EDEBO KYRKA

Likt många andra medeltida kyrkor i Roslagen har Edsbro kyrka byggts något nedanför den högsta punkten på kyrkogården. Långhuset byggdes under 1400-talets sista fjärdedel, vapenhuset kort därefter, innan kyrkans kalkmålningar utfördes omkring 1515. Långhuset byggdes ursprungligen med ett trävalv. Trävalvet ersattes med nuvarande fyra ribbvalv av tegel i samband med att vapenhuset byggdes och kalkmålningarna utfördes i samband med detta. Långhusets och vapenhusets gråstensmurar är av omsorgsfullt släthuggen gråsten och slätfogade. Kring vapenhusets portal och fönsteröppningar finns tegelomfattningar och även långhusets gavelspetsar är murade i tegel med blinderingar i form av kors. Vapenhusets yttre portal är spetsbågig. Dörrbladet är från 1980-talet och är utförd efter den tidigare dörren från 1700-talet.

Sakristian på norrsidan har fått sitt nuvarande utseende då den utvidgades åt norr och öster på 1740-talet. Den särskiljer sig genom att ytterväggarna är putsade. Skorstenen av slaggtegel påminner om närheten till omkringliggande bruk.

Kyrkogården förstorades 1923 enligt ett förslag av Ove Leijonhuvud. Både den äldre och yngre delen omgärdas av kallmurade gråstensmurar. Ingångar finns i norr samt i söder mot prästgården.

Den äldre kyrkogården har ett antal gravvårdar av hög ålder, de äldsta från början av 1800-talet. Alla gravar har besåtts med gräs och endast någon enstaka är omgjärdad av staket. Den höga marknivån påminner om kyrkogårdens höga ålder. En krans av äldre lövträd inramar kyrkogården och inslaget av sentida tillskott i vegetationen är litet.

Den nya kyrkogården bär tydliga drag av 1910- och 1920-talens arkitektur- och planeringsideal. Kvarteren är stora och platser för utblickar över landskapset bildas, tydligt till exempel i trappan mellan nya och gamla kyrkogårdsdelarna där en avsats skapas omgärdad av en kraftfull stenmur. De grusade gångarna följer naturliga höjder och kurvor, svängda former bidrar till en upplevelse av rörelse i rummet. Hela kyrkogården bildar ett tydligt landskapsrum genom sin form med en lägre del i mitten. I den östra delen finns en minneslund.

Väster om landsvägen står den högresta rödfärgade klockstapeln byggd 1758. Klockvåningen har svarta ljudluckor åt fyra håll. Taket har varit täckt av slätplåt sedan 1789 och kröns av ett smidesornament. De nedre takfallen samt stapelns nederdel är täckt med spån. Interiört har klockstapeln kvar stora delar av snickerier som ofta annars bytts ut eller försvunnit såsom trappor, enkla bräddörrar och klämtbräda. Storklockan är gjuten av den kringvandrande klockgjutaren Medardus Gesus i Stockholm 1625 och lillklockan av G Meyer i Stockholm 1760.

På norra sidan av kyrkan, där det idag i övrigt saknas gravvårdar, finns ett enkelt vitputsat gravkor byggt omkring 1790. Taket är täckt av svartmålad plåt i småformat. Dekoren inskränker sig till släkten Engelcrantz vapen över dörren samt ett klot på taket.

I sluttningen nordväst om kyrkan byggdes 1934 ett bårhus ritat av arkitekt Ivar Tengbom. Bårhuset är utformat efter kyrkan med gråstensmurar och tak och gavelrösten klädda med spån.

Edebo i Roslagen ligger söder om Hallstavik. Här har byggts en kyrka vid någon tidpunkt under folkungatiden, 1250-1350. Av denna kyrka, som kan ha varit av trä, kvarstår delar av sakristians m. Under slutet av 1400-talet revs den gamla kyrkan varefter den nuvarande uppfördes. Edebo kyrka är till exteriören en typisk uppländsk medeltida stenkyrka. Det rakavslutade koret har samma bredd och höjd som långhuset. Murarna är av gråsten som i våra dagar står oputsade utvändigt. Tegel har använts kring muröppningar och i de ursprungliga kryssvalven som täcker kyrkorummet och vapenhuset. Det branta sadeltaket är belagt med spån och har breda, profilerade vindskivor. Ingången är förlagd till långhusets sydmur. Här byggdes vapenhuset i början av 1500-talet. Under detta skede blev alla valv och högmurar sällsynt rikt dekorerade med kalkmålningar, även i vapenhuset. Målningarna tillhör den s.k. Tierpskolan. Efter en brand 1621 måste yttertaket förnyas. På 1700-talet utvidgades fönstren, kalkmålningarna överputsades delvis, ny fast inredning i barockstil anskaffades, sakristian byggdes om och fick sitt nuvarande utseende., Vid en restaurering 1911-13 under ledning av Sigurd Curman framtogs kalkmålningarna och äldre färger på inredning och inventarier återställdes. Den slutna bänkinredningen från 1772 bibehölls men erhöll bredare gavlar. Orgelläktaren från 1831 revs och sedan dess står orgeln på ett podium.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999