Moxbrikett

Motbrikett, rund. Består av lättantändligt ämne som är klätt med metallfolie. Hål på framsida där briketten tändes genom att en svavelsticka som antändes och förs ned. Framsida: "MOX PATENT MADE IN SWEDEN". Baksida: "MOX".

På insidan av moxlådans lock (Jvm 20137:2) sitter en skylt med anvisningar för användande av moxmateriel. ANVISNINGAR FÖR ANVÄNDANDE AV MOXMATERIEL Vid handhavande av Moxmateriel skall största försiktighet iakttagas, såväl med hänsyn till risken för brännskador som med tanke på brandfaran. Askar med Moxstickor får icke bäras i ficka, spikväska e. dyl. utan skall alltid förvaras i Moxlådan eller i annan ur skyddssynpunkt likvärdig ask, emedan stickorna kan antändas, om de utsättes för slag, stötar eller gnidning. Briketterna skall skyddas mot väta. Fuktiga briketter har lättare att spruta gnistor än torra. Lödkolvens brikettskål får ej vara våt, när briketten antändes, ty då uppstår explosiv gas. BRUKSANVISNING 1. Tändknoppen på en Moxsticka avbrytes och nedtryckes så långt det går i krysset i brikettens mitt. 2. Briketten nedlägges i lödkolven , locket stänges och säkras. 3. Kolven nedlägges i Moxlådan. 4. Tändknoppen i briketten, synlig i lödkolvslockets hål, antändes med en Moxsticka, varefter lådans lock omedelbart tillslutes. (utomhus må antändning ske utan användande av Moxlådan, om ingen risk för antändning eller olycksfall genom utsprutande gnistor o. dyl. bedömes föreligga. Kolven skall då hållas med locket uppåt och vara riktad så, att eld genom lockets hål icke kan slå upp mot ansikte och kläder.) 5. Lödkolven får ej vändas förrän en halv minut efter tändning. Den glödande massan kan annars rinna ut ur kolven. Denna är lödvarm under 5 à 10 min. 6. Den avbrända briketten bör ej avlägsnas, så länge smältan är röd, och får ej läggas så, att den kan antända omgivningen. (Följande med fet stil). OBS! Brikett, som ej tänder vid första försöket, bör som regel kasseras. Om vid brist på briketter en andra tändning måste göras, bör minst 5 min. gå, innan ny tändknopp försiktigt nedtryckes i briketten. Härvid hålles kolven vänd från kroppen. Kungl. Telestyrelsens Förrådsbyrå.

Moxkolven uppvärmdes med moxbrikett och användes vid skarvning av stålwire och linledning.

De första signalsäkerhetsanläggningarna vid järnvägen var helt mekaniska. Växlar och semaforer kunde från en central plats ställas om via ståltrådsledningar, där rörelsen erhölls genom hävstänger eller vevar. Hävstångsställverken kom på 1870-talet och vevställverken på 1890-talet.

Ställverkets hävstänger eller vevar förbindes med växlar, spårspärrar och signaler genom ståltrådsledningar, som kan förläggas över eller under marknivån. För detta användes zinköverdragen ståltråd med 4 eller 5 mm:s diameter.

Ledningarna uppbäres av ledningstrissor, som är fästade på ledningsstolpar. Dessa är placerade på var tionde meter för under marken förlagda ledningar och på var femtonde meter för ledningar över marken.

För hopskarvning av ledningarna användes vickelmaskin, med vilken skarven lindas med mjuk förtennat 1 mm järntråd. Skarven lödes därefter med lödtenn. För att smälta tennet användes en lödugn eller moxbriketter i en moxkolv.