Myssjö kyrka

Kyrkan är byggd i gråsten och murarna är putsade vita. Den består av ett rektangulärt långhus med ett torn i väster och utbyggd polygonal sakristia i öster, d.v.s. mot landsvägen. Vid tornets sydgavel och långhusets västvägg har arkiv tillbyggts. Kyrkans huvudentré är belägen på tornets norra vägg. Det finns separat entré till sakristian från öster. Långhuset täcks av sadeltak, sakristian av polygonalt valmat tak och tornet av en åttkantig spira. Långhusets taktäckning utgörs av bandtäckt plåt medan spiran bevarar en äldre skivtäckning. Samtliga tak är rödmålade. På fyra av tornspirans sidor finns plåtinklädda lucköppningar krönta med tvärställda sadeltak. Luckorna är av trä. Tornet kröns av en förgylld korsglob. Långhuset har rundbågiga valvöppningar för de trekantigt avslutade fönsterbågarna, fyra mot varje väderstreck. Solbänkar av rödmålad plåt. På sakristians nord- och sydvägg finns mindre rundbågiga fönster och entrén i öster kröns av ett överljus. I tornet finns förutom bottenvåningens huvudentré och fönster mot väster, runda fönster högre upp i tornet och ljudluckor ovanför dessa. Samtliga fönster- och dörrsnickerier är målade röda.

Kyrkan har medeltida ursprung. Långhusets murar mot norr, väster och söder är medeltida vilket betyder att kyrkans ursprungliga bredd är bevarad. 1875-80 byggdes kyrkan radikalt om och fick sin nuvarande form. Med vägledning av en gammal målning föreställande den medeltida kyrkan och en beskrivning från 1820 kan den medeltida kyrkan beskrivas som en oputsad salskyrka med ett högt sadeltak, påbyggd timrad sakristia mot norr och timrat vapenhus mot söder. Upptäckten av kalkmålningar på innerväggarna som stilistiskt kan dateras till 1400-talets slut eller 1500-talets början antyder tillsammans med salskyrkoformen att kyrkan byggdes under senmedeltiden.

Vid ombyggnaden 1875 revs vapenhuset på södra väggen och sakristian i öster. Kyrkan förlängdes åt öster med ny korabsid och tillbyggd sakristia. Takvinkeln sänktes och byggdes om till ett flackt sadeltak. Nya rundbågiga fönstervalv togs upp längs den norra och södra väggen och de höga fönstren med tresidig avslutning sattes in. Murarna vitputsades utvändigt och invändigt. 1880 tillbyggdes tornet i väster varpå den gamla sydportalen helt sattes igen och en ny entré på tornets sydfasad togs upp.

1907 tillbyggdes arkivbyggnaden i sydväst under ledning av Lars Reinhold Bergström. Järndörren som leder in i arkivet från tornet har troligen suttit mellan den äldre medeltida sakristian och kyrkorummet.

Kyrkan är byggd i gråsten och murarna är putsade vita. Den består av ett rektangulärt långhus med ett torn i väster och utbyggd polygonal sakristia i öster, d.v.s. mot landsvägen. Vid tornets sydgavel och långhusets västvägg har arkiv tillbyggts. Kyrkans huvudentré är belägen på tornets norra vägg. Det finns separat entré till sakristian från öster. Långhuset täcks av sadeltak, sakristian av polygonalt valmat tak och tornet av en åttkantig spira. Långhusets taktäckning utgörs av bandtäckt plåt medan spiran bevarar en äldre skivtäckning. Samtliga tak är rödmålade. På fyra av tornspirans sidor finns plåtinklädda lucköppningar krönta med tvärställda sadeltak. Luckorna är av trä. Tornet kröns av en förgylld korsglob. Långhuset har rundbågiga valvöppningar för de trekantigt avslutade fönsterbågarna, fyra mot varje väderstreck. Solbänkar av rödmålad plåt. På sakristians nord- och sydvägg finns mindre rundbågiga fönster och entrén i öster kröns av ett överljus. I tornet finns förutom bottenvåningens huvudentré och fönster mot väster, runda fönster högre upp i tornet och ljudluckor ovanför dessa. Samtliga fönster- och dörrsnickerier är målade röda.

Kyrkan har medeltida ursprung. Långhusets murar mot norr, väster och söder är medeltida vilket betyder att kyrkans ursprungliga bredd är bevarad. 1875-80 byggdes kyrkan radikalt om och fick sin nuvarande form. Med vägledning av en gammal målning föreställande den medeltida kyrkan och en beskrivning från 1820 kan den medeltida kyrkan beskrivas som en oputsad salskyrka med ett högt sadeltak, påbyggd timrad sakristia mot norr och timrat vapenhus mot söder. Upptäckten av kalkmålningar på innerväggarna som stilistiskt kan dateras till 1400-talets slut eller 1500-talets början antyder tillsammans med salskyrkoformen att kyrkan byggdes under senmedeltiden.
Vid ombyggnaden 1875 revs vapenhuset på södra väggen och sakristian i öster. Kyrkan förlängdes åt öster med ny korabsid och tillbyggd sakristia. Takvinkeln sänktes och byggdes om till ett flackt sadeltak. Nya rundbågiga fönstervalv togs upp längs den norra och södra väggen och de höga fönstren med tresidig avslutning sattes in. Murarna vitputsades utvändigt och invändigt. 1880 tillbyggdes tornet i väster varpå den gamla sydportalen helt sattes igen och en ny entré på tornets sydfasad togs upp.

