STORTORGET

Efter den danska belägringen av Kalmar 1611-13, när den gamla staden skadades svårt, beslöt rikets råd att flytta Kalmars stadsbebyggelse från slottsområdet till den intilliggande Kvarnholmen. Den nya stadsplanen tillkom på 1640-talet efter ritningar av Nicodemus Tessin d ä och Johan Wärnschöld efter kontinentala förebilder. Kvarnholmen var då i stort sett obebyggd och holmens storlek och form utgjorde grunden för den fortifikatoriska stadsplanen med befästningsvallar som omslöt stadens bebyggelse och vars kvarter lades i en strikt rutnätsplan. Centralt inom rutnätsplanen placerades Stortorget, dit både kyrka och rådhus skulle förläggas.
Planens tillkomst och utförande är ett av de bästa exemplen på den svenska stormaktstidens resoluta sätt att planera och manifestera sig genom bland annat tillkomsten av helt nya och för tiden moderna städer.
Stortorget i Kalmar är idag ett välbevarat barocktorg. Dess nordliga del domineras helt av Domkyrkan som uppfördes 1660-1703 efter ritningar av Nicodemus Tessin d ä. Den är en av Sveriges förnämligaste barockkyrkor och är den enda byggnaden som är placerad på själva torget. Kyrkans huvudingång vetter mot torget och är placerad mitt på södra fasaden. Kyrkan och kyrkotomten är skyddade i enlighet med 4 kap KML.
Stortorget kan betraktas som ett öppet rum i staden Bebyggelsen kring torget, torgets väggar, består av enskilda hus av varierande ålder, uppförda alltifrån 1600-talets senare del till 1900-talets slut.
Utmed torgets östra sida ligger, från norr räknat, Stadshuset, Nelsonska gården och Stadshotellet. Stadshuset uppfördes ursprungligen som gymnasium på 1830-talet. I början av 1860-talet byggdes huset på till tre våningars höjd. Fasaden mot torget är en ren empirefasad, slätputsad med nyklassiska element. Byggnaden förklarades som byggnadsminne 1973-12-21. Nelsonska gården är ett tvåvånings borgarhus, uppfört i klassisk träarkitektur, sannolikt kring 1700-talets mitt. Även denna byggnad förklarades som byggnadsminne 1973-12-21. Stadshotellet är uppfört 1905. Det är en trevåningsbyggnad med torn och burspråk med ljusa putsade fasader i jugendstil.
Utmed den västra sidan av torget ligger ett antal fastigheter med modernare bebyggelse och utformning, främst från 1960-talet. Flertalet byggnader är uppförda i fulla tre våningar och har i olika grad anpassats till den omgivande äldre bebyggelsen.
Norr om Domkyrkan karaktäriseras bebyggelsen mot torget av tvåvåningshus av 1800-talskaraktär med trä- och putsfasader mot Norra Långgatan. Här ligger också ett par moderna affärs- och kontorsbyggnader med naturstens- och putsfasader från 1980- och 1990-talen.
Bebyggelsen mittemot Domkyrkan, utmed torgets södra sida och som således bildar torgets södra vägg, domineras av Rådhuset som ligger i torgets sydostliga hörn. Det är ett putsat stenhus, uppfört 1684-90 i holländsk barockstil. Det är en trevåningsbyggnad med högt valmat tak. Rådhuset är en av landets bäst bevarade byggnader uppförd i denna stil och förklarades som byggnadsminne 1973-12-13. Alldeles intill Rådhuset ligger den före detta brandstationen, uppförd på 1760-talet. Den nuvarande fasaden mot torget är huvudsakligen från 1830-talet. Förklarad som byggnadsminne 1973-12-13.
Därefter på rad, tre för Kalmar karaktäristiska borgarhus, uppföda på 1700-talet. Husen är timmerhus under höga valmade tak, varav två har traditionella panelfasader och ett är reveterat. Alla tre husen förklarades som byggnadsminnen 1973-12-13.
Torgets golv, torgytan, har en beläggning av fältsten (kullersten) och gatsten av olika storlek, lagda under skilda tidsperioder. Hela torgytan har aldrig i sin helhet lagts eller lagts om vid en och samma tidpunkt.
Omkring sekelskiftet 1800 hade i stort sett hela torgytan blivit belagd med fältsten. Kring sekelskiftet 1900 läggs gångytor i storgatsten över torget, bland annat i Storgatans förlängning tvärs över torget och från och med nu delas torgets tidigare sammanhängande fältstensyta i en nordlig och en sydlig del. På torgytan norr om Storgatan, kring Domkyrkan, återfinns torgets äldsta stenläggning, en beläggning med fältsten som till stora delar härrör från 1600-talets senare hälft och 1700-talet.
Under hela 1900-talet har delar av torgytan förändrats, främst för att tillgodose en anpassning till den allt ökande biltrafiken. Till exempel har det på 1960-talet tillkommit ramper, refuger och skyltar på torgets södra del för att markera parkeringsplatser för bilar och uppsättning av parkeringsautomater.
Fram till 1913 fanns mitt på torget en brunn med överbyggnad. Platsen markeras idag med en stensatt rundel. Belysningen på torget utgörs idag av gatlyktor av en typ som installerades på torget på 1870-talet men som byttes ut mot höga belysningsstolpar av modernare typ, som i sin tur ersattes av de nuvarande, nygamla stolparna i slutet av 1960-talet.

KÄLLA: Beslut- byggnadsminnesförklaring, 2002-02-07