VÄNE-RYRS KYRKA

Kyrkogården har raka linjer i sin norra och västra del, men en oregelbunden form i den södra och östra delen, med bland annat en liten utvidgning i sydöst. Gravvårdarna finns främst på södra sidan eftersom kyrkan är placerad nära vägen på nordsidans mitt. Marken sluttar ned åt väster. I en reseberättelse av G. Djurklou 1868 berättas att kyrkogården då hade trägravvårdar, många lövträd och en hög stenmur med träportar. Kyrkan låg vid järnvägsstationen. Tomten hägnas idag av låga naturstenstenmurar av två slag. Syd- och östsidans mur är gammal och kallmurad av natursten medan muren på nord- och västsidan är nyare, murad av stora, tuktade, oregelbundna stenblock, som i nordvästra hörnet endast går under kyrkogårdsnivån och ned till omgivande, lägre marknivåer. Det hela inramas av lindar i en rad på insidan, endast i väster på norra sidan, där också en låg oxelhäck finns tills muren når över marken. Kyrkogården utvidgades åt väster 1952. Från parkeringen i väster gjordes då i norr en stentrappa med enkla smidesledstänger, med kyrkans entré i fonden, och ytterligare en kort likadan trappa längre upp i backen. I sydväst finns en omarkerad öppning. Gångarna är grusade och går längs kyrkans södra sida mot öster, med en bred och tre smala sydliga utlöpare bland gravvårdarna. Sentida belysningsstolpar flankerar stigen.
I nordöstra hörnet dras muren in i en rät vinkel, med parkering på utsidan, innan den fortsätter vidare ett stycke österut. Från parkeringen leder en smidesgrind in och i hörnet söder om den är en ekonomibyggnad placerad, byggd som gravkapell/bårhus 1952. Grinden har raka spjälor och på de tuktade stenstolparnas spetsade topp sitter ett litet metallkors. Topp och hörn är släthuggna. I sydöst är muren rundad i en utvidgning och i dess västra anslutningsmur till sydmuren är en öppning, till vilken gångar med stenplattor leder från öster och norr. Möjligen har det legat en byggnad där tidigare. I sydöst står en gammal ask och en rad lindar från norr till söder, vilket troligen är en äldre tomtgräns. Gravvårdarna står i rader i gräsmattor, omväxlande höga och låga och somliga med stora stenramar. I söder finns gamla gravhällar med en grusad yta runtom. Framför västporten är en förhöjd yta av kalkstensflis. Framför förrådets dörr ligger konststenplattor på marken och en huggen sten häll framför. Marken är grusad runt byggnaden.

Kyrkogården har raka linjer i sin norra och västra del, men en oregelbunden form i den södra och östra delen, med bland annat en liten utvidgning i sydöst. Gravvårdarna finns främst på södra sidan eftersom kyrkan är placerad nära vägen på nordsidans mitt. Marken sluttar ned åt väster. I en reseberättelse av G. Djurklou 1868 berättas att kyrkogården då hade trägravvårdar, många lövträd och en hög stenmur med träportar. Kyrkan låg vid järnvägsstationen. Tomten hägnas idag av låga naturstenstenmurar av två slag. Syd- och östsidans mur är gammal och kallmurad av natursten medan muren på nord- och västsidan är nyare, murad av stora, tuktade, oregelbundna stenblock, som i nordvästra hörnet endast går under kyrkogårdsnivån och ned till omgivande, lägre marknivåer. Det hela inramas av lindar i en rad på insidan, endast i väster på norra sidan, där också en låg oxelhäck finns tills muren når över marken. Kyrkogården utvidgades åt väster 1952. Från parkeringen i väster gjordes då i norr en stentrappa med enkla smidesledstänger, med kyrkans entré i fonden, och ytterligare en kort likadan trappa längre upp i backen. I sydväst finns en omarkerad öppning. Gångarna är grusade och går längs kyrkans södra sida mot öster, med en bred och tre smala sydliga utlöpare bland gravvårdarna. Sentida belysningsstolpar flankerar stigen.
I nordöstra hörnet dras muren in i en rät vinkel, med parkering på utsidan, innan den fortsätter vidare ett stycke österut. Från parkeringen leder en smidesgrind in och i hörnet söder om den är en ekonomibyggnad placerad, byggd som gravkapell/bårhus 1952. Grinden har raka spjälor och på de tuktade stenstolparnas spetsade topp sitter ett litet metallkors. Topp och hörn är släthuggna. I sydöst är muren rundad i en utvidgning och i dess västra anslutningsmur till sydmuren är en öppning, till vilken gångar med stenplattor leder från öster och norr. Möjligen har det legat en byggnad där tidigare. I sydöst står en gammal ask och en rad lindar från norr till söder, vilket troligen är en äldre tomtgräns. Gravvårdarna står i rader i gräsmattor, omväxlande höga och låga och somliga med stora stenramar. I söder finns gamla gravhällar med en grusad yta runtom. Framför västporten är en förhöjd yta av kalkstensflis. Framför förrådets dörr ligger konststenplattor på marken och en huggen sten häll framför. Marken är grusad runt byggnaden.

Kyrkogården har raka linjer i sin norra och västra del, men en oregelbunden form i den södra och östra delen, med bland annat en liten utvidgning i sydöst. Gravvårdarna finns främst på södra sidan eftersom kyrkan är placerad nära vägen på nordsidans mitt. Marken sluttar ned åt väster. I en reseberättelse av G. Djurklou 1868 berättas att kyrkogården då hade trägravvårdar, många lövträd och en hög stenmur med träportar. Kyrkan låg vid järnvägsstationen. Tomten hägnas idag av låga naturstenstenmurar av två slag. Syd- och östsidans mur är gammal och kallmurad av natursten medan muren på nord- och västsidan är nyare, murad av stora, tuktade, oregelbundna stenblock, som i nordvästra hörnet endast går under kyrkogårdsnivån och ned till omgivande, lägre marknivåer. Det hela inramas av lindar i en rad på insidan, endast i väster på norra sidan, där också en låg oxelhäck finns tills muren når över marken. Kyrkogården utvidgades åt väster 1952. Från parkeringen i väster gjordes då i norr en stentrappa med enkla smidesledstänger, med kyrkans entré i fonden, och ytterligare en kort likadan trappa längre upp i backen. I sydväst finns en omarkerad öppning. Gångarna är grusade och går längs kyrkans södra sida mot öster, med en bred och tre smala sydliga utlöpare bland gravvårdarna. Sentida belysningsstolpar flankerar stigen.
I nordöstra hörnet dras muren in i en rät vinkel, med parkering på utsidan, innan den fortsätter vidare ett stycke österut. Från parkeringen leder en smidesgrind in och i hörnet söder om den är en ekonomibyggnad placerad, byggd som gravkapell/bårhus 1952. Grinden har raka spjälor och på de tuktade stenstolparnas spetsade topp sitter ett litet metallkors. Topp och hörn är släthuggna. I sydöst är muren rundad i en utvidgning och i dess västra anslutningsmur till sydmuren är en öppning, till vilken gångar med stenplattor leder från öster och norr. Möjligen har det legat en byggnad där tidigare. I sydöst står en gammal ask och en rad lindar från norr till söder, vilket troligen är en äldre tomtgräns. Gravvårdarna står i rader i gräsmattor, omväxlande höga och låga och somliga med stora stenramar. I söder finns gamla gravhällar med en grusad yta runtom. Framför västporten är en förhöjd yta av kalkstensflis. Framför förrådets dörr ligger konststenplattor på marken och en huggen sten häll framför. Marken är grusad runt byggnaden.