1907 tillbyggdes arkivbyggnaden i sydväst under ledning av Lars Reinhold Bergström. Järndörren som leder in i arkivet från tornet har troligen suttit mellan den äldre medeltida sakristian och kyrkorummet.

Interiören byggdes också om till sin nuvarande form 1875-80. Innertaket fick sitt flacka tunnvalv av brädor. Det är idag målat ljust blått. De putsade väggarna är avfärgade vita och längs taket löper en profilerad list bemålad i blått och gult. Läktaren som före ombyggnaden på 1870-talet sträckte sig längs både den västra väggen och den då fönsterlösa norra väggen fick sin nuvarande uträckning längs den västra väggen. Några av den gamla läktarens målningar av apostlarna, profeterna, evangelisterna och Jesus återinsattes i den ombyggda läktarfronten. Övriga är omgjorda till separata målningar och finns placerade på väggarna i långhuset och koret. Dessa tillverkades enligt traditionen av Carl Hofverberg omkring 1755. Kyrkans orgel byggdes 1876 av Johan Gustaf Ek i Torp.

Framför den murade korabsiden står alltjämt kyrkans gamla altaruppsats tillverkad av den framstående jämtländske bildhuggaren Johan Edler d.ä. 1787. Det praktfulla ramverket som uppvisar en stilblandning av rokoko och en stramare klassicism målades om på 1870-talet men har nu återfått sin ursprungliga färgsättning. Altartavlan föreställande Korsnedtagningen är gjord av konstnären Johan Tirén vid ombyggnaden 1875-80. På norra långväggen är Johan Edlers predikstol tillverkad 1783 med svängd korg och predikstolstak. I koret finns också en dopfunt i form av en dopängel från 1700-talet.

Flera inslag ur den ursprungliga 1870-talsinredningen avlägsnades vid en stor renovering 1954-55 ur interiören. Det var då kyrkorummet fick den karaktär det har idag. På 1870-talet hade de putsade innerväggarna exempelvis bemålats med klassicerande dekorationer i form av pilastrar samt ornament längs med takfoten. Korabsiden inramades av träpilastrar i relief och absidens väggar bemålades i en brun ton medan det välvda taket gestaltades som en blå stjärnhimmel. Nya öppna bänkar sattes in istället för de slutna bänkarna. Allt detta avlägsnades 1954-55 och precis som vid många andra kyrkorenoveringar under samma tid var målet att skapa ett kyrkorum av äldre karaktär där syftet var att ge kyrkans äldre inventarier och inredning en mer passande inramning. I Myssjö fick Edlers altaruppsats och predikstol från 1700-talet ge vägledning till en ny färgsättning. Ett annat vanligt grepp var att bygga om bänkinredningen så att den blev sluten i bänkkvarter, vilket också gjordes här.

Ombyggnadsförslaget gjordes av arkitekt Bernhard Schill 1947-48. Arbetet leddes av ingenjör Arvid D Persson från Östersund. Den målade dekoren på väggarna avlägsnades och väggarna målades ljusa. Vid läktarbarriären fann man rester efter medeltida kalkmålningar som togs fram och konserverades av konstnären Arne Bohman. De öppna bänkarna från 1870-talet ersattes med delvis nytillverkade slutna bänkar i två slutna kvarter som går ända ut till ytterväggen, samt en kyrkvärdsbänk i koret mot norr. Enligt programhandlingen återanvändes befintliga ryggar och sitsar. Bänkarna är idag bemålade i grått, blått med fyllningarna i röd-rosa kulörer. 1870-talets bemålning i vitt och guld på predikstolen och altaruppsatsen avlägsnades och de konserverades. Ett nytt knäfall till altarringen och ett nytt räcke till predikstolstrappan tillverkades.

Golvet i kyrkan var vid 1954-55 års ombyggnad omålat och är så fortfarande. Eftersom det saknades trossfyllning i bjälklaget togs golvet upp och blindbotten inlades. I samband med detta utökades koret 1,5 meter mot väster. Golvplankorna återinlades och kompletterades även med nya där så behövdes. Idag täcks kyrkans golv av en blå heltäckningsmatta. Uppvärmningen som före 1950-talet sköttes med kaminer avlägsnades och istället försågs kyrkan med elvärme och radiatorer under bänkarna. I exteriören gjordes nya portar i tornet och sakristian. Dessutom putsades fasaden om och det rödmålade plåttaket målades svart.

Kyrkans sadeltak lades om med den bandtäckta galvaniserade plåten i början av 1980-talet. Kyrkan restaurerades senast 1997 utvändigt efter program upprättat av Leif Markström, Restaureringskonsult från Härnösand. Kyrkan omputsades då och taken rengjordes och målades röda. Fasadsnickerierna och taken återfick således sin ursprungliga röda färgsättning från 1870-talet, i enlighet med utförda skrapprover. I interiören målades taket under läktaren med limfärg.