STORA HUS

Herrgårdsbyggnaden ("Stora hus") är uppförd i stram och sparsmakad senklassicism med ett anspråkslöst och symetriskt fasadutryck. Byggnadens storlek och proportioner vittnar om en burgen monumentalitet. Upphovsmannen har arbetat med raka former utan dekorelement. De klassiska motiven byggs upp med olika material i enkla kombinationer. Horisontellt burna linjer är utförda i oljemålat trä medan fasadytorna består av en enkel slät puts. Sockelgesimsen är markerad med en enkel bräda medan kransgesimsen består av en kraftig hålkäl med en nedre rundstav och en övre tunn platta, hörnkedjorna bär lätt den kraftiga gesimsen utan att rubba harmonin. Tydligast är detta markerat i sydfasadens breda frontespis med sitt renodlade tempelmotiv. Norrfasaden med sin långa stenfot har försetts med parställda entréer, som - till skillnad från den övriga byggnaden - är rikt detaljerade med doriska pilastrar och en flerskuren konvex gesims med kort språng. Omfattningen reser sig en bit över döbattangdörrarna och ger utrymme till ett smalt blyspröjsat fönster. Verandan på sydfasaden byggdes 1913-14. År 1980 byggdes den om, varvid taket togs bort.
Byggnadstekniken är enkla, timrade väggar med laxknutar på en låg råhuggen stensockel. Fasaderna är reveterade i jämnt riven kalkputs. Fönsteromfattningarna är slätputsade och avfärgade i ljusare nyans. Fönstren är enkla sexlufts med nedre lufter med smal spröjs, i en del fall av bly. En del fönster har ersatts med nytillverkade och har då en något kraftigare spröjsning. En hel del rutor är av mycket gammalt glas, särskilt på nordfasaden. Hela huset har källare som är delvis ingrävd mot norr. Väggarna är väl tilltagna i råhuggen sten med inslag av tegel. Mot västgavlen finns en stensatt ramp. Denna har troligen fortsatt på utsidan och är idag ersatt med en kort, stensatt trappa. Källaren är uppdelad på flera mindre utrymmen med bl a matkällare och potatiskällare. Det östligaste källarrummet har ett kraftigt val. Ett par av rummen har stensatt golv.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1993-01-21, Dnr 221-290-89