Gunnarsnäs medeltida socken är belägen i brytningen mellan Dalboslätten och Kroppefjäll. Östra delen av socknen består av småbruten odlingsbygd med ett bördigt, svagt kuperat, slättområde mellan sjöarna Kolungen och Näsölen. Här finns socknens historiska centrum kring kyrkan. Västra delen av Gunnarsnäs består av skogsmark på Kroppefjäll. Bebyggelsen är koncentrerad till odlingsbygden i öster. Längs kanten av Kroppefjäll ligger Dals-Rostock, socknens enda tätort. Orten har traditioner som brunnsort sedan 1760-talet, en verksamhet som upphörde först 1948. Efter anläggandet av Dalslands Järnväg på 1870-talet växte under 1900-talet fram ett mindre stationssamhälle. Brunnsområdet finns bevarat, bland annat med den gamla restaurangbyggnaden som inrymmer ett museum.
Jordbruk har varit en dominerande näring i Gunnarsnäs, där kyrko- och frälsehemman haft en viss betydelse. Den mest framträdande egendomen är Ekholmens herrgård intill kyrkan. Under 1800-talet var skifferbrytningen i och kring Kroppefjäll betydande. Det tidigaste brotten startade i slutet av 1700-talet vid Hällan i Gunnarsnäs och kom också att bli de största och mest betydande för den dalsländska skifferbrytningen. Skiffret såldes till stora delar av landet och användes bl a till kyrkor och andra mer framträdande byggnader. I Dalsland, och särskilt i områdena kring skifferbrotten, blev dock skiffertak mer allmänt förekommande och är en karaktäristisk och betydelsefull del av landskapets byggnadskultur.
Gunnarsnäs kyrka ingår i en miljö av riksintresse för kulturmiljövården. På en mindre höjdrygg som sträcker sig söderut mot ett näs i sjön Kolungen bildar kyrkan, Ekholmens herrgård och ett par f d skolbyggnader samt ytterligare ett par byggnader en samlad bebyggelsemiljö. Riksintresseområdet innefattar också den närbelägna byn Hällan. Längre ned mot sjön finns rester efter ett befäst medeltida stenhus. Ekholmen var ursprungligen ett kyrkohemman. 1547 indrogs det till staten av Gustav Vasa och blev senare sätesgård till ätten Stake. Gården hette ursprungligen Gundernes Stommen eller Gunnarsbyn och har gett namn till socknen. Ekholmen, belägen söder om kyrkan, är sedan 1978 byggnadsminne och dess välbevarade huvudbyggnad från 1799 är en av få byggnader med skifferbeklädnad både på tak och väggar. En av de f d skolbyggnaderna, norr om kyrkan, är församlingshem (bevarad exteriör karaktär och skiffertak). Kyrkan är belägen i kyrkogårdsområdets nordöstra hörn. Till kyrkoanläggningen hör också den skifferklädda klockstapeln och ett bårhus med valmat skiffertak.
ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg
LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003. / Eldh Gunnar m fl, Konservatorsrapport, Gunnarsnäs kyrka, Örs pastorat, Dalsland 1996 / Hallbäck, Sven-Axel, Det efterreformatoriska kyrkomåleriet på Dal och i Västsverige, "Till Guds namns ähra och kyrkian till prydnad", I Dalsland, Svenska Turistföreingens årsskrift 1981 / Johansson Sölve, teknisk och ekonomisk rapport, restaureringen av Gunnarsnäs kyrka 1996 / Kroppefjäll, en Dalslandsbok, socknarna Dalskog, Gunnarsnäs, Ör, Vänersborg 1957 / Runelid Effe: Dalslands kyrkor, 1984. / Stiftelsen Älvsborgs länsmuseum, kulturhistorisk byggnadsinventering nr 33, Melleruds kommun socknarna Dalskog och Gunnarsnäs, 1984
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
