kimono, dräkt

Kimono av ljusblått sidencrepetyg med reservagefärgad, påmålad och broderad dekor.
Dekoren visar ett lyckobringande motiv av blommor, tall, bambu, tranor och sköldpaddor i ett landskap av stenar och vatten.
Rödgult sidenfoder och vadderad fåll nertill. Med stor sannolikhet använd som bröllopskimono.

Kimonon är av typen furisode (långa/vida ärmar) avsedd för den ogifta yngre kvinnan eller som del av brudklädseln. Ärmarna når nästan marken. Dekoren verkar färgad med syntetiska färger vilket kan vara till hjälp vid dateringen och symbolerna förknippas med långt liv och lycka. Troligen Meiji-perioden (1868-1912). /PH

Kimono

Kimono betyder ”något att ha på sig” och är samlingsnamnet på ett centralt plagg för både män och kvinnor, unga och gamla. Ordet kimono började användas på 1700-talet, enligt andra källor sent 1800-tal. Vanligt är specialtermer för specifika plagg, som för kimonon med liten ärmöppning vid handleden (kosode) eller avslappnat vardagliga bomullskimono (yukata). Man skiljer även på ”inhemsk klädsel” (wafuku) och västerländskt påverkad (yofuku). Tillskärningen är tekniskt enkel. En rulle på mellan tio och tolv meter med tygbredd ca 36 cm behövs till ett plagg. Tyget används ofta som en yta för broderi- och färgningstekniker utöver vävningen som dekorationsteknik.
Kimonon är som de flesta kläder föränderlig och har varierande visuella uttryck under tidens gång. Kimonon är starkt betydelsebärande. Ur varje element, som ärmarnas utformning, hur den bärs, vilka färger och mönster den har, vilket material den är gjord av, kan man utläsa något viktigt. Dam- och herrknäppning existerar inte. Historiskt sett stänger alla kimonon till höger, enbart på avlidna personer läggs den med omlott åt vänster.
Kimonons rötter finns främst i Kina, men även i Korea. Tidiga exempel på avbildningar av människors utseende är gravfiguriner (haniwa) i lergods från Kofun-perioden (ca 300–538 e v t). Under Heian-perioden (794–1185) använde hoivet underplagg som liknade kimonon under sina lager med vida dräkter (uchigi eller junihitoe). De som kroppsarbetade, t ex hantverkare och bönder, bar också kimonoliknande plagg (bl a happi). Under Muromachi-perioden (1392–1573) började kimonon slå igenom brett. I och med detta blev Japan också ett av de mest framträdande modeländerna i världen. Detta accentuerades under Edo-perioden, särskilt genom den växande stadsbefolkningen. Efter en period av androgynitet i klädseln framträdde under 1700-talet tydligare skillnader mellan vuxna mäns och kvinnors klädsel.
Under 1600-talet uppstod ett mode med breda ärmar (furisode) för unga ogifta kvinnor, som hade rötter i barns klädsel 300 år tidigare. Den extra vidden på ärmen ansågs charmig och det kunde senare för unga kvinnor vara en del i flirten att svänga med ärmarna. När bältet (obi) blev bredare växte även ärmarna och nådde sin maximala bredd under andra hälften av 1700-talet. Medan stadsbornas (chonin) kvinnor använde furisode vid högtidliga tillfällen kunde döttrar till länsherrar och förmögna köpmän använda plagget till vardags. Även kvinnliga underhållare, t ex geishor, och prostituerade bar furisode.
(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH

This garment, probably from the early Meiji period (1868-1912), represents the wide-sleeved type of kimono (furisode). "Swinging sleeves" (furisode) are worn today, mainly by young, unmarried women on special occasions, and also as part of their wedding apparel. The sleeves reach almost down to the ground. The decoration is coloured with aniline dyes and displays lucky symbols and symbols of longevity, such as the crane and tortoise, which have an appropate meaning for the important moment in life represented by a solemn ceremony such as a wedding.

Kimono (furisode), probably for a wedding. Silk crepe lined with red silk in plain weave, padded hem. Embroidery, reservage and painted decoration. Design of peonies, pines, bamboo, crane and tortoise in a landscape. Gift of Ingrid Kjellberg. L 160 cm, W 123 cm.

(Based on the text for the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. 2011). /PH