VÄckelsångs gamla kyrkogård

År 1976 genomfördes en arkeologisk undersökning på Väckelsångs gamla kyrkogård varvid man konstaterade
att kyrkans planform i det närmaste överensstämde med en äldre bevarad planritning från
1700-talet, frånsett den kvadratiska tillbyggnaden i väster vilken tidigare varit okänd. Dessa murrester,
vilka inte legat i förband med kyrkans långhus, skulle kunna utgöra lämningar av en äldre kyrka på
platsen eller spår efter ett västtorn.
Efter undersökningen markerades kyrkans grundplan i ytan med flata markstenar. Troligen har kyrkan
utvändigt varit försedd med målningar eftersom man vid undersökningen av platsen fann rester av
målad puts på västra gavelns utsida.
Vidare är Väckelsångs gamla kyrka förknippad med en beryktad händelse vilken sägs ha utspelat
sig mitt under en pågående högmässa år 1542. Nils Dacke skall då ha försökt döda två adelsmän, Måns
Holme och Måns Stierna från Lidhem, vilka hade sökt sig till kyrkan för att vara fredade. Dråpförsöket
förhindrades emellertid av en av Nils Dackes egna fogdar, Jösse den ordhållige.

Allmän karaktär
Väckelsångs gamla kyrkogård är belägen cirka en kilometer nordöst om nya kyrkan, invid riksväg 30.
Kyrkogården vilken omges av en vällagd, drygt meterhög naturstenmur, ligger inbäddad i grönska och
omfattar ett närmast kvadratiskt område på 50 gånger 50 meter. På kyrkogården finns ett fåtal bevarade
gravvårdar. I söder och nordväst gränsar kyrkogården till gårdsbebyggelse och på de två övriga sidorna
mot ängsmark samt ett område med slyskog. Resterna av den gamla kyrkans grund kan delvis skönjas
och invid den västra kyrkogårdsmuren har man på senare tid låtit uppföra en klockstapel av klockbockstyp.
Området har en tydlig ängskaraktär.

Omgärdning
Kyrkogården kringgärdas av en drygt meterhög,
vällagd naturstenmur som till följd av den kuperade
terrängen antar en svagt böljande form. Muren,
vilken är uppbyggd med två skalmurar av markfunnen
sten vars mellanrum fyllts ut med mindre
s.k. skolstenar, är förhållandevis välbevarad.
Murens bredd uppgår till dryga två meter. På ett
par ställen är muren delvis nedrasad, troligtvis till
följd av att rötter från intilliggande träd trängt in i
muren. Muren har bara en öppning, placerad mitt
på den norra sidan.

Ingångar
Kyrkogården har endast en ingång vilken är belägen
mitt i den norra muren. Ingången är försedd
med dubbla brunmålade trägrindar, upphängda på
smidesgångjärn, och flankeras av två huggna stenstolpar.
Grindarna är utförda med vertikala spjälor
och i mitten en kordförsedd cirkel. Några tecken
på att det tidigare funnits fler ingångar till kyrkogården
kan inte skönjas i den omgivande muren.
Några uppgifter om detta har ej heller påträffats i
de arkivaliska källorna.

Vegetation
Kyrkogården kringgärdas av en tät trädkrans
främst bestående av lind med något enstaka inslag
av ek och ask. Ytan är något kuperad med högvuxet
gräs av tydlig ängskaraktär. Troligtvis hålls
växtligheten efter genom slåtter då det uppvisar
inslag av ängsblommor. På området växer dessutom
en del sly.

Gångsystem
På kyrkogården finns idag inte några gångar och
om det under tidigare århundraden funnits går inte
att utläsa ur arkivmaterialet.

Gravvårdstyper
Alldeles söder om kyrkans återskapade altare ligger
två kalkstenshällar varav den ena stenens text
näppeligen går att utläsa. Denna sten är rest över
Daniel (1713 1773) och hans hustru. Den andra
stenen är så kraftigt alg- och mossbelupen att dess
text ej längre går att uttyda. Det vore önskvärt att
man med en mjuk borste och lite ljummet vatten
försökte rengöra de båda stenarna så att texten blev
läsbar. Alldeles söder om dessa båda hällar står en
liten oansenlig rest natursten utan inskription, vilket
var ett vanligt förekommande gravminne över
allmogen. I kyrkogårdens nordöstra hörn alldeles
innanför kyrkogårdsmuren finner man prosten Daniel
Stockes familjegrav. Denna grav omsluts av
en ram med släta naturstenar. Invid den norra muren
alldeles väster om ingången finner man dessutom
ytterligare en rest natursten utan inskription.
Väster om kyrkans vapenhus står en rest gravsten
av kalk-/sandsten. Stenen har vid något tillfälle
reparerats då den på baksidan armerats med järn
som täckts över med ett cementhaltigt putsbruk.
Denna lagning är mycket bristfällig och sedan det
inmurade järnet börjat korrodera nu snarare verkar
mot stenens bevarande. För att säkerställa stenens
fortlevnad måste man tillse att den repareras mer
beständigt och med material som på ett bättre sätt
samverkar med stenens naturliga egenskaper. Av
texten framgår att stenen är rest Åt minnet af
Anders Wickelius prost och kyrkoherde f 1766
d 1826.

Byggnader
Invid kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens västra
del står en klockstapel av klockbockstyp, vilken
restes år 1977. Taket på huven är klätt med tjärade
spån medan sidorna täcks av en liggande fjällpanel.
Nordost om klockstapeln kan man dessutom
fortfarande skönja resterna av den gamla kyrkans
grund.