Erixson, Sven X-et

E. var i ungdomen målarlärling och studerade 1922¿23 dekorationsmålning för Olle Hjortzberg vid Konsthögskolan. En studieresa till Tyskland 1922 blev inledningen till en rad resor: under återstoden av 1920-talet främst till medelhavsländerna (Frankrike, Italien, Spanien, Jugoslavien), under 1930-talet till Norrland och Norge (Telemark, Lofoten) men också till Portugal och Marocko samt återigen Spanien. År 1932 var han med och grundade Färg och Form.

Redan i slutet av 1920-talet framstod E. som en mogen och självständig konstnär med de karakteristika som kom att prägla hans skapande livet ut: spontaniteten, livsbejakelsen, expressiviteten, den flödande berättarglädjen och fantasibegåvningen och den koloristiska rikedomen. Han förenar verklighetsskildring med en ton av saga eller fabel, ger prov på lyrisk naturkänsla och vek innerlighet, likaväl som burleskeri och nästan burdus öppenhet i redovisningen av vad han sett. Han inspirerades tidigt av de svenska 1910-talsnaivisterna, svensk folkkonst och medeltida kyrkomålningar; senare tillkom impulser från expressionister som Nolde, Kokoschka och Soutine men också från äldre, expressiv konst, bl.a. El Greco och Goya. Motiviskt spänner E:s väldiga produktion över vida fält: Sydeuropas landsbygd och småstäder, Paris torg och metrostationer med deras myllrande folkliv, järnvägssamhället Tumba, där han vuxit upp, Stockholm, särskilt Söder med Slussen och Katarinahissen, skogsbygd och småsamhällen i Norrland, hamn- och kustmotiv från Lofoten, Skåne och Halland; däri ingår också folklivsskildringar, porträtt och naketstudier.

Som monumentalmålare gjorde E. en viktig insats, bl.a. med Nils Holgersson (olja på duk) för Olofslundsskolan i Stockholm (1934¿35), Melodier vid torget (vävd i gobelängteknik efter E:s kartonger av Barbro Nilsson) för Göteborgs konserthus (1937¿39), fresken Liv, död, liv för Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm (1938¿40), fresk i Huddinge kommunalhus (1948¿49) och stucco lustro i foajén till Uppsala stadsteater (1952¿53). Han var framgångsrikt verksam som scenograf, bl.a. med suggestiva scenbilder till "Blodsbröllop" (1944) och "Richard III" (1946¿47) på Dramaten och "Aniara" (1959) på Operan i Stockholm. Åren kring 1930 ritade E. prydnadsglas för Kosta glasbruk; glasen utfördes dock endast i begränsad omfattning.