piphuvud, pipa (rök), fredspipa

Pipa, "Calumet", i röd sten, delvis bemålad med grönt. Dekorativt karvad. Skaftet saknas och tycks ha saknats redan 1878 (se bild från Allmänna etnografiska utställningen. OBS, i Wrangels originalkatalog har denna pipa nr 1! När generalkatalogen sedan skrevs fick denna "calumet" nr 2. Men själva beskrivningen av denna calumet i generalkatalogen hamnade på beskrvningen av nr 1 piptomahawken. Båda är pipor vilket ligger bakom förväxlingen).

Ur Wrangelförteckningen, handskriven (där yxan alltså har nr 1!):
"Calumet, eller den så kallade fredspipan, är hos indianerna urminnees gammal och förvarad av dem såsom en stor skatt, i anseende därtill, att den nyttjas vid ratification av deras fredsfördragninger, då den efter fredens avslutande stoppas med tobak och lämnas av den förnämste närvarande å indianernas sida, till den föreställer konungen att röka utur, då sedan freden anses såsom fullkomligen stadfästad; den förvaras därpå och bliver alltid därigenom sällsynt, att de återlämnas till indianerna, då de tömt sitt förråd. Denna composition känna indianerna nu mera icke själva, ehuru man i deras gamla gravar ännu finner käril därav gjorda, som nyttjas att koka uti. Den medföljande lämnades vid en stor fredskongress år 1758 hållen i Nya Jersey uti staden Aeston [dvs Easton] av indianska konungen Tagashata till generalen Johnson, som är den förnämsta agent å konungens sida och general över Mohawk indianer samt gavs åter till mig av honom själv till present, då jag på hans begäran var å Tyska lutherska Ministeri vägnar på en undersöning om en luthersk kyrkas anläggande i dess byggda stad kallad Johnsons Hall. Han ansåg själv denna pipa såsom den förnämsta av hela den kostbara samling, han ägde av indianska antikviteter, och förbjöd mig att visa den för någon i Amerika eller England såvida han vore jämt ålagad av samlare att förskaffa dem men kunde ej dissipera dessa pipor utan att exponera sig bIand indianerna, vilka anses för så stor helgedom, att de ej böra allmänt synas".