TRONS KAPELL

Trons kapell består av kapellkrematoriet i mitten, en låg utbyggnad med tre sadeltak åt norr och en klockstapel högre än kapellet inlemmat i nordöstra hörnet, samt en låg, lång krematoriedel åt söder med en hög skorsten vid östra sidan. Längan är utbyggd åt väster intill kapelldelen. Arkitekturen är i viss mån funktionalistiskt formren och avskalad, men uppvisar främst kvardröjande 1920-talsklassicism i form av klassiserande gavelfält likt frontoner, samt plana taksprång och den stora, stenomfattade, djupt indragna och mörka porten åt öster. Byggnaden ligger i suterräng med två våningar åt väster med tre ingångar. I nordvästra hörnan leder en trappa upp till den gamla expeditionens entré åt väster. Tillbyggnaden åt norr med samlingssalar och klocktorn talar tydligt sin tids modernistiska språk i form och materialval. Krematorie- och personalbyggnaden är präglad av flera ombyggnader och har en besöksentré mitt på utbyggnaden åt väster, en personalentré i norr invid kapellet och sekundära ingångar i östra fasaden.

FASAD - Ljusgul, sprutad ädelputsfasad med vita, slätputsade fönsteromfattningar som kragar ut något. I liv med fasaden är släta stensockelskivor. Gavlarna har en fronton med likadana listverk som takfoten. Runt fasaden löper en enkel, slätputsad, ljus takgesims. Den norra tillbyggnaden är uppdelad på tre likadana partier vars östra hälft är glasad och den västra är putsad i en beige ton. Dess västfasad har på bottenvåningen tuktade stenblock runt en entré, som löper samman med trappmuren i hörnan. Sockeln åt norr lutar inåt nedtill och är klädd med liggande, ohyvlade, svartmålade bräder, skodda med en plåtkant upptill.

FÖNSTER - Kapellets båda långsidor har fyra höga, smala enluftsfönster med spröjsar på insidan och färgade glas. De sitter i grunda, raka smygar. Källaren har åt söder två enluftsfönster. Västgaveln har ett runt fönster, blyspröjsat till cirklar och strålar, med plåtbleck på nedre smyghalvan. På bottenvåningen är tre stående, smala, rektangulära enluftsfönster med plåtbleck i grupp med blyspröjsar i ytterbågen, ett med råglas, övriga med klarglas. Samtliga har vitmålade snickerier. Norra utbyggnadens fönsterpartier täcker halva fasaden i full höjd. De har fyra vertikala axlar delade i tre horisontala axlar i vitmålade snickerier. Nederst sitter mörka cementfiberskivor och de två övre skiften har smala enluftsfönster. Södra utbyggnaden har flera perspektivfönster och åt öster ett delvis igensatt betongglasfönster samt två helt igensatta öppningar bredvid.

PORT - Kapellet har en djupt indragen originalport med två dörrblad av lackad ek med kvadratiska, små kassetter och ett litet, svängt, figurativt metallvred. På ena dörrbladet är ett runt titthål med glas. Smygen är klädd med släthuggna stenskivor, och den utkragande omfattningen är plåtavtäckt. En hög trappa av sten med spensliga smidesräcken leder upp till porten. En sentida lift är anordnad vid södra sidan. Samlingssalens originaldörr är enkel och tidstypisk med svart cementfiberskiva nedtill och glas upptill med likadana sidoljus och ett rektangulärt trätrycke. De båda expeditionsentréerna i väster har varsin likadan enkel dörr i en putsad smyg. Dörrbladet har urfräst dekor liknande huvudportens kassetter med tunt, mjukt, välformat vitmetallvred. De kan vara tillkomna vid någon av renoveringarna. Kistmottagningen har en tvåbladig kopparplåtdörr i stenmuren. Personalingången på gamla obduktionsdelen sitter i en smal stenomfattning och har en tvåbladig dörr, troligen från 1960-talet, med höga, smala glas i ett kraftigt träramverk med vertikala, träklädda metallstag och sparkplåtar nedtill. Besöksentrén har en djupt indragen, sentida entrédörr av glas och grå aluminium, samt en plåtport.

TAK - Alla byggnadsvolymerna har plåttäckta sadeltak. Kapelldelens tak är utformat likt en plan skiva med djupa taksprång, varpå ett lika brett sadeltak anbringats vilket tillsammans bildar en långt utskjutande ram till gavelfältet. Norra utbyggnaden har koppartäckta sadeltak med förskjuten hakfals, vilket troligen även kapelldelen har. Södra tillbyggnaden har svart plåt i bandtäckning och flera ventilationsskorstenar. Kapelldelen har ståndrännor och originalstuprör av kopparplåt mitt på långsidorna. På östnocken sitter ett metallkors och i väster finns en plåtskorsten.

KLOCKSTAPEL - Klocktornet är sammanbyggt i söder och väster med kapellets tillbyggnad och har fasader av två betongskivor på sidorna, förenade av ett krönande, flackt, kopparplåtklätt sadeltak i liv med fasaden. Mellan fasaderna sitter, ungefär i mitten i djupled, en betongvägg med små kvadratiska gluggar, lika medeltida bomhål. Strax under taket hänger en klocka som skyms åt öster av ett kraftigt dimensionerat trägaller av lodräta, vitmålade, kantställda bräder som i överkant tillsammans ger en nedåt rundad form. Åt väster döljs klockan av ett kort fasadstycke av betong med lodräta glipor. Nord- och sydfasaderna pryds av kors i nedsänkt relief. I höjd med tillbyggnadens tak sitter ett vitmålat gallertak över en femsidig stenbrunn med vattenutkastare, engagerade i klocktornets mittenvägg. Brunn och trägaller är sannolikt yngre än klocktornet, troligen 1980-tal.

