Vänersborgs museum. Nordiska djursalen, älg.

Älgen på Vänersborgs museum en kunglig historia

Älgen på Vänersborgs museum är något som många kommer ihåg från sin barndom. Med Halle- och Hunneberg så nära, var det självklart att skogarnas konung skulle finnas på museet. Allt sedan Vänersborgs museum öppnade har älgen i Nordiska djursalen varit ett av paradföremålen. Den första älgen sköts av affärsmannen Oscar Dickson i samband med den kungliga älgjakten på Halleberg, år 1885. Den fick sällskap av en kalv. Med åren blev den Dicksonska älgen tämligen luggsliten och museets styrelse ställde 1939 en anhållan till Kungliga Jaktklubben om en ny älg till museet.

I samband med Gustav V:s älgjakt i september 1940 förmedlade Jaktklubben frågan till kungen som ställde sig positiv. Under en lunchpaus på torpet Fagerhult förde kungen frågan vidare till det samlade jaktsällskapet om någon kunde tänka sig att skänka en älg till Vänersborgs museum. Prins Wilhelm erbjöd sig då genast att överlämna den tjur han fällt samma morgon på Halleberg. Konservator Tore Hansson, Örebro, tillkallades. Han omhändertog älgkroppen, konserverade och monterade densamma och 1941 kunde museibesökarna glädjas åt en ny älg på Vänersborgs museum.

Älgen på Llewellyn Lloyds tid: Under 1800-talet fanns ingen älg i våra trakter. När jägaren och zoologen Llewellyn Lloyd bosatte sig i Vänersborg fick han söka sig sig bort om han ville jaga älg. Han försökte också, utan framgång, tämja en älg.

Älgen fanns väl icke i trakten av Ronnum, men är tämligen allmän i andra delar av Skandinavien. I ingen del av Skandinavien hava dock elgarne tillväxt mera hastigt än i Värmland och Dalarnes skogar. För detta ökande antal har man i synnerhet att tacka hovjägmästare Falk, vilken under loppet av flera år, strängt skyddat en, nära hans bostad belägen, skogstrakt, varest de tillväxt och förökat sig.

Älgen kan lätt tämjas. För Earl of Derby anskaffade jag för några år sedan en tam älg. Under den tid älgen var hos mig var han icke synnerligen spak. Stundom ville han till och med på ett ganska farligt sätt slå till med sina framfötter, hans fruktansvärdaste vapen.

Som vanliga jaktmetoder nämner Lloyd jakt med hund, gärna vintertid på skidor. Han nämner även drevjakt med upp till 1 000 drevkarlar. I sällsynta fall användes jaktgropar eller gillrade spjut.