Idre kyrka

Idre kyrka är uppförd som salkyrka med rakt avslutat kor och rektangulärt långhus under sadeltak. Tornet i väster har kvadratisk plan och avsmalnande spira i tre våningar som avslutas med lanternin, även den med kvadratisk plan. Tornet har en utpräglad klassiserande utformning med påkostad utsmyckning. Den lilla sakristian är vinkelbyggd mot långhusets norra sida, i höjd med koret, och har en ingång ansluten till en hög stentrappa mot norr. Under koret finns en källare, med ingång i öster. Kyrkans entré är förlagd till tornets västra sida. Entrén har stentrappa av röd granit, som kompletterats på senare tid med handikappramp och räcke.

Kyrkobyggnaden är uppförd helt av timmer i stolpkonstruktion? på stengrund av röd granit, och med spåntad panelbeklädnad såväl in- som utvändigt. Långhus och sakristia har sadeltak täckta med svartmålad plåt lagd i band utan falsning. Långhuset har plåtbeklädd skorsten (fr. pannrummet under koret) i norra takfallet, i höjd med sakristian.

Kyrkan präglas av en stark och renodlad postklassicism som var trendgivande under 1920-talet. Till viss del påminner nuvarande kyrka om dess föregångare, som uppfördes 1914 och brann 1925. Tornet har dock fått en mer påkostad karaktär och koret är integrerat med långhuset.

Exteriör
Långhuset har strävpelare, utformade som pilastrar, vilka inramar fönsteröppningarna. Fönst-ren är smala och höga med breda poster och kvadratisk indelning, glasrutorna har blyspröjs-ning. På södra sidan, i höjd med koret, ersätts långhusets fönstertyp med ett runt fönster, lik tornets modell. I korets gavel finns ett korsformat fönster som motsvarar tornets korsfönster. I höjd med långhusets fönsteröverstycken har pilastrarna utskjutande listprofiler. De bär en panelfodrad utskjutande takfot.

Tornet är uppbyggt av fyra byggnadskroppar, där de översta är indragna och avsmalnande i förhållande till undervåningen. Tornets nedersta del utgörs av vapenhus och tornkammare. Denna del avslutas i övre kant med kraftigt tandsnitt i takfoten under ett smalt räcke av smide. Långhusets fönsteraxlar har en förlängning i tornets vapenhus. Tornkammaren har runda fönster i tre väderstreck samt korsfönster på västra sidan, över portalen. Ingången i väster har en framträdande portalomfattning med kraftigt profilerat överstycke som bärs av konsoler samt ytterligare utsmyckning och avvikande färgsättning i grått. Omfattningen har en sockel av röd granit. Kyrkporten har blåmålad pardörr med utskjutande speglar.
Tornet har en påkostad avslutning i övre delen. Det har öppen klockkammare med sneda hörn utformade som pilastrar, höga ljudöppningar med smidda räcken och kraftigt profilerade omfattningar. Hörnpilastrarna kröns i överdel med socklar som bär förgyllda stjärnor. Över klockkammaren står ett plåtklätt, svartmålat urtorn med ungefär samma utformning som klockkammaren, dock med mindre kropp. De svarta urtavlorna har förgyllda visare och siffror samt förgyllda girlander i underdel. Urtornet kröns i sin tur av en plåtbeklädd lanternin med blinda nischer och utsmyckning i relief och vars tak bär en glob med förgyllda himlasymboler (sol, stjärnor, måne). Slutligen kröns tornet av ett kulkors som bär en förgylld sol.

Den vinkelbyggda sakristian har samma karaktär som långhuset. Sakristian har ett mindre tvåluftsfönster i väst och ett mindre kvadratiskt fönster väster om ytterdörren.

Kyrkans fasader och fönster är vitmålade. Endast de blå dörrarna och den gråtonade portalen avviker i färgsättningen.

