bebyggelse, bostadsbebyggelse

HISTORIK
Området bebyggdes 1956 av Göteborgs Stads Bostads
AB. Sven Brolid och Jan Wallinder var ansvariga
arkitekter. Idén bakom den trekantiga planlösningen
i punkthusen handlade om att fånga upp dygnets
soltimmar – den sämsta lägenheten har 50% fler
soltimmar än ett vanligt kvadratiskt punkthus.
Trekantsplanen minimerar också antalet hörn vilket
gör den mer ekonomisk att bygga. Ändå fick den
ingen efterföljd.
Ursprungligen var Lyktan, som var en kiosk, nästan
helt inglasad och som en port till området menad att
lysa upp vägen från spårvagnen. Den hade balkong
och ett för tiden modernt golvvärmesystem. En
neonskylt upplyste om byggnadens namn. Arkitekten
Sven Brolid hade en idé om områdets karaktär som en
medeltida by, med Lyktan som portal. Fram till 1975
drevs lyktan som kiosk, sedan som kontor, men har
stått tom sedan 1995.
Området uppmärksammades på 1950-talet och besöktes av
såväl utländska stadsplanerings- och arkitekturintresserade
turister som kung Gustav VI Adolf.
MOTIVERING
Helhetsmiljön med ”tegelmuren” och punkthusen är i
stort välbevarad och utgör ett representativt exempel
på omsorgsfullt utformad 1950-tals boendemiljö, en
grannskapsenhet som även har varit internationellt
uppmärksammad. Punkthusen utgör Kortedalas
landmärke på håll, på sin tid mycket uppmärksammade
för sin arkitektur. Lägenheterna är väldisponerade
med milsvid utsikt. Den trekantiga planformen är
ovanlig, ett av 1950-talets många experiment för att
hitta ständigt bättre lösningar. Kiosken Lyktan står
som representant för en viktig funktion i folkhemmets
Sverige. Bostadsområdenas små butiker var väl besökta
för inköp av vardagliga förnödenheter.
Miljön ingår i sammanställningen Moderna Monument.
BESKRIVNING, KARAKTÄR
Området är högt beläget i Kortedalas södra del.
Bebyggelsen är en kombination av låga lamellhus
och höga punkthus. Lamellhusen i tegel bildar en
ringmur kring höjden med punkthusen (jfr italienska
bergsstäder). Byggnaderna har på sätt och vis
införlivats i terrängen som präglas av barrträd och
berg som går i dagen. Lamellhusen är svagt böjda och
följer topografins form. De är uppförda i tre till fyra
våningar med flacka pulpettak. Fönstren är placerade
i fasadliv och ordnade symmetriskt. Utsidan är slät
och sluten medan insidan är mer varierad med små
balkonger. Punkthusen är i tolv till tretton våningar
med triangelformad plan. De spetsiga hörnen upptas
av balkonger eller höga ateljéfönster. Entréerna är
placerade i ett av hörnen, indragna i fasaden och
flankerade av två halvkolonner. Byggnaderna har
sluttande tak som kommer sig av att också trapphusen
är trekantiga med ett ljusschakt i mitten och trappor
på två sidor. Lägenheterna är på varje våningsplan
halvplansförskjutna i förhållande till varandra.
I den inre delen av området är naturmarken
delvis sparad. I anslutning till byggnaderna finns
parkeringsplatser och det har även uppförts enkla
garagelängor. Kiosken Lyktan; bildar en elegant port
till bostadsområdet Gregorianska gatan. Över en
bergsklyfta spänner en ”betongbro” som bär upp den
lilla, lätta byggnaden. Fasaden är av gulmålad eternit.
Två trappor leder in mot ingångar från husets olika
hörn och vid foten finns även en liten stenlagd yta som
var avsedd för kafégästerna.
GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR
Trekantshusen var från början slätputsade, men fick på
1980-talet en plåtinklädnad. Balkongerna glasades in.
En butiksbyggnad inom området är riven. Lyktan har
förlorat sin balkong och sin skylt.