ÖVERUMS KYRKA

En lokal för gudstjänstbruk fanns vid Överums bruk åtminstone från mitten av 1700-talet. Länge användes ett hus vid den sk "masugnsbacken". Från 1800-talets första decennier, eventuellt omkring år 1825, fram till det att den nuvarande kyrkan byggdes användes en byggnad vid det sk torget som kyrka. När den nuvarande kyrkan byggdes på torget flyttades den gamla kyrkan ca 20 meter söderut. Där ligger den ännu. Byggnaden har använts som skola, läkarbostad och från 1962 som församlingshem. Den har om- och tillbyggt några gånger bl a på 1960-talet.
Redan på 1700-talet fanns brukspredikant på bruket, ofta en präst från någon av grannförsamlingarna. Den pietistiska rörelsen var starkt i bygden under 1800-talet och på godset Stensnäs i Ukna socken skapades något av ett centrum för rörelsen. Stensnäs ägdes av greve Adolf Stackelberg som var en driven person i de religiösa spörsmålen. Från år 1861 blev Stackelberg disponent vid Överums bruk efter det att hustrun, Honorine Adelswärd, ärvt bruket. År 1862 fick Överum en egen brukspredikant enligt kungligt beslut och på begäran av Stackelberg. Den förste predikanten var Peter Larsson Fjellstedt. Den lilla kyrkan kom att kallas "Doktor Fjellstedts kyrka".
Greve Stackelberg tog så småningom initiativet till att bygga en ny kyrka på bruksområdet och bidrog också i hög utsträckning till finansieringen. Bland ortsborna gjordes också en insamling och många bidrog med sin arbetskraft vid själva uppförandet. Beslut om nybyggnad togs i januari 1871. Det har inom ramen för detta arbete inte kunnat klarläggas vem som stod bakom ritningarna till kyrkan. Byggnaden uppfördes av slaggsten och tegel som en enkel rektangulär byggnad utan den traditionella kyrkans torn och sakristia. Murarna var putsade och avfärgade i ljus kulör likt brukets omgivande byggnader. Kring takfoten utfördes en kraftigt profilerad takfotsinklädnad. Troligen lades taket, ett sadeltak, med plåt. Fönstren gjordes smala och nygotiskt spetsbågiga. Mot öster smyckades kyrkan med ett rosettfönster. Ingångar fanns i väster, norr och i öster. Utvändigt fanns kring portalerna en nygotiskt inspirerad omfattning markerad i putsen. En sådan finns ännu vid den norra ingången. Den 18 augusti 1872 invigdes kyrkan av biskopen Doktor E G Bring. Samtidigt invigdes Överums kyrkogård. Tio år efter invigningen fick kyrkan en orgel från P L Åkerman & Lund, Stockholm.
Redan 1889 tillbyggdes kyrkan med ett torn i väster. Den drivande kraften i arbetet var D S Hasluck, fader till H Hasluck, dåvarande disponent vid bruket. Tornet uppfördes ovanligt nog av trä som reverterades och vitkalkades. Spiran kläddes med tjärade träspån. Som arkitektonisk inspirationskälla användes nygotiken även för tornet som fick spetsbågiga ljudöppningar och en mycket smal och hög spira. Mot väster isattes ett rosettfönster. En klocka till kyrkans torn skänktes samma år till församlingen. På kyrkans västfasad som inte berördes av tornbyggnationen lämnades fönstren kvar. Senare har de satts igen, oklart när. Troligen var det på 1930-talet eller 1960-talet.
