Område med fartygslämningar

Fartygslämning 3
Lämningen var 6,6 m lång, 2,8 m bred och 0,3 m hög. Den har utgjort skrovets främre fjärdedel av styrbordssidan. Den undersökta lämningen bestod av 130 individuellt identifierade konstruktionstimmer samt ytterligare några fragment som kasserades i samband med undersökningen. Den undersökta delen har utgjort cirka 20-25% av det ursprungliga fartyget. Skrovkonstruktionen var utfallen och komprimerad till följd av överlagring och sentida utfyllnader av området.

Fartygslämningen har tolkats som en klinkbyggd båt men som delvis har byggts om med kravellteknik. Det är inte helt klarlagt om kravellbeklädnaden tillkom vid en senare påbyggnad eller om det är ursprungligt. Skrovet har varit flatbottnat och med glest placerade spant. Det finns inga tecken på att skrovet smalnar av mot akterpartiet. Endast den lägre delen av akterpartiet var bevarat. Det är troligt att skrovet i sin helhet har varit minsta 14 m långt och 5 m bred. Skrovets höjd är svårbedömt pga nedbrytningen.

Fartyget har tolkats som ett rodd- och segelfartyg från början av 1700-talet. Lämningens form och längd pekar mot en medelstor flatbottnad båt som var perfekt för segling i Göta älv. Båten kunde ha varit en färja till Hisingen eller en hemförarbåt för att frakta lasten från de större fartygen ankrade i farlederna. Ett block hittades i båten som pekade på att det hade haft en mast och ett segel, eller kanske bara en lastmast.

Fartygslämning 4
Lämningen var 4,6 m lång, 5,5 m bred och 1,5 m hög (avskuren av arbetsföretagets spont). Bogdelen av styrbordssidan låg upp mot en kajkonstruktion, medan babordssidan låg platt. Däckkonstruktionen hade kollapsat ca 0,6m åt babord och 0,8 m ned. Skotten har också fallit, tillsammans med kabysskonstruktionen, mot babordssidan och tryckts nedåt och brutit genom skrovplankorna. Den undersökta lämningen bestod av 406 enskilda konstruktionstimmer som dokumenterades samt ytterligare några fragment som kasserades i samband med undersökningen. Kölen återfanns inte.

Fartygslämningen har tolkats som ett mindre eller medelstort segelfartyg. Den har förmodligen haft en längd på 20-24m och en bredd på 5-6m och med ett djupgående på 2-3m. Riggen bestod av åtminstone en mast, och troligen ett bogspröt. Den har byggts med billiga och tillgängliga material. Att fartyget har varit däckat och utrustad med en kabyss eller skans visar att fartyget har varit avsett för lite längre resor. Skotten visar att det rör sig om ett lastfartyg, sannolikt en (ved)jakt, (ved)slup, (ved)skuta eller en sandkil.

Fartygslämning 5
Lämningen var 7,10 m lång, 2,2 m bred och 1,4 m hög. 90% eller mer var bevarat av konstruktionen. Den undersökta lämningen bestod av 140 enskilda konstruktionstimmer som dokumenterades samt ytterligare några fragment som kasserades i samband med undersökningen. Delar av fören och aktern skadades i samband med schaktningsarbeten när lämningen påträffades.

Lämningen har tolkats som en liten klinkbyggd båt. Båten kunde både seglas och ros, vilket framgår av både maststeg och årtullar. Skrovets ursprungliga dimensioner motsvarar till stor del själva lämningen. Båten är av allmogetypen; det typiska arbetsfartyget för vanliga människor i västskandinavien. Det är troligt att båten har använts för olika marina aktiviteter i Göteborg och skärgården, såsom fiske, transport av människor och mindre gods samt färjor över Göta älv.

Fartygslämning 6
Lämningen var 4,9 m lång, 1,4 m bred och 0,6 m hög. 90% eller mer var bevarat av konstruktionen. Den undersökta lämningen bestod av 37 enskilda konstruktionstimmer.

Lämningen har tolkats som en liten klinkbyggd båt som både kunde seglas och ros. Ett rektangulärt hål i golvplankorna mot framänden av skrovet visar var masten har varit placerad. Båten har ursprungligen varit cirka 4,5 m lång och 1 m bred och med en höjd på maximalt 1 m. Skrovet har haft en smal form och skarpt uppvinklade sidor. Båten är byggd i samma tradition som fartygslämning 5, men är samtidigt en annan typ av allmogebåt. Dessa smalare, spetsgattade båttyper förekom i den nordiska båtbyggnadstraditionen sedan vikingatiden och utvecklades ytterligare i Sverige under andra hälften av 1800-talet. Det är troligt att båten användes för olika marina aktiviteter i Göteborg och skärgården, såsom fiske, transport av människor och mindre gods, samt som färja över Göta älv.