Hedlund, Henrik, 1851-1932

son till godsägeren Carl Anders Hedlund och Carolina f. Rung. Yngre bror till arkitekten Hans Hedlund. Togs tillsammans med sin bror Hans omhand av farbrodern S.A Hedlund efter faderns död 1869. Gift 4 januari 1894 i Stockholm med Anna Gustava Aimée von Bahr ( f. 1864 17/11i Forssa Södermanland o död1905 27/6 i Lerum. Dtr till assurandsdirektören kapten Johan Otto Henrik v B och Erika Charlotta Boström.)

Verksam i:
Mogenhetsex i Sthlm, inskriven vid UU 30 maj 70, medarb i GHT från 73, ordf i styr för Gbgs arbetarefören 89-17, led av AK 91-93 o 00-05 (ordf i tillf utsk ang emigrationsfrågan 04 o ang invaliditets- o ålderpensionsering 05), ansv utg av GHT fr 96, led av förliknings- o skiljenämndskommitéen 99, huvudred för GHT oo-17, ordf i PK 03, led av Gbgs allm folkskolestyr o av styr:s förvaltningsnämnd 07-17. Fil hedersdr i Gbg 23.

Sin journalistiska skolning fick H under ledning av sin farbror S.A Hedlund. Bestående intryck mottog han också genom samarbetet med Viktor Rydberg under de första tidningsmannaåren. Under de långa tider då farbrodern var i riksdagen överläts den direkta skötseln av GHT i allt större utsträckning till H. Farbroderns sjukdom - han drabbades redan 89 av ett slaganfall - medförde, att H under 90-talet måste anslå allt mer av sin tid åt tidningenoch därför inte hade möjlighet att helt ägna sig åt de rikspolitiska frågor som egentligen intresserade honom.
Då H 1900 för andra gången blev riksdagsman, väckte han omedelbart uppmärksamhet genom sina kortfattade inlägg, präglade av saklighet och skarp analytisk förmåga, och snart räknades han som en av de ledande i Liberala samlingspartiet. han var s å en av undertecknarna av motionen om ändring av kommunallagarna (reducering av rätten till röstning efter fyrktal) och utsträckt valrätt till AK. Framförallt intresserade honom emmellertid försvarsfrågan. Han medverkade till antagandet av det nya häradsordningsförslaget 1901och var en övertygad anhängare av allmän värnplikt och också av ett starkt försvar. I ett anförande vid riksdagen 1900 underströk han vikten av att man "inrättade det trevligt och behagligt för våra värnpliktiga". Detta, betonade han, hade den största betydelse "i avseende på den känsla med vilken de gå till de övningar lagen påbjuder". Han förutsåg de komplikationer som den nya värnpliktslagen skulle komma att medföra men lyckades inte få gehör för sina synpunkter. I samband med diskussionerna om Bodens fästning vid samma riksdag varnade han för ett konservativt militärt tänkande och pekade på de erfarenheter som enligt hans uppfattning stod att vinna av det pågående boerkriget. S å började sedemera generalen och stadsrådet Lars Tingsten att - som regel anonymt - medarbeta i GHT. Han kom att höra till tidningens regelbundna medarbetare under närmare två decenier. Det är påtagligt att H i militärpolitiska frågor starkt påverkades av Tingsten. Handelstidningen kom därför också att under försvarsdebatterna 1911-14 inta en från Staaffs linje något avvikande hållning.

I det hedlundska hemmet i Göteborg fanns också faster Emma. Chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

H deltog aktivt vid tillkomsen av Frisinnade landsföreningen, vilken 1902 skapdes som riksorganisation avsedd att "till gemensamt arbete och uppträdande samla landets politiskt frisinnade medborgare". H tillhörde 1902-05 landsföreningens förtroenderid som v ordf - En avgörande roll kom H att speladå det gällde lagstiftning beträffande arbetarskydd. Ett stöd från oväntat håll fick han i sin kamp för vidgade befogenheter för yrkesinspektionen genom ett uttalande från Gbgs textilindustriförening, vilken genom bl. a Axel Carlander, Conrad Mark och Gustav Werner 1900 gjorde en framställning till Gbgs riksdagsmän att stödja ett av regeringen framlagt lagförslag om rätt till ersättning vid skada till följd av arbete i industrin. H deltog samtidigt i den utredning vilken resulterade i 1906 års lag om medling i arbetstvister. I detta arbete hade han god hjälp av en av GHT:s fasta medarbetare, Gustaf Steffen, som från att tidigare ha varit GHT:s utlandskorrenspondent i England och Italien, 1903 utnämndes till professor i Nationalekonomi och sociologi vid Gbgs högskola. Sin uppfattning om arbetstvistfrågor sammanfattade Steffen 1907 i en lång studie i Ekonomisk tidskrift, som han gav titeln Staten och arbetsaftalet. H anslöt sig i allt väsentligt till Steffens synpunkter.
De kommunala frågorna ägnade H - i motsats till sin farbror - mindre intresse med undantag av skolfrågorna. Särskilt varmt låg honom samundervisningen om hjärtat. Ett steg i denna riktning var 1904 års skolreform, som han stödde. Liksom beträffande försvarsfrågan visade han sig i skolfrågorna mycket framsynt. Han utvecklade i riksdagsanföranden utförligt utbildningens nationalekonomiska betydelse. Vi borde, yttrade han vid ett tillfälle "göra klart för oss att det är en riktig väg att giva ungdomen så mycket undervisning som möjligt... Därpå skall icke allenast vårt sv folk utan även vår sv industri allra mest vinna". Vid ett annat tillfälle framlade han ett undervisningsprogram, där han betonade vikten av samundervisning, koncentrationsläsning, läsning i korta varierade perioder om högst 30 minuters längd, samlade arbetsområden, fria tillval samt elevaktivitet. Den moderna syn H hade på undervisningens utformning gjorde att han - i likhet med med flera andra medlemmar av släkten H - medverkade till tillkomsten av Gbgs högre samskola, där de flesta av hans idéer kom att prövas.
Som medarbetare av GHT lyckades H förvärva ett stort antal av landets kulturpersonligheter, bland dem professor Karl Warburg. I samband med vissa ekonomiska svårigheter för tidningsföretaget 1909-11 företogs en ny emission, varvid Warburg blev en av de större aktieägarna och ingick i styrelsen. Detta kom snart att leda till konflikter. Warburg ogillade tidningens försvarspolitiska linje men än mer den tyskvänliga attityd som GHT intog under första världskriget och som syntes hota att få samma följder för prenumerationsstocken som motsvarande händelser 1870. Warburg motarbetade även H:s förslag att till tidningen fast knyta den unge religionsforskaren Torgny Segerstedt, som ända sedan 1900 regelbundet medarbetat med kulturartiklar och ledarstick. Trots detta gav H Segerstedt ett erbjudande att inträda i tidningen, vilket denne dock avböjde med hänvisning till sina planer på en akademisk karriär. Frågan aktualiserades därefter inte under återstoden av H:s tid som chefredaktör.
Sedan H dragit sig tillbaka från aktiv verksamhet som tidningsman ägnade ah sig bl. a åt studier i GHT:s historia och publicerade 1929-30 en biografi över sin farbroders verksamhet som politiker och tidningsledare.