CENTRALPALATSET I ÖREBRO

Centralpalatset i Örebro är en stenbyggnad, uppförd i jugendstil 1911-13 efter ritningar av Albert Jonsson och Elis Werner. Huset har putsade rödbruna fasader, artikulerade av frontoner och burspråk, en bottenvåning i sten och tegeltäckt brutet tak. Mot Storgatan/Olaigatan är hörnpartiet förhöjt och täckt med en tornhuv med urtavlor och ett klot som krön.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Centralpalatset i Örebro är en stenbyggnad, uppförd i jugendstil 1911-13 efter ritningar av Albert Jonsson och Elis Werner. Huset har putsade rödbruna fasader, artikulerade av frontoner och burspråk, en bottenvåning i sten och tegeltäckt brutet tak. Mot Storgatan/Olaigatan är hörnpartiet förhöjt och täckt med en tornhuv med urtavlor och ett klot som krön.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Centralpalatset i Örebro är en stenbyggnad, uppförd i jugendstil 1911-13 efter ritningar av Albert Jonsson och Elis Werner. Huset har putsade rödbruna fasader, artikulerade av frontoner och burspråk, en bottenvåning i sten och tegeltäckt brutet tak. Mot Storgatan/Olaigatan är hörnpartiet förhöjt och täckt med en tornhuv med urtavlor och ett klot som krön.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Centralpalatset i Örebro är en stenbyggnad, uppförd i jugendstil 1911-13 efter ritningar av Albert Jonsson och Elis Werner. Huset har putsade rödbruna fasader, artikulerade av frontoner och burspråk, en bottenvåning i sten och tegeltäckt brutet tak. Mot Storgatan/Olaigatan är hörnpartiet förhöjt och täckt med en tornhuv med urtavlor och ett klot som krön.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Centralpalatset i Örebro är en stenbyggnad, uppförd i jugendstil 1911-13 efter ritningar av Albert Jonsson och Elis Werner. Huset har putsade rödbruna fasader, artikulerade av frontoner och burspråk, en bottenvåning i sten och tegeltäckt brutet tak. Mot Storgatan/Olaigatan är hörnpartiet förhöjt och täckt med en tornhuv med urtavlor och ett klot som krön.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Samtliga fastigheter vid Storgatan, Olaigatan och Slottsgatan där Centralpalatset skulle uppföras, hade tidigare förvärvats av Adolf Lindgren, som nu sålde dessa till
bolaget. Byggnadslov beviljades den 29 maj 1911. Byggarbetena påbörjades sedan så snabbt som
möjligt, och i juni 1911 var arbetet med grundläggningen i full gång. Hela byggprojektet
genomfördes av bola­get i egen regi, eftersom entreprenadanbuden bedömdes som alltför kost­samma. Arbetet leddes av byggmästare Axel Malmrot med Axel Moberg som verkmästare, två etablerade
och välkända namn inom byggbranschen i Örebro vid den här tiden. Som bokförare anställdes Arvid
Adamsson, som senare blev vice värd och ansvarig för bolagets kontor och administration. Men det
var självfallet styrelsen, och ytterst bolagets dominerande ägare tillika verkställande
direktör, Adolf Lindgren, som svarade för de strategiska besluten.

Adolf Lindgrens dominerande ställning i AB Pehrson & Lindgren, gjorde att det företaget på olika
sätt kunde medverka när Centralpalatset byggdes.
Bl.a. så uppträdde företaget som kreditgivare fram till år 1920, och även som bank för den
fortlöpande verksamheten.

Byggnadstiden kom att omfatta drygt två år, taklagsfesten hölls på nyåret
1912- 1913, och de första hyresgästerna kunde flytta in den l oktober
1913.

Men byggnaden var då inte helt färdig, vindsvåningen blev inte färdigställd
förrän under år 1914. Det berodde på att det krävdes Kungl. Maj:ts tillstånd för att inreda vinden.
Enligt den då gällande byggnadsstadgan för rikets stä­der fick ett boningshus inte innehålla fler
än fem våningar, bottenvåningen inräknad. Byggnadsnämnden hade endast en gång tidigare hanterat
frågan om att inreda ytterligare en våning, här ställde sig nämnden negativ. I fråga om
Centralpalatset gjorde stadsarkitekten en särskild utredning, där han främst undersökte hur man
hanterat den frågeställningen i Stockholm. Han sammanfattar i sitt utlåtande att byggnadsstadgan
endast räknat med enbart boningshus och ej kombinerade bostads- och affärshus, och att
Centralpalat­set, om bottenvåningen frånräknas, endast innehåller 5 bostadsvåningar och tre
träbjälklag. I sin skrivelse till Konungen den 13 mars år 1912, tillstyrker byggnadsnämnden AB
Centralpalatsets ansökan, med villkor att tillräckliga brandfria utrymningsvägar skulle anordnas
för lägenheterna i vindsvå­ningen.

Bolaget fick Konungens tillstånd att inreda vindsvåningen. Vindsvåningar
av denna typ kallas ofta "Kungsvåning", av just den anledningen att de
kunde byggas först efter särskilt tillstånd av Konungen (Kungl. Maj :t).
I samband med att Centralpalatset byggdes lät Adolf Lindgren anlägga en
park mellan Olaigatan och Svartån, den stod klar år 1913 och fick namnet
Centralparken. År 1914 donerade han till Örebro stad skulpturen "Befriaren"
som fick sin plats i parken.

Byggnadsminnes beslut 2019-08-23 Dnr 432-5104-2014