TYRESÖ KYRKA

Tyresö kyrka är en salkyrka, bestående av västtorn och ett långhus som saknar gräns mot det tresidiga koret. Västtornet är något smalare än kyrkan i övrigt. På sydsidan, i vinkeln mellan torn och långhus finns ett litet runt trapptorn med trappa till läktare och vind.

Kyrkan är uppförd av rött tegel i renässansförband som bildar ett regelbundet rutmönster. Runt kyrkan löper en sockel av släthuggen granit med överliggande skråkant i sandsten. Kyrkobyggnaden har strävpelare med dekorativt utformade, svartmålade ankarjärn i alla väderstreck. Fasaderna liksom även västtorn och trapptorn avslutas uppåt av en profilerad list samt en profilerad takfotlist.

Kyrkan har två ingångar, huvudingången i väster och en mindre ingång i söder. Båda är försedda med rundbågiga skulpturala sandstensportaler utförda av inflyttade mästare. Sydportalen är ursprunglig och huggen av den namnkunnige bildhuggaren Jost Henne, som även är upphovsman till Tyska kyrkans portal från 1643. I alliansvapnet ovanför dörren ingår Oxenstiernas andra hustrus, Maria Sofia de la Gardie, vapen. Den västra portalen, kyrkans nuvarande huvudentré tillkom 1646 och är utförd av en annan framstående skulptör vid namn Didrik Blume. Han har också huggit tavlorna i bogårdsmurens södra portal. Den södra portalen är försedd med en enkel inåtgående bräddörr. Dörren är utvändigt klädd med kopparplåt. Den västra portalen är försedd med ett utåtgående dörrpar av bräder. Dörrbladen är utvändigt klädda med kopparplåt. I det norra dörrbladet finns en liten dörr.

Kyrkan har höga spetsbågiga fönsteröppningar med spröjsverk i huggen sandsten vilket delar in öppningarna i tre lansetter som avslutas av en rundel upptill. Småspröjsade bågar av ek är sammanlänkade på höjden och målade i en grågrön färg.

Kyrkan är täckt med sadeltak som är valmat åt öster. Den låga pyramidformade tornhuven i två avsatser tillkom 1740 då ursprungligt tak och den rikt profilerade höga tornspiran brann ner. Tornhuven kröns av en tupp av svartmålad plåt. Takbeklädnaden består av tjärade furuspån från en renovering 1952.

Kyrkan har en låg tillbyggnad åt norr från 1977. Tillbyggnaden ligger i direkt anslutning till bogårdsmuren och är sammanbyggd med sakristian och sedan 1999 även sammanbyggd med bårhuset. Tillbyggnaden är liksom bogårdsmuren spritputsad, vitmålad och täckt med ett lågt tegeltäckt sadeltak. Bårhuset är från 1933, femkantigt med spritputsade fasader och glaserat tegel som taktäckning.

Kyrkans golv är lagt med röda och grå kalkstensplattor utom i bänkkvarteren där det ligger trägolv från 1933. I golvet ligger ett flertal nedsänkta gravhällar, likaså i kalksten av vilka en del har inskriptioner. Väggar och valv i kyrkorummet är putsade och vitkalkade. Thomas Målare var den som först vitlimmade kyrkan år 1640. Den vitrappade interiören delas upp i fyra valvtravéer. De två östra valvtravéerna som utgörs av korvalv och långhusets östra valv är stjärnvalv. Långhusets västra valv är åttadelat och tornvalvet är kryssvälvt. Valven bärs upp av kolonner som bl a kröns med Oxenstiernas och de la Gardies vapen. Valvstrålarna är uppbyggda av tunna profilerade ribbor av formtegel vilka ursprungligen var målade i grått.
Fönstren är försedda med gråmålade innerbågar från 1930-talet. Dörrarna till sakristian och sydportalen är invändigt målade i gulockra med svarta bandgångjärn och västportalens dörrar är invändigt målade i en grågrön kulör. Från långhuset till trapptornet finns en rundbågig dörröppning försedd med en vitmålad bräddörr.

Kyrkans slutna bänkinredning med profilerade listverk och stiliserad bladdekor i nedsänkt relief är tillverkad av Mäster Melcherdt vid kyrkans tillkomst. Melcherdt var i Oxenstiernas tjänst under hela 1630-talet och har även tillverkat kyrkans predikstol. Med sin ornamentik i intarsia är den ett vackert exempel på tidens hantverksskicklighet. Predikstolen fick sin plats i kyrkan 1640 och tillverkades av Melcherdt 1639.