Invändigt bar kyrkan prägel av väckelserörelsen. I koret placerades en altarpredikstol med baldakin. Den centrala placeringen skulle markera predikans betydelse i gudstjänsten. Längs kyrkorummets västra vägg och längs hela södra och norra långhusväggarna löpte läktare. Läktarbarriären bestod då som nu av ett genombrutet ribbverk i trä utformat med spetsbågar och fyrpassmönster. På korväggen fanns flera spetsbågiga fönsteröppningar och ovan det ett rosettfönster med färgat glas. I både kyrkorum och kor placerades öppna bänkar med höga gavlar avslutade med en trepassform av gjutjärn. I kyrkorummets västra del fanns två trappor för uppgång till läktaren. Många av detaljerna i kyrkan tillverkades sannolikt på bruket såsom exempelvis dekorativa gjutjärnsornament.
Den första kända renoveringen ägde rum 1913. Framförallt innebar den målning av kyrkans inre. Taket målades i vitt och väggarna i rosa med dekorationsmålad bröstningslist i mörkare brunrosa. Bänkarna målades enligt uppgift i mahognyfärg. På äldre fotografier ser dock bänkarna ljusa ut i kulören. De gjutjärnsprydnader som numera ligger på vinden och tidigare satt på bänkgavlarna är också målade i vitt. Predikstolen målades i vitt och guld med mörkare skärmar (se bild nedan). Läktare och pelare gavs en gulröd kulör. Troligen målades också orgelhuset i vitt och guld. Arbetena utfördes under ledning av målaremästaren L G Karlsson, Överum. Vid samma tid sattes en stor järnkamin in mitt i det södra bänkkvarteret.
Fram till 1931 var kyrkan i brukets ägo. Den 1 januari detta år skänktes dock kyrkan och kyrkogården samt kyrkoherdebostället till den då nybildade Överums församling. I samband med detta började man planera för en omfattande renovering och ombyggnad av kyrkan, såväl exteriört som interiört. Stockholmsarkitekten Erik Fant ska ha varit mannen bakom förändringarna, men även arkitekt Johannes Dahl, Tranås deltog. Arbetsledare var H Kihl, Överum. Arbetena som kom att genomföras år 1932, innebar många förändringar i kyrkorummet. Mot öster byggdes kyrkan till med en femsidig sakristia med separat ingång från söder. Ljusinsläppen i den gamla östväggen sattes igen och en absid byggdes i koret mot öster. En förbindelse mellan koret och sakristian togs upp söder om den nya absiden. I koret togs den speciella altarpredikstolen bort. I stället tillkom ett altarbord, skänkt av fröken Wivan Schwarz. På väggen norr om absiden sattes en nytillverkad enkel predikstol upp med uppgång från sakristian. Läktarna på kyrkorummets långsidor kortades av mot öster. Såväl läktarbarriär som altarring kläddes in med plywoodskivor och bänkarnas gavlar kortades genom att trepassformerna av gjutjärn lyftes av. Bänkarnas ryggar kläddes också in med trä. Tak och väggar målades i en ljus kulör medan inredningen gavs en färgsättning i grågrönt med marmorerade partier. Koret upphöjdes med ett trappsteg och fick nytt golv. I väster byggdes nya läktartrappor. Innanfönster sattes in och elektriskt ljus och värme installerades. Nya armaturer tillkom och nya nummertavlor.
Några år senare, 1940, skänktes en altartavla till kyrkan av disponent Carl Sundberg och makan Dagmar. Altartavlan föreställer "Kristi upphöjelse på korset" och är målad av holländaren Bernhard van Orley på 1500-talet. År 1949 byggdes läktarbarriären i väster om något och orgelns flyttades fram en bit på läktaren. Koret kompletterades 1957 med en ny dopfunt av svensk ek och olivträ från Israel. År 1962 ordnades en särskild dopplats i korets södra del med ett dopaltare och en "notbild" för ps 248, "Tryggare kan ingen vara".