Interiören gjordes enkel och rätlinjig, stilren och med sparsam utsmyckning. Kyrkorummet domineras av ljus färgsättning och det luftiga intrycket förstärks av de stora fönstersystemen. Långhusets väggar har pilastrar som motsvarar strävpelarna utvändigt. Fönstren är infällda mellan pilastrarna.
Det inre taket har brädfodrat tunnvalv med horisontal avslutning mot långsidorna. Panelen är laserad i grågrönt. Valvet genomkorsas av takstolarnas bindbjälkar, vilka är marmorerade och utsmyckade. Korets bjälke ansluter till en kraftigt profilerad taklist med tandsnitt som löper kring korets väggar och kröner korytan.

Koret har indragna sidor i förhållande till långhuset. Det har nisch i söder mot det runda fönst-ret, vilket utgör dopkoret, och nisch i norr mot sakristians dörr. Den södra nischen har skåpdörrar i kortsidorna. I mittgångens axel har koret en svagt indragen och brunmålad nisch med rundbåge. I nischen hänger ett triumfkrucifix. Koret har träpodium som är förhöjt med tre steg i förhållande till kyrkorummet. Långhuset har brunmålat brädgolv.

Vapenhuset har stengolv, gråmålad inredning och tak. Väggarna har pilastrar och listinramade speglar. Taket har listindelade släta skivor. Från vapenhuset leder en dörrförsedd trappa till tornkammaren och läktaren. Vapenhuset skiljs från kyrkorummet genom pardörrar med samma utförande som kyrkans port.
Tornkammaren har en påkostad och säregen inredning. Textilskåp, trapphusvägg och torndörr har bl.a. rusticeringar i fält samt lister och korsrader i metall. På västra väggen hänger även en träsnidad stiliserad sol.

Hela kyrkans inredning är homogen och samtida med kyrkan. Den är i stort helt bevarad och oförändrad, även i detaljerna.

Inredning och inventarier
Det smala altaret är flankerat av de två snidade obeliskerna uppsatta på altarringen. De är krönta av gyllene morgonstjärnor och stod ursprungligen på de främre bänkraderna. Altaret bär fyra stora mässingsljusstakar och ett litet glaskors, genomlyst av en levande ljuslåga. I en svag absidliknande infällning i korväggen och över altaret, hänger det stora triumfkrucifixet. Båda krucifixen är skapade 1933, av konstnären Carl Fagerberg.

Altarringen har tyggklätt knäfall och räcke. Mittpartiet har öppet räcke med balusterdockor medan hörn- och sidstycken har släta och marmorerade speglar.

I korets sidoabsid står en dopfunt med stenfat på en marmorerad piedestal med klassiserande ornamentik.

Predikstolens korg bär i mittspegelarna liturgiska symboler, korsade facklor och lagerkrans, samt fris under kanträcket. Korgen har imitation av kvaderstenar i sockeln. Högt över predikstolen hänger ett platt ljudtak med snidade girlanduppsättningar i underkanten.

Kyrkan har två bänkkvarter, med slutna bänkar, som ger plats åt 250 personer. Kvarteren är sammanfogade med långsidorna. Bänkbarriären har rak avslutning med profilerat räcke. Bänkarna är brunmålade utvändigt och gråmålade invändigt. De har dörrar med marmorerade speglar. På främsta bänkraden, på båda sidor om mittgången, stod två obelisker som bar upp varsin gyllene stjärna. De är numera flyttade till korväggen och uppställda på altarringen.
Koret har en gråmålad väggbänk mot södra sidan.

Läktaren i väster har framskjutet mittparti och en läktarbarriär med marmorerade speglar i renässansstil. Barriären har profilerade lister i över- och underkant samt ett lågt smitt räcke i överdel med meanderornamentik. Läktaren bärs av två pelare med ornamentik i relief. Bakom orgeln finns en välvd öppning mot tornkammaren som nås från vapenhuset.
Orgeln står indragen i höjd med läktarens mitt. Den ursprungliga orgeln från 1933 ersattes 1971 med en Hammarberg-orgel med två manualer och pedal. Sammanlagt har den 13 stämmor.

Tre malmkronor hänger över mittgången och en över läktaren. De är sannolikt samtida med kyrkan. Ytterligare en liknande krona hänger i tornkammaren. Långväggarna har vägglampetter som är placerade mellan fönstren: De bär Dalarnas landskapsvapen, de korslagda dalpilarna, krönta av hertigkronan.

