Dalskogs socken består av ett par mindre dalgångsbygder omgivna av kuperad skogsmark. Området utgör en del av den bergsrygg som skiljer östra och västra Dalsland åt. Södra delen av Dalskog ligger på Kroppefjäll och norrut tar den s k Dalformationen vid. Socknens huvudbygd är belägen i en tvärgående dalgång genom bergsmassivet där ett kommunikationsstråk sedan gammalt går fram. Någon medeltida sockenbildning finns ej säkert belagd. Den nuvarande kyrkan är från 1700-talet och det är oklart om eventuella medeltida föregångare. Kyrkans dopfunt är dock från 1200-talet vilket pekar på sannolikheten av en medeltida träkyrka. Området är till stora delar en glesbefolkad skogsbygd och enligt uppgift har den nuvarande socknen, eller delar av den ingått i grannsocknen Gunnarsnäs. Båda socknarna tillhör sedan gammalt Örs pastorat.
Parallellt med den gamla färdvägen, nuvarande länsväg 166 mellan Mellerud och Ed, anlades på 1870-talet Dalslands Järnväg. I närheten av Dalskogs kyrka förlades en station, vilket under 1900-talet resulterade i framväxten av ett mindre stationssamhälle. En samhällsbildande faktor var bl a den ångsåg som startades 1907. Järnvägen finns kvar men tågen stannar inte längre i Dalskog. Socknens näringsliv har dominerats av jord- och skogsbruk, huvudsakligen småbruk. Under 1800-talet var skifferbrytningen i och kring Kroppefjäll betydande. Skiffret såldes till stora delar av landet och användes bl a till kyrkor och andra mer framträdande byggnader. I Dalsland, och särskilt i områdena kring skifferbrotten, blev dock skiffertak mer allmänt förekommande och är en karaktäristisk och betydelsefull del av landskapets byggnadskultur.
Dalskogs kyrka är belägen i södra kanten av samhället. Söder och väster om kyrkan och den omgivande kyrkogården slingrar sig en bäckravin. På andra sidan denna, ca 100 m åt sydost kyrkogården finns "nya kyrkogården", anlagd omkring 1920. Kyrkoanläggningen består i övrigt av en klockstapel, bårhus och kyrkstallar intill kyrkan. Vid "nya kyrkogården" finns en förrådsbyggnad. Såväl bårhuset (1951) samt de f d kyrkstallar (ca 1920-30-tal) är exteriört välbevarade sedan uppförandet. Kyrkstallarna är delvis inredda till ekonomi- och personalutrymmen. Församlingens tidigare prästgård (komministerboställe) är beläget ca 1 km nordost om samhället och är sedan några år privatbostad. Strax söder om kyrkan finns ett församlingshem, en tidigare privatbostad som skänkts till församlingen.
ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg
LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003. / Färnström, Maud, Himlens fröjd eller helvetets fasa, perspektiv på västsvenska kyrkomålningar från 1700-talet / Hallbäck, Sven-Axel, Det efterreformatoriska kyrkomåleriet på Dal och i Västsverige, "Till Guds namns ähra och kyrkian till prydnad", I Dalsland, Svenska Turistföreingens årsskrift 1981 / Johansson Sölve, teknisk och ekonomisk rapport, restaureringen av Dalskogs kyrka 1998 / Kroppefjäll, en Dalslandsbok, socknarna Dalskog, Gunnarsnäs, Ör, Vänersborg 1957 / Runelid Effe: Dalslands kyrkor, 1984. / Stiftelsen Älvsborgs länsmuseum, kulturhistorisk byggnadsinventering nr 33, Melleruds kommun socknarna Dalskog och Gunnarsnäs, 1984
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