Kapellkrematoriet uppfördes 1929-31 gemensamt av Älvsborgs läns landsting och Svenska Eldbegängelseföreningen i Vänersborg. Som ett led i lasarettets utvidgning hade landstinget beslutat att uppföra en byggnad med likbod och obduktionssal. Den cirka ett gamla år lokala eldbegängelseföreningen föreslog 1929 att ett krematorium skulle ingå i byggnaden och ritningar hade gjorts av arkitekt A.E. Kumlien, Stockholm. Han hade varit medhjälpare till arkitekt E. Stenhammar när sjukhuset byggdes till 1922 (Stenhammar avled 1927). Eldbegängelseföreningen verkade för att ersätta jordbegravningen med kremation (likbränning) och förebar såväl ekonomiska som sanitära argument. De hade vid den här tiden fått ökat gehör och föreningen i Vänersborg hade 1929 cirka 200 medlemmar. Landstinget fann idén mycket god och samarbetet fastslogs i augusti nämnda år. Villkor var att kapellkrematoriet skulle uppföras på landstingets fastighet och att äganderätten helt tillkom landstinget. Kapellet invigdes 18 april 1931.
Landstinget bekostade inventarier och krucifix, medan eldbegängelseföreningen gav medel till altartavla och takmålning. Det är troligen den stjärndekor i kortaket som framgår av ett fotografi som avses. Gösta Sundvall var den som dekorerat sjukhuset och kunde i så fall möjligen ha kommit ifråga för uppdraget. Fotografiet är troligen taget snart efter kapellets färdigställande och visar att rummet hade mycket ljusa väggar och tak. Dagens cirkel av infälld armatur i taket över kisthissen fanns ej. Orgeln var ännu inte installerad bakom korskranket. Det fanns inte heller tympanon över valvet eller sidodörrar som idag. Både prästutrymme och orgelläktare var dock med i ursprungsritningarna. Fast, öppen bänkinredning i mörk ton, stod längs långsidorna riktade framåt och tre bänkar på var sida om kisthissen, vända mot denna. Bänkarna hade bokbrädor och raka gavlar med en slät fyllning. Inredningens formspråk var mer traditionellt än byggnadens och framträder mörk mot det ljusa rummet. Tre höga, mycket kraftfylla ljusstakar med trattformad, korsprydd ljushållare, klot nedtill och skuren dekor runt den fyrkantiga basen, flankerade kisthissen på var sida. Ingen armatur annat än små ljuslampetter syns på fotografiet och en stjärnbeprydd nummertavla satt norr om koret och en tavla med en ängel på södra sidan. En smal och hög altartavla nådde över korskranket, som var tygklätt bakom altaret, och kröntes av ett kors mitt ovanpå ramen.
I prästutrymmet finns idag en skiss till en altartavla i triptyk från 1931 av Holger Hjorth, Stockholm. En kommentar av eldbegängelseföreningen på baksidan omtalar att tavlan var starkt ifrågasatt. En akvarell i en av samlingssalarna från 1932 av Hjorth visar koret med höga, gyllene prydnader på pilastrarna och samma altartavla med tre sektioner, likt ett altarskåp, förgylld och med kors ovanpå. Motivet är den uppståndne, strålande Kristus i mitten med en tillbedjande församling runt honom i dunkel. Tavlan på fotografiet kan sägas vara en komprimerad, mer dramatisk version av samma motiv med en atletiskt byggd Kristus svävande ovanför folksamlingen och med en fladdrande svepning framför benen. Av utförandet att döma är även altartavlan på fotografiet gjord av Hjorth, men huruvida triptyken kom till stånd och i så fall senare placerades i kapellet är ej utrett. Altaret var textilklätt med fransar nedtill och med likadant klädd knäpall framför.
Fotografier från 1931 visar att kapellets exteriör då i huvudsak var likadan. En tillbyggnad med samlingslokaler åt norr med vidbyggd klockstapel i nordöst tillkom 1964, då Vänersborgs kommun övertog huvudmannaskapet. Åt söder sammanbyggdes kapellet med landstingets obduktionsavdelning och en ny incinerator och kisthiss tillkom. En hög skorsten är fogad till denna byggnadsvolyms östra sida. Sannolikt var det även 1964 som dörröppningarna till rummen längs kapellets västra gavel tillkom, eftersom dörrarna är av samma typ som i tillbyggnaden. När orgeln installerades är oklart. Nuvarande altare och altarprydnad tillkom av sin utformning att döma också vid denna tid.
1976-77 utfördes en grundlig renovering då nya personalutrymmen, ny expedition, väntrum, bårhus och krematorieutrymmen tillfördes och kapellet målades om. Trots alla förnyelser upplevdes byggnadens struktur av de anställda som gammaldags med smala och många trappor och inte handikappvänlig. Man anmärkte också på att parkeringsplatserna var få, trots att krematoriet betjänade ett stort område där även Dalsland och Bohuslän ingick.
Ombyggnader har vidtagits av undervåningen och krematoriet under 1990-talet, sedan obduktionsavdelningen flyttats ur byggnaden. 1996 planerades en ny entré till samlingslokalerna och från dem en trapplift för handikappade med genomgång till kyrksalen, en fällbar stege på klocktornet och skärmtak till expeditionsentrén med mera, som ännu inte genomförts.