flagga

29. Gustav Horn erövrar Helsingborg

Det var en kall och solig februaridag år 1644. Gustav Horn marscherade med sin svenska armé på 11 000 man mot Helsingborg. Två dagar tidigare hade de passerat gränsen till Skåne. Gustav Horn hade ett svårt uppdrag att slutföra. Han hade personligen lovat drottning Kristina att inte återvända förrän han besegrat den danske kungen Christian IV.

Horns armé var välutrustad och vid gott mod. Trots den svåra vintern var Gustav Horn övertygad om att kriget mot Danmark snart skulle vara över. Ett år tidigare hade en svensk armé ledd av Lennart Torstensson, anfallit Jylland. Danmark var försvagat efter förlusterna i kriget (30-åriga kriget). Många hade dött och landets finanser var urusla. Svenskarna hade däremot varit framgångsrika. Fulla av självförtroende hade Torstenssons armé på kort tid erövrat hela Jylland. Nu var det Skånes tur. Planen var att Gustav Horn skulle möta Lennart Torstensson på Jylland när han intagit Skåne.

Den 17 februari tågade Gustav Horns armé in i Helsingborg. En besynnerlig syn mötte dem. Staden var näst intill tömd på invånare.
“Vad står på?! Har pesten dragit fram i staden?“ utropade en av officerarna då de passerat stadsvallen.
Svenskarna hade förväntat sig motstånd. Men helsingborgarna hade gett sig av. Husen gapade tomma. En och annan hund strök omkring i gränderna på jakt efter mat. Staden tedde sig kusligt spöklik.

Gustav Horn var både förvånad och arg på en gång. Han hade förberett sig på strid i flera veckor. Nu kunde han tåga rakt in i Skåne utan att möta minsta motstånd. De passerade ett hus där en gammal man försiktigt tittade ut. Officerarna vinkade honom till sig.
“Kan du svara mig på var alla helsingborgare tagit vägen! röt Gustav Horn från sin häst.
Med darrig röst förklarade den gamle mannen att alla gett sig av. De flesta hade rest till Själland eller andra delar av Skåne. Själv var han för gammal för att resa. Ryktet om att svenskarna var på väg hade spritt sig i hela Skåne.

Krigshotet mellan Sverige och Danmark hade funnits under en lång tid. Christian IV hade tidigare beordrat att de skånska fästningarna skulle förstärkas. Stora jordvallar hade kastats upp runt Helsingborg för att försvåra svenskarnas anfall. Alla skjutvapen och kanoner hade räknats och förråden kompletterats. Skåningarna hade länge känt att kriget var nära.

Gustav gav order om inkvartering av soldaterna. Nästan alla hus var tomma, så det var bara att flytta in. De flesta hade givit sig av hals över huvud. Stackarna som fanns kvar var gamla eller sjuka. Det fanns mat kvar i förråden och i många gårdar hade djuren lämnats kvar. Här behövde inte svenskarna lida nöd. För egen del red Gustav i rask takt mot Helsingborgs slott. Hans listiga krigsplaner behövde ses över om han skulle kunna hålla löftet till Sveriges drottning.

Väl framme fann Gustav att slottet var tömt på vapen och förråd. Gustav var ursinnig! Christian IV låg steget före! På något sätt hade kungen listat ut svenskarnas krigsplaner. Nu var goda råd dyra om han skulle lyckas med sitt uppdrag. Två dagar efter intåget hölls mässa i Mariakyrkan. Prästen hotades till livet av Gustav Horn om han inte nämnde svenskarna i bönerna. Med darrig stämma och inför de 16 förskrämda besökarna välsignade prästen drottning Kristina och svenskarna. Med detta låg Helsingborg offentligt under svenskt styre. Gustav Horn kände sig bättre till mods.

Efter någon vecka marscherade svenskarna mot Lund och Landskrona. Båda städerna gav sig utan större motstånd. Nästa mål var Malmö. Nu hade danskarna samlat kraft till motattack. Trots flera försök kunde inte Gustav Horn inta Malmö. Christian IV, som nu var 68 år, hade samlat sin armé med 14 000 man vid Lund. Därifrån jagade den danske kungen ut Gustav Horn ur Skåne. Svenskarna vågade inte stanna förrän de passerat gränsen. Försöket att erövra Skåne hade än en gång misslyckats.
----------------

Gustav Horn lyckades inte erövra Skåne. Fredsförhandlingar inleddes efter den misslyckade attacken mot Malmö. År 1645 slöts freden i Brömsebro. Danmark förlorade Gotland, Ösel, Härjedalen och Jämtland.

Sophia Hydén 1999
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum
042-10 45 39