Halsring

Utdrag ur den arkeologiska rapporten från år 2013:

Havor - i arkeologisammanhang en välkänd och omdiskuterad plats. Det rör sig inte bara om västvärldens hitintills absolut största guldskatt innehållande högklassiga föremål från det Romerska riket, utan även den komplexa fornlämningsmiljö som fyndet gjordes i, i vilken såväl en fornborg som en ganska välbevarad forntida bebyggelse ingår. Fornlämningarna är belägna på fastigheterna Stora respektive Lilla Havor i kustsocknen Hablingbo på sydvästra Gotland. Området ligger ca 800 meter nordost om Havorgårdarna och ca 1 kilometer öster om Havorbosättningens gravfält. Gravfältet är till hälften undersökt och rikt på importerade artefakter från Romarriket.

Havorborgen låg under forntiden vid en sjö som i början av 1900-talet dikades ut och omvandlades till en myr - Mästermyr. Sjön utgjorde på sin tid en av Gotlands absolut största vattendrag och ett flertal fornborgar var placerade längs med dess strand. Borgen vid Havor var en av de fornlämningar som man inom Havdhems kommun 1960 beslutade röja fram i landskapet. När röjningsarbetet var avklarat fanns det medel och manskap från AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) kvar att nyttja. Arbetskraften i form av arbetslösa och "svårplacerade personer" valde man nu, för första gången någonsin, att använda till utförandet av en arkeologisk provundersökning. Det hela var menat att pågå under en säsong, det vill säga under ett fåtal månader, men påträffandet av skatten resulterade i att fältarbetet förlängdes ytterligare säsonger och kom att pågå periodvis från 1961 till 1980. Undersökningen fick en tvärvetenskaplig inriktning med geologisk, kulturgeografisk och osteologisk expertis inblandad.

På undersökningarnas första dag (våren 1961) torvade man av en 5x5 meter stor yta tvärs över fornborgens jordvall, stenmur samt en bit innanför respektive utanför dessa i fornlämningens södra del. Omedelbart under torven (ca 2 decimeter under markytan), strax innanför stenmuren, framkom ovandelen av ett tillsynes stort bronskärl med dekorerad linning. Dess öppning var tilltäppt med en 0,2-0,3 meter stor gråsten. När stenen lyftes bort kunde man snabbt konstatera att kärlet innehöll metallföremål. Många silverskatter från vikingatid har tagits upp ur den gotländska jorden, men detta var tveklöst ett fynd av betydligt äldre dato. Kärlets utseende pekade på att man här, i en ca 1 meter stor grop inne i fornborgen, funnit en så kallad situla från tidig romersk järnålder. Det påträffade fyndet rapporterades omgående in till museet och nyheten väckte genast sensation på ön. Eftersom situlan inte kunde tas upp samma dag, sov Erik Nylén och Peter Manneke vid grävningsplatsen för att övervaka det ovanliga fyndet. Dagen efter lyftes det 33 centimeter höga och 22-26 centimeter breda (bas respektive övre diameter) bronskärlet upp i dagsljuset, mättes, fotograferades och forslades med stor försiktighet in till Visby för närmare undersökning. Arbetet med att lager för lager arbeta sig ner genom kärlets innehåll var ytterst tidskrävande och dokumenterades väl.

Skatten, som också blev internationellt nyhetsstoff, skiljer sig inte bara från tidigare funna dito på ön, utan saknar därtill paralleller i övriga Skandinavien. Det mest uppseendeväckande föremålet i skatten är tveklöst den fantastiska halsringen av guld, vilken dock stals 1986 från en monter på Gotlands Museum.

English:

The Havor hoard came to light in Gotland, the Swedish island in the middle of the Baltic sea, in 1961, on the first day of the archaeological excavation of an ancient ringfort, in situ against the inner face of the fort wall. The hoard consists of a gold neckring (torc) in a situla along with Roman wine-serving utensils and a pair of bronze bells. The hoard belongs to the beginning of the first millennium A.D. The neckring is an outstanding piece of craftmanship. It is argued that it was manufactured in the north, and its connections to the south-east are pointed out. The ringfort in Havor, Gotland, was excavated over several years, as were the surrounding house foundations etc. The forts construction is detailed, and the nearby structures and features placed in context. One of the house foundations produced seven denarii, minted A.D. 112-192.

It is of course possible that the situla and the other bronzes in the wine service were ordinary functional objects, but this can hardly be the case with the bells and especially not the gold ring. It is hazardous yet easy to seek explanation in ritual and religion, here one is almost forced to resort to this solution to explain the dimensions of the ring and the composition of the find.

The gold ring was on display for many years in Gotlands Museum in a steel showcase set into the wall. It was next moved to a larger showcase in the museums then Treasury where the bronze objects could also be on display. However, this larger showcase was not secure and in June 1986 the ring was stolen. Its assumed to have been an inside job.

There are three copies of the ring: one in Gotlands Museum, on display with the other objects of the hoard, one at the Historical museum in Stockholm, and one in Römish-Germanisches Zentralmuseum in Mainz, Germany. The copies in Stockholm and Germany are made of gilt copper (for the knobs) and gilt silver (for the hoop). The one in Gotland are made of gilt copper.