Orgelläktaren har liggande fyllningar i läktarbarriären och bärs upp av enkla fyrkantiga pelare som uppåt avslutas med profilerade lister. Orgelläktaren tillkom 1842 då den ersatte den ursprungliga läktaren. Även orgeln tillkom 1842. Den är tillverkad av orgelbyggaren Per Zacharias Strand i Stockholm. Läktarbarriär och orgelfasad, vilka genomgått ett flertal ombyggnader, är målade i ljusgrått med detaljer och listverk i guld. Den 19-stämmiga orgeln har även den byggts om och utökats, senast 1965 av Åkerman & Lund i Knivsta.

I väst tillfogades kyrkorummet ett vindfång 1905. Det har vitmålade träfyllningar nedtill och småspröjsat glas upptill, för närvarande försatta med garderober. Dörren i vindfånget till kyrkorummet utgörs av en trefyllnings pardörr med dörröverstycke försett med dekor och listverk i jugendstil.
Det Oxenstiernska gravvalvet är ett kryssvälvt rum under högkoret. Nedgång sker genom en lucka, en kalkstenshäll med järnringar, mitt för altaret. I gravvalvet finns sex kistor av normal storlek och en barnkista.

I tornet hänger två klockor vilka tillverkades av malmen från de två klockor som skadades i branden 1740. Klockorna tillverkades av Johan Fahlsten och uppsattes 1750.

Övriga inventarier
I koret hänger ett begravningsvapen som vid Oxenstiernas begravning bars från Stockholm till Tyresö. Ovanför sakristidörren, på den norra väggen, hänger ett epitafium över Oxenstierna. Epitafiet är ursprungligen en altartavla som troligen blev svenskt krigsbyte, möjligen från Polen på 1620-talet. Nedtill är ett sekundärt porträtt av Oxenstierna, målat av Cornelius Arendtz.

I koret står det Oxenstiernska gravmonumentet, ett s k tumbaepitafium, troligen utfört i Hamburg hos bildhuggaren Heinrich Wilhelm (verksam i Sverige från 1647 till sin död 1652) under 1600-talets början. På tumbans lock av svart marmor, ovanför alliansvapnet vilar två vita marmorskulpturer som föreställer Gabriel Oxenstierna och hans första hustru Märta Agneta Bielke.

I likhet med epitafiet på norra väggen är sannolikt även altaruppsatsen ett krigsbyte från Polen. Den är rikt skulpterad och på sockeln återfinns de båda makarnas vapen. Altaruppsatsen omfattar två målningar; dels Josefs dröm om flykten till Egypten, dels en martyrscen där biskop Stanislaus mördas framför sitt altare. Altaruppsatsen är signerad 1613 och skänktes av Gabriel Oxenstierna till Tyresö kapell 1633. Altarringen är halvcirkelformad och har gråmarmorerade balusterdockor och röd sammet på knäfallet. Altarringen sattes upp 1877 då den ersatte ett ursprungligt korskrank.

I kyrkan finns även en serie om sju målningar (ursprungligen åtta) daterade till omkring 1700 som är placerade i långhusets västra del. Bilderna som ursprungligen var uppsatta i koret föreställer Frambärandet i templet, Jesu dop, Nattvarden, Jesus i Getsemane, Ecce Homo, Korsfästelsen och Uppståndelsen. Målningarna skänktes till kyrkan 1722 av Maria Gustava Gyllenstierna.
På den norra väggen sitter en tavla med allegorisk framställning av Jesus på korset inramad av bilderna av tretton personer, vilka är knutna till passionsdramat. Tavlan dateras till omkring 1700 och skänktes till kyrkan 1724 av bröderna Abraham och Carl Grill, patroner vid oljebruket i Tyresö.

I en monter i västra delen av kyrkan står en skeppsmodell i trä från 1620-1630-talet. Modellen, som föreställer ett medelstort örlogsfartyg, är Sveriges äldsta fregattriggade fartygsmodell och troligen den enda modell i världen från denna tid som har kvar sin ursprungliga tackling.

Kyrkans dopfunt är ett arbete i sandsten som tillsammans med ett dopfat i mässing skänktes till kyrkan av Anna von Staden 1653.

