Spiksmedja i Dådran

Spiksmedjan i Dådran är en del av det tidigare järnbruket på platsen vars historia tar sin början 1806 då kronoavradsinspektören G. Bergström erhöll Kungl. Maj:ts privilegium för att anlägga stångjärnshammare och masugn till 900 skeppund årligt smide. Den första anläggningen uppfördes året därpå. Malmen hämtades till största del från Vintjärns gruvor i Svärdsjö där bruket hade andelar men även från Skinnarängsgruvan i Vika och från gruvor i Bjursås.
År 1832 privilegierades stålsmide och under 1840-talet spiksmide samt liesmide. Det sistnämnda lades ned redan omkring 1855 medan spiksmidet kom att utvecklas under senare delen av århundradet. Efter 1878 då Kopparbergs och Hofors AB (sedemera Kopparfors AB) köpt Dådran upprätthölls bruksdriften med spiksmide även om skogsbruket utgjorde företagets huvudsakliga verksamhet. Efter att den siste spiksmeden pensionerades 1934 upphörde smidet helt.
I takt med brukets etablering kom så småningom ett komplett litet samhälle att byggas upp i Dådran bestående av bl a bostäder, arbetsplatser, kyrka och skola samt nöjesplatser. Idag är flertalet av arbetsplatserna borta men en stor del av övrig bebyggelse finns bevarad.

Spiksmedjan i Dådran är en del av det tidigare järnbruket på platsen vars historia tar sin början 1806 då kronoavradsinspektören G. Bergström erhöll Kungl. Maj:ts privilegium för att anlägga stångjärnshammare och masugn till 900 skeppund årligt smide. Den första anläggningen uppfördes året därpå. Malmen hämtades till största del från Vintjärns gruvor i Svärdsjö där bruket hade andelar men även från Skinnarängsgruvan i Vika och från gruvor i Bjursås.
År 1832 privilegierades stålsmide och under 1840-talet spiksmide samt liesmide. Det sistnämnda lades ned redan omkring 1855 medan spiksmidet kom att utvecklas under senare delen av århundradet. Efter 1878 då Kopparbergs och Hofors AB (sedemera Kopparfors AB) köpt Dådran upprätthölls bruksdriften med spiksmide även om skogsbruket utgjorde företagets huvudsakliga verksamhet. Efter att den siste spiksmeden pensionerades 1934 upphörde smidet helt.
I takt med brukets etablering kom så småningom ett komplett litet samhälle att byggas upp i Dådran bestående av bl a bostäder, arbetsplatser, kyrka och skola samt nöjesplatser. Idag är flertalet av arbetsplatserna borta men en stor del av övrig bebyggelse finns bevarad.

Spiksmedjan i Dådran är en del av det tidigare järnbruket på platsen vars historia tar sin början 1806 då kronoavradsinspektören G. Bergström erhöll Kungl. Maj:ts privilegium för att anlägga stångjärnshammare och masugn till 900 skeppund årligt smide. Den första anläggningen uppfördes året därpå. Malmen hämtades till största del från Vintjärns gruvor i Svärdsjö där bruket hade andelar men även från Skinnarängsgruvan i Vika och från gruvor i Bjursås.
År 1832 privilegierades stålsmide och under 1840-talet spiksmide samt liesmide. Det sistnämnda lades ned redan omkring 1855 medan spiksmidet kom att utvecklas under senare delen av århundradet. Efter 1878 då Kopparbergs och Hofors AB (sedemera Kopparfors AB) köpt Dådran upprätthölls bruksdriften med spiksmide även om skogsbruket utgjorde företagets huvudsakliga verksamhet. Efter att den siste spiksmeden pensionerades 1934 upphörde smidet helt.
I takt med brukets etablering kom så småningom ett komplett litet samhälle att byggas upp i Dådran bestående av bl a bostäder, arbetsplatser, kyrka och skola samt nöjesplatser. Idag är flertalet av arbetsplatserna borta men en stor del av övrig bebyggelse finns bevarad.

Spiksmedjan i Dådran är en del av det tidigare järnbruket på platsen vars historia tar sin början 1806 då kronoavradsinspektören G. Bergström erhöll Kungl. Maj:ts privilegium för att anlägga stångjärnshammare och masugn till 900 skeppund årligt smide. Den första anläggningen uppfördes året därpå. Malmen hämtades till största del från Vintjärns gruvor i Svärdsjö där bruket hade andelar men även från Skinnarängsgruvan i Vika och från gruvor i Bjursås.
År 1832 privilegierades stålsmide och under 1840-talet spiksmide samt liesmide. Det sistnämnda lades ned redan omkring 1855 medan spiksmidet kom att utvecklas under senare delen av århundradet. Efter 1878 då Kopparbergs och Hofors AB (sedemera Kopparfors AB) köpt Dådran upprätthölls bruksdriften med spiksmide även om skogsbruket utgjorde företagets huvudsakliga verksamhet. Efter att den siste spiksmeden pensionerades 1934 upphörde smidet helt.
I takt med brukets etablering kom så småningom ett komplett litet samhälle att byggas upp i Dådran bestående av bl a bostäder, arbetsplatser, kyrka och skola samt nöjesplatser. Idag är flertalet av arbetsplatserna borta men en stor del av övrig bebyggelse finns bevarad.

Spiksmedjan i Dådran är en del av det tidigare järnbruket på platsen vars historia tar sin början 1806 då kronoavradsinspektören G. Bergström erhöll Kungl. Maj:ts privilegium för att anlägga stångjärnshammare och masugn till 900 skeppund årligt smide. Den första anläggningen uppfördes året därpå. Malmen hämtades till största del från Vintjärns gruvor i Svärdsjö där bruket hade andelar men även från Skinnarängsgruvan i Vika och från gruvor i Bjursås.
År 1832 privilegierades stålsmide och under 1840-talet spiksmide samt liesmide. Det sistnämnda lades ned redan omkring 1855 medan spiksmidet kom att utvecklas under senare delen av århundradet. Efter 1878 då Kopparbergs och Hofors AB (sedemera Kopparfors AB) köpt Dådran upprätthölls bruksdriften med spiksmide även om skogsbruket utgjorde företagets huvudsakliga verksamhet. Efter att den siste spiksmeden pensionerades 1934 upphörde smidet helt.
I takt med brukets etablering kom så småningom ett komplett litet samhälle att byggas upp i Dådran bestående av bl a bostäder, arbetsplatser, kyrka och skola samt nöjesplatser. Idag är flertalet av arbetsplatserna borta men en stor del av övrig bebyggelse finns bevarad.