År 1966 utfördes en renovering under ledning av Kurt von Schmalensee i samarbete med Ture Jangvik. En ambition var att återställa något av kyrkorummets ursprungliga utseende. Inklädnad med plywood togs bort på altarring och läktarbarriärer. Gavelprydnaderna i järn återmonterades på bänkgavlarna mot mittgången. Bänkinredningen förändrades något för att förbättra komforten. Troligen gjordes större avstånd mellan bänkarna vilket ledde till att några bänkar togs bort. Interiören gavs en ljusare färgsättning med predikstolen från 1932 som inspiration. Väggar och tak målades i ljus kulör och bänkarna i grönt. Även fönstersnickerierna målades och golvet slipades. I koret flyttades altartavlan längre in i absiden. I västra delen av kyrkorummet byggdes en läktarunderbyggnad. Den norra läktartrappan togs bort. På platsen inrymdes toalett och förråd. Den nya västra väggen i kyrkorummet utfördes av stående panel som laserades i gråvitt. Hela sakristiedelen genomgick sannolikt en omfattande renovering. Bl a byggdes nya skåp för textilförvaring. I vapenhuset lades nytt stengolv. Möjligen målades vid detta tillfälle en ny takmålning i vapenhuset, eller var det en gammal som åter togs fram. Utvändigt putsades tornet om och putsen på långhuset lagades. Hela byggnaden avfärgades i vitt. Plåttaket på långhus och sakristia lagades. Även torntakets spånbeklädnad sågs över och tjärades.
År 1978 var det dags för takarbeten igen. Då lades långhustaket och taket över sakristian om med ny plåt. Takstolarna riktades upp och nytt taksvall lades. Några år senare, 1984, kalkavfärgades fasaderna och fönsterna målades.
År 2000 utfördes en exteriör restaurering. Fasaderna blästrades och kalkavfärgades med gotlandskalk som brutits något med guldocker. På tornets pilastrar, som hade stora skador knackades putsen ned efter vilket trästommarna kläddes med papp och reverteringsnät samt kalkputsreverterades och avfärgades lika långhuset. Kyrkans fönster målades med linoljefärg i ljust grått, vilket enligt färgundersökning verkar vara den kulör som fönstren haft sedan byggnadstiden. Långhusets plåttak renblästrades och målades med alkydoljefärg. Tornets spåntak sågs över, dåliga spån byttes ut och taket tjärades.

Överums kyrka är en förhållandevis liten kyrka och är utförd i en blandning av nygotiska och nyklassicistiska stildrag. Byggnaden består av ett rektangulärt långhus, en femsidig utbyggnad för sakristia i öster och ett torn i väster. Ingångar finns i tornet i väster samt mitt på norra långhusfasaden. Separat ingång till sakristia finns i söder. Långhuset har sadeltak och sakristian ett valmat sadeltak, båda belagda med plåt målad i svart. Tornets spira är klädd med tjärade träspån. Långhusets murar är uppförda av slaggsten och tegel och sakristians av tegel. Tornet har en trästomme som sedan reveterats.
Fasaderna är spritputsade med slätputsade ytor vid hörnpartier, på den profilerade takfotsinklädnaden, fönsteromfattningar och portaler. Samtliga fasader är avfärgade i en varm vit kulör. Långhusets fasader är släta och enkla, förutom vid ingången i norr som har en nygotiskt omfattning markerad i putsen, dekorerad med små gjutjärnsornament. Tornet är extra arbetat med uppåt avsmalnande hörnpilastrar, från fasadlivet framskjuten portal, samt en hög, smal spira som kröns av ett förgyllt kors. Tornets fasader går upp i höga spetsgavlar kring spiran och kröns av gjutjärnsornament. Ljudluckorna är svartmålade. På fasaden mot väster sitter ett rosettfönster med färgat glas i blyspröjs. Fönstren på långhuset och tornet är smala, höga och spetsbågiga. Långhusets fönster är grupperade parvis. Fönsterbågar och spröjsar är av trä och gråmålade, solbänkarna är av kalksten. Ingångarna i väster och norr har spetsbågigt formade pardörrar som är målade i mörkt grönt. Sakristians muröppningar för fönster och dörrparti är rektangulära. I långhusfasaderna finns enkla ankarslut för de invändiga dragband som håller byggnaden stabil.