Kyrkan äger ett antal silverföremål från 1600- och 1700-talen, varav en del har deponerats på Historiska museet. Av kyrkans ljusredskap kan en ljuskrona i mässing nämnas. Ljuskronan som är tillverkad 1635, skänktes till kyrkan av Maria Sofia de la Gardie 1666. Från 1600-talet finns även två par ljusstakar i silver. Kyrkan har ett omfattande textilförråd från 1600- och 1700-talen. En del av textilierna har deponerats på Historiska museet, men kvar i kyrkan finns bl a en brudpäll av rött atlassiden med guldbroderier i relief från 1600-talet.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Tyresö kyrka uppfördes åren 16381640 på initiativ av friherre Gabriel Oxenstierna, dåvarande ägare till Tyresö slott. I samband med kyrkans invigning 1641 begravdes även dess patronus Gabriel Oxenstierna. Kyrkan uppfördes under ledning av Hans Ferster (verksam i Sverige 1634 till sin död 1653) som var den ledande murmästaren i Sverige på 16301650-talet. S:t Jacobs kyrka i Stockholm fullbordades under Hans Fersters ledning 163443 och han ledde även ombyggnaden av Österåkers kyrka vid 1600-talets mitt. Oklart är om Ferster stod för ritningarna till Tyresö kyrka. Det är möjligt att han har fungerat som byggmästare medan en av tidens mera kända arkitekter utfört ritningarna, gissningsvis Hans Jacob Kristler (verksam i Sverige under 1600-talets mitt). Kristler var arkitekt till den samtida Tyska kyrkan i Stockholm, invigd 1642, och ritade flera adelspalats i Stockholm under 1600-talet, bl a Makalös och Ulriksdal.

Tyresö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Tyresö socken är belägen på nordöstra Södertörn, i Stockholms södra ytterskärgård. I äldre tid var vattenvägarna viktiga vilket det talrika fornlämningsmaterialet tyder på. Fornlämningarna består av ett antal gravfält och ett par fornborgar som ligger längs de äldre vattenvägarna. Området har lång kontinuitet som boplats.

Namnet Tyresö, Thyrisedh, nämns för första gången 1396, då det avser en gård. Namnets efterled innehåller ed, passage mellan eller utmed vatten och syftar på passagen förbi Follbrinksströmmen. Förleden innehåller det fornsvenska ordet thyre, som i fornsvenskan har avsett en bergs- eller blockformation.

Till och med år 1636 tillhörde Tyresö Österhaninge pastorat. Mellan 1636 och 1650 utgjorde Tyresö församling ett eget pastorat som därefter delades upp i två församlingar, Tyresö och Dalarö. Dessa båda utgjorde ett pastorat fram till 1923 då pastoratet splittrades och Tyresö församling kom att tillhöra Saltsjöbadens pastorat. Sedan 1944 har Tyresö utgjort ett enförsamlingspastorat.

Det är okänt hur länge Tyresö varit ett bebott herresäte. Ägarlängden sträcker sig dock tillbaka till 1300-talets mitt. Den förste kände ägaren till Tyresö var lagmannen i Södermanland, riddaren Erengisle Nilsson av Hammersta, tillhörande ätten Natt och Dag. Herresätet var på medeltiden förlagt till vad som kallas Lilla Tyresö, där även ett gårdskapell fanns. Efter en brand 1613 återuppfördes Tyresö gård, en tegelbyggnad, på den medeltida stengrunden. En ny epok för Tyresö inleddes då friherre Gabriel Oxenstierna genom arv förvärvat Tyresö gård efter sin mor 1624. Han hade redan före moderns död, 1620, påbörjat byggnadsverksamheten med att uppföra ett nytt slott. Tyresö slott stod klart 1636.
Genom byggnadsverksamheten och de industriella anläggningar som kom till stånd tack vare strömmen vid Tyresöfallen, såsom pappersbruk, kvarn och stångjärnshammare, ökade befolkningen avsevärt i Tyresö under 1620-talet. Behovet av en gudstjänstlokal växte och ett kapell inreddes enligt traditionen i en tegelbyggnad nordost om slottet. Byggnaden, som därefter ska ha använts som stall, tjänar idag som förråd.

1633 bildade Tyresö med omnejd egen socken. Vid första sockenstämman konstaterades att det fanns ett stort behov av en egen begravningsplats. Inte långt senare skänkte Gabriel Oxenstierna mark till en ny kyrkogård och den kyrka som han lät bygga på egen bekostnad. Kyrkan skulle tjäna som slotts- och gravkyrka för ägarna till slottet, men också som församlingskyrka. Församlingsborna stödde bygget med arbetsinsatser. Samarbetet synliggjordes i bogårdsmuren från 1646, där man har murat nischer med gårdarnas namn inristade.

Kyrkobygget sattes igång 1638 och pågick under två år. Vid kyrkans invigning den 9 mars 1641 begravdes även dess patronus Gabriel Oxenstierna. Invigningen och begravningen, som var mycket uppmärksammad, tog sin början i Storkyrkan i Stockholm där cirka 2 000 gäster deltog.