RUTE KYRKA

Rute kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Kor och långhus uppfördes i mitten på 1200-talet, kort därefter uppfördes tornet. Kyrkans valv dekorerades med målningar vilket skedde i slutet av 1200-talet. Möjligen ersätter kyrkan en äldre kyrka som SvK placerar på 1100-talet, detta trots att inga spår av en sådan är funnen. Sedan byggnadstiden har endast smärre ändringar gjorts på kyrkans exteriör.

I kyrkogårdsmuren finns två stigluckor av medeltida ursprung samt spår av en tredje bevarade.

I mitten av 1400-talet dekorerades väggarna invändigt med passionsmålningar. På 1600-talet byggdes de två kolonnerna i långhuset om till pelare och sakristian uppfördes. Troligen var det på 1600-talet som kyrkan fick sin strävpelare utanför nordöstra hörnet av långhuset.

Från 1703 finns en inskription i en takstol, förmodligen renoverades taket detta år.

1873 gör en större renovering av kyrkan, nästa större åtgärd var en restaurering som gjordes 1950-51 efter förslag av Erik Fant.

Två medeltida stigluckor finns bevarade på Rute kyrkas kyrkogård. Den medeltida stenkyrkan består av tvåskeppigt långhus, smalare rakslutet kor samt västtorn. Kor och långhus antas ha byggts omkring 1200-talets mitt, medan tornet uppfördes under 1200-talets senare hälft. Sakristian på norra sidan har tillfogats under 1600-talet, liksom troligen även den kraftiga strävpelaren i norr. Kyrkan har vitputsade fasader och täcks av sadeltak, högre över långhuset och lägre över koret. Tornet, vars nederdel är bredare och försedd med sidogallerier under pulpettak i norr och söder, har kolonnettförsedda ljudgluggar och kröns av en spira. Tornet och långhusets sydvägg har spetsbågiga perspektivportaler (tornportalen med reliefprydda kapitälband), medan korportalen och långhusets nordportal (numera igenmurad) är rundbågiga. Långhuset täcks invändigt av sex tältvalv, vilka bärs upp av två fyrkantiga pelare. En vid bågöppning sammanbinder långhus och kor. Till ringkammaren leder två spetsbågiga muröppningar; den bärande kolonnen har bladornerat kapitäl. Valvmålningarna är från 1200-talets senare hälft, medan långhusets fris har utförts av "Passionsmästaren" vid 1400-talets mitt. Samtliga målningar framtogs vid arkitekt Erik Fants restaurering 1950-51.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996. Reviderat i samband med inskrivningen 2002.

Kyrkogården
Den nuvarande kyrkogården har ett oregelbundet utseende. Murarna i norr och väster buktar något till följe av en tidigare och en nuvarande vägsträckning. Gräsytorna är det dominerande inslaget, och gångarna med kalkstensflis är överlag smala. Längs den södra murens östra del finns en terrass som är något högre än den övriga kyrkogården. Även i väster har jord fyllts på och detta har gjort att muren där närmast är att betrakta som en terrassmur. Den nya delen av kyrkogården i söder, som också omgärdas av en mur, tillkom 1932.
Stigluckor finns i norr (med träport) och i söder (utan port) Tidigare fanns det även en stiglucka i den östra kyrkogårdsmuren, spåren kan fortfarande ses. Till nya delen av kyrkogården kommer man ifrån söder via en ingång med järngrindar.

På den gamla delen växer lönn, ask och kastanj, på den nyare delen ask, kastanj och cypress.

Belysningen utgörs av tre belysningsstolpar, två på gamla kyrkogården och en på den nya.

Övriga byggnader på kyrkogården
Två stigluckor ingår i kyrkogårdsmuren, en i dess södra sträckning och en i dess norra sträckning. Båda stigluckorna har sadeltak belagda med falar. Väggarna är ut- och invändigt putsade med kalkbruk. Invändigt är de försedda med sittnischer. Norra stigluckan har en tjärsmord port.