Tyska Örnorden

Tyska Örnorden instiftades den 1 maj 1937. Orden förlänades i följande värdigheter: Storkors, Förtjänstkors med stjärna (kommendör av första klass), förtjänstkors av första klass (kommendör), förtjänstkors av andra klass (riddare av första klass), förtjänstkors av tredje klass (riddare).
Efter nederlaget i världskriget 1914-18 stod Tyskland utan en nationell förtjänstorden. Samtliga ordnar i Preussen och de övriga kunga- och furstendömena avskaffades i samband med den revolution som följde på det militära nederlaget i november 1918. Konungarna och furstarna avsattes och Tyskland blev republik. Weimarrepubliken vidtog ingen åtgärd i ordensfrågan. Behovet av en nationell förtjänstorden gjorde sig allmer gällande. Ordnar fungerade då, och gör det delvis fortfarande, som olja i diplomatiens nav, det var således ett icke oväsentligt problem som fick sin lösning när orden instiftades. Örnorden var förbehållen utlänningar och utdelades för diplomatisk, handels- social och politisk förtjänst om Tyska riket. Under den "ordenslösa" tiden hade staten, från tid till annan, använt sig av det 1922 instiftade Tyska Röda Korsets hederstecken av olika klasser. Att utdela detta för diplomatisk och samhällelig förtjänst var ju, helt naturligt, ganska missvisande.
Den 20 april 1939 fyllde rikskansler Hitler 50 år, samma dag instiftades ordens högsta värdighet: storkorset i guld. Ordensvärdigheten fick endast innehavas av 16 personer samtidigt. Åtta gyllene storkors utdelades, det första förlänades Italiens utrikesminister greve Galeazzo Ciano, Mussolinis svärson, den 22 maj 1939 och det sista till marskalken av Finland friherre Gustaf Mannerheim på dennes 75- årsdag den 4 juni 1942.
I ett tillägg till ordensstatuterna den 20 april 1939 kungjordes att orden hädanefter även kunde utdelas med svärd. Ordenstecken försedda med detta emblem förlänades endast militärer.
Till orden hörde en ordensmedalj vilken utdelades i silver samt brons. Medaljen kunde även utdelas med svärd vilka placerades under bandringen.
Den tyske riksutrikesministern var det enda undantaget från regeln om att orden endast skulle tilldelas utlänningar, denna bestämmelse tillkom den 20 april 1939, således nära två år efter ordens instiftande. Denne skulle bära en specialklass vilken var identisk med storkorset i guld. Som särskild erkänsla för sina ådagalagda förtjänster som utrikesminister 1933-38 tilldelades även den förutvarande utrikesministern friherre Konstantin von Neurath detta storkors år 1939. 1938 utnämndes den tyske Londonambassadören Joachim von Ribbentrop till utrikesminister och tilldelades storkorset en tid efter von Neurath. Då von Ribbentrop förblev i ämbetet till sammanbrottet 1945 blev dessa båda herrar de enda tyskar vilka erhöll Örnorden.