LJUNGARUMS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Ljungarums socken ligger direkt söder om Jönköping och är sedan 1910 sammanslagen med Jönköpings stad. På 1500-talet sträckte sig socknen från Hovslätt och Råslätt i väster till Sanna i öster. Församlingen blev 1555 annex till stadsförsamlingen. Kyrkplatsen utgörs av en mindre höjd, på vilken även den välbevarade kyrkskolan från 1870-talet är belägen. Denna höjd omgavs tidigare av öppen åkermark, men är idag på alla sidor omsluten av villor och mindre
flerfamiljshus från 1970- och 80-talen med fasader av träpanel och tegel. Åt sydost löper en allé från kyrkan till Strömsbergs herrgård, på vars mark kyrkan är uppförd. Gården har medeltida anor och hette ursprungligen Ljungarum, vilket stärker kopplingen mellan gård och kyrka. Sannolikt var det ägaren som lät uppföra nuvarande sockenkyrka. Strömsberg blev säteri på 1600-talet och har i senare tid tillhört släkterna von Strokirch och von Essen. Andra säterier i socknen var Ryhov, vilket innehades av landshövdingen och numer är länssjukhus, och Kättilstorp. Området kring Ljungarums kyrka och Strömsberg har lämningar från yngre stenålder, brons- och järnålder, vilket visar på det äldsta bebyggelsecentrumet i Jönköpingsbygden. Sockennamnet uppträder i skrift första gången 1278. Efter denna tidpunkt övertog Jönköping alltmer rollen som centralpunkt i bygden. Under 1700-talet uppgavs hur beroende socknen var av närheten till staden, dess körslor utgjorde större delen av näringsfånget medan jordbruket kom i skymundan. Med 1900-talet kom en stor del av socknen att tagas i anspråk för industrianläggningar.

Den tornlösa, vitputsade stenkyrkan har fullbrett, tresidigt avslutat kor med sakristia i norr. I väster är ett vapenhus av trä. Långhuset är medeltida, men vidgades vid korets tillkomst 1746. Under koret befinner sig en gravkammare knuten till Strömsbergs gård. Byggnadskropparna bär sadeltak med täckning av enkupigt lertegel. Sydväst om kyrkan står en rödfärgad klockstapel från 1600-talet med panelat trapphus och klockkammare. Stapeln avslutas upptill
med en barockhuv och spira, klädda med tjärad spån. Ljungarum har en lång historia där lösfynd visar att området haft mänsklig aktivitet redan för omkring 5000 år sedan. Fast befolkning kan härröras till bronsåldern då det finns omkring 15 kända bronsåldersgravar inom socknen, de flesta av dessa har under 1900-talet borttagits. Fram till slutet av 1200-talet då Jönköping erhöll sina stadsprivilegier av Magnus Ladulås var Ljungarum den mest betydande platsen med den största befolkningskoncentrationen men från denna punkt kom dess betydelse att sjunka till förmån för det kommande Jönköping. Kyrkan utgjorde fram till 1900-talets mitt sockencentrum och omgärdades av spridda gårdar men med att Jönköpingsdalens expansion har kyrkan kommit att omgärdas av bostadsbebyggelse. Kyrkobyggnaden ligger på en höjd och är till delar från mitten av 1200-talet, invid kyrkan finns en klockstapel från mitten av 1700-talet. Kyrkogården har utvidgats i omgångar och karaktäriseras av gräsytor med löv- och barrvegetation och har en avtrappande höjdkurva och omgärdas av ett spjälstaket.