BREV

Brev skrivet till Johanna Brunsson från Maria Andersson på Stigen 24/7 1891.
Brevet är skrivet på ett papper, förtryckt med "Ullspinneri, Ångfärgeri, Maskinstickning, Väfveri och Beredning. Stigen den ...........189.... Poststation"

"Bästa Johanna!

Då jag nu är nere hos Maji och måste stanna till afton ty här är främmande vill jag taga tiden i ackt och skrifva något af hvarje till den upofrande och tjenstvilliga Johanna till börja med ett tack för all upmärksamhet mot mig och de mina. Jag är altid försumlig som jag sedan förbrå mig och nu glömde jag att tillsäga Wallin att betala för rummet den natten Fru Brovall var gäst hos Johanna utom min första dumma fot, kom mer denna till, ty det är en gång bestämd sak att då fru B reser för hemmets räknin ersättes hon för sina utgifter då räkning lemnas Wallin, och i hennes stora välvilja för hemmet antog hon mitt dumma förslag att dela rum med Johanna, men jag hoppas hon förlåter - och Johanna skall hafva ersatt för sitt besvär.
Jag kommer nu till en annan sak som ligger mig om hjertat. Det finnes utstäld en liten hand väfstol i .... då Elisabeth visade mig på den får jag erkänna att en ej ringa känsla af glädje kändes ty under de 40 år jag sysselsatt mig med väfning.. behofvet att af detta redskap ofta så låtit sig förnimmas då jag velat väfva en liten bitt någon eller några få alnar eller en bård, en frans eller annan sorts garnering detta kan utföraa i detta lilla redskap som kan ned lägas i en byrålåde den stund eller dag då jag ej har tid att begagna din. Och dessutom hvad användbar vid sjukhem skolor ja som en värdefull leksak i barnkammararne de unga lickorna skall derigenom få smak för väfnadskonsten hvilket är den nyttigaste sysselsetnin flickor kan hafva. Och skulle denna lilla tinges komma att blifva almän sprid skulle den skaffa Johanna stora skalla många elever ty den som en gång fått smak på väfning nöjer sig ej med .... utan söker tills ... finnes. Dett finnes ännu en stor lucka i vår eljest så bedydan mängd af väfveripap och der är den jag nog flera gånger talat med Johanna om nämligen mellan Ekenmarkska drällstolen och schak... den sistnämda fyller ju fabrikernas behof fullkomligt men för hemslöjden är det en känbar brist att hafva den tunga meroden med dragninggarne för om man då som jag en nöjer sig med små och lättare mönster vill jafva stora som Oskarhalls ... och den stor aduken jag väfde 1869 som såldes på utstälning då. ( Den har Johanna troligen aldrig sett) Då den förstnämda väfdes måste jag haf en trädgårdsdräng till att hjelpa väverskan med dragningarna får der rysligt tyngd detta stora mönster åstadkom ja får Johanna av det nogsamt bekant hvilken lätnad det skulle vara att med någon mekanik försod vid en trampa flytta dragningarne, Det har varit min Älsklingstanke att Wichter med sitt goda huvud och stora insigt i mekanismens område skulle med lätthet hjelpa mig dermed. Och skulle jag upfefva den dag hon ville och finge tid att ofra ett par dagar att studera denne min ide, och det skulle blifva högtids stund då en sådan aparat arbetade, kan jag ej åstadkomma det skall jag om jag får vefva och träffa Fru Westerström klargöra min ide ty hon har ett godt förstån en ovanlig enershi, och så har hon en son som skall bli mekaniker och arbetar i Motala värkstad, och bor i hemmet denne borde vara i tillfälle att hjelpa henne till flera förbätringar af väfredskapen synnerligast för hemslöjden, fabrikerna har nog sina hjelpare ändå.
Det var roligt se den utstälning Fru W hade derför att jag sjelf varit i hennes hem och set den mängd och mångfald af arbeten hon utför och så hört hur välvillig hon är mot Johanna äfven var hon mot min Birger mycket fod, derför gorde det mig litet misnöjd då Johanna hade anmärkningar på hennes utstälning föremål, men jag är öfvertygad att de ej utsäger till någon som det kunde värka menligt hos för henne. Detta säger jag derför att om man ej kan göra menniskor som vill och gör oss väl efter den förmåga de har ej kan röra ngon om erkänsla, bör man dock ej säga något till deras nackdel detta så jag så öpet och ärligt på grund af den systerliga känsla jag haft får Johanna att sedan den dag jag rekommenderade Johanna hos Grefve Sparre somm lärarinna till den väfskola hon stälde till. Det är nu många år sedan dess, och många bekymmersamma dagar har för oss båda gått men bra väl är at Johanna blivit bekant i stora verlden der goda viljor och i synnerhet förmågor finnes att göra den hjelp som kan behöfvas. synnerligt gladde mig de stora bestälningarne från Finland och Norge ty blir man känd på urtikesort så är dett stort steg taget till framgång i afärsväg. Och den dag kan skull troligen kom Johanna med ett vemodigt tänker på sina vänmäcktiga vänner i Elfsborgs Län"

På kanten står ytterligare text som är svårläst. Brevet avslutas:
"ännu ett tack från vännen Maria"

Maria Andersson (f. Jansson) var en av 1800-talets mer framgångsrika entreprenörer i Dalsland.

Med utgångspunkt från Östra Stigens säteri i Färgelanda socken, Dalsland, igångsatte hon omfattande vävnadsarbeten bland traktens kvinnor på 1860-talet. Det hela kom att utveckla sig till en textilindustri av rang då hon och maken Magnus, år 1874 öppnade spinneri och väveri.

Maria Andersson hade därtill en stark känsla för socialt arbete och under nödåren i slutet av 1860-talet ombesörjde hon matutdelning bland svältande i Dalsland.

Den största sociala insatsen genomförde hon år 1891 då hon investerade sitt föräldraarv på 20 000 kronor för att öppna Mariahemmet vid Restad, öster om Vänersborg.

Mariahemmet blev en vårdinrättning för kvinnor med psykiska problem och blev en för landet unik inrättning. Maria på Stigen avled 1922 vid 85 års ålder.