I kyrkans klockkammare, i tornet, hänger tre klockor. "Storklockan" och "Lillklockan" tillkom i samband med kyrkans invigning 1933, men de är gjutna tidigare som beredskapsuppdrag och inköpta från lager. Den tredje klockan tjänar som slagverk till tornuret. Denna klocka som räddades från branden 1925 flyttades därefter till en stapel vid Gammelkyrkan. Klockan är en stålklocka som är tillverkad i Bochum, år 1875.

Övriga upplysningar
Över sakristians dörr, i koret, hänger en klocka. Den härstammar från Storbo, vid norska gränsen, där den hängde i en klockstapel vid kyrkogården.

Idre kyrka utgör Dalarnas och stiftets nordligaste sockenkyrka. Området, som fram till 1644 tillhörde Norge, koloniserades väster ifrån. Förbi Idre och längs Västerdalälven löper den uråldriga vägen mellan Siljansbygden och Norge. Idre utgjorde länge en anhalt längs den gamla Kopparleden som sträckte sig mellan Falun och Röros. Området är en utpräglad fjäll- och skogsbygd med myrmark som även är samekulturens sydligaste utpost. Såväl byn som bygden är dock numera starkt präglade av fjällturismen.

Platsen för den nuvarande kyrkan i Idre, är en mycket gammal gudstjänst- och kyrkplats. Redan under medeltiden samlades befolkningen där, kring ett kors, för att hålla gudstjänst i det fria. Det är inte klarlagt när den första kyrkan uppfördes i Idre, men enligt vissa källor skulle en kyrkobyggnad ha förekommit på platsen redan på 1400- eller 1500-talet. Klart är att en liten spånklädd kyrka beskrivs på platsen år 1624. Trots en rad om- och tillbyggnader ansågs, på 1780-talet, det lilla kapellet vara nedslitet och utdömt. Ett planerat nybygge kunde då inte förverkligas. År 1831 beskrevs kapellet som litet, ruttnadt och mossbeväxt med ytterligare brister. Fattigdom och krig omöjliggjorde dock uppförandet av en ny byggnad.
Inte förrän 1842 kunde drömmen om en ny kyrka förverkligas. Den nya kyrkan, som uppfördes efter ritningar från 1835 av arkitekt C. Ståhl, hade ett anspråkslöst yttre. Med sina fyrkantiga fönster liknade den, frånsett det lilla tornet, ett vitmålat bostadshus. Byggnationen blev ett hastverk och snart uppstod problem. Tornet var dåligt och kyrkorummet saknade uppvärmning. Åter aktualiserades ett nytt kyrkobygge, i samband med biskop Billings visitation år 1894.

Arkitekt G. Améen ritade ett förslag som antogs år 1908. Den 20 september år 1914 invigdes en falurödfärgad korskyrka med ett mäktigt centraltorn, vars spira syntes vida omkring. Kyr-kan var uppförd på bergsluttningen i norr, på en tomt som skänktes av dåvarande kyrkvärden.

Glädjen över den nya kyrkan varade bara i elva år, i november 1925 brann byggnaden ned. Efter mycken tvekan beslöt man 1932 att låta uppföra en ny kyrka på den anrika platsen vid Idresjön, där tidigare kyrkor legat. Till arkitekt valdes Knut Nordenskjöld och den 19 novem-ber 1933 kunde den nya kyrkan invigas, Idres fjärde kända kyrka i ordningen. Den fick en utformning och stil som påminner om gamla kyrkan, vilken övergivits 1914 men fått stå kvar tills den revs för att lämna plats åt sin efterföljare. Nuvarande kyrka är tidstypisk och till stor del ett exempel på postklassicismen som dominerade några år tidigare på 1920-talet.

År 1651 föreskrevs att Särna skulle utgöra moderkyrkan och Idre ett kapellag. Först 1916 blev Idre egen församling.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Leonardsson, H. 1934. Idre kyrka. Julbok för Västerås stift. 1934/167
Ny kyrka i Idre. Julbok för Västerås stift. 1915/55
Prästgårdsinventering, Västerås stift. 1976 och 1993
Särna-Idre 300 år: En hembygdsbok. 1945