skelett, mänskliga kvarlevor, kvarlevor av individ

Rolfsåkersmannen dog för 4500 år sedan. Han var drygt 20 år gammal, kraftigt byggd och bara 154 cm lång. Kort före sin död fick han ett hugg i benet. När han hittades låg han på en bädd av ostron. Tack vare kalken i skalen har skelettet bevarats. Det diskuteras om han drunknat eller begravts på stranden. Namnet kommer från fyndplatsen som är Rolfsåker, Fjärås socken i norra Halland.

Skelettet hittades vid dikesgrävning på hösten 1920. Fyndet anmäldes till museet och man åkte ut och tog rätt på skelettdelarna som arbetarna hade grävt upp. Dessa redogjorde för hur man gjort fyndet. Skelettet låg på ett lager med ostronskal vilket var förklaringen till att det bevarats. I maj 1921 gjordes ett nytt besök på fyndplatsen och då hittade man en del djurben av ko, kronhjort och bäver.

Inför den så kallade Jubileumsutställningen som gjordes till Göteborgs 300-årsjubileum 1923 gjordes ett museiarrangemang och skelettet placerades i en glasmonter med mässingskanter. Han placerades med ansiktet vänt åt sidan men enligt arbetarnas uppgift låg han med ansiktet nedåt. Ytterligare undersökningar på platsen för fyndet gjorde i samband med att en gasledning drogs intill platsen 1992.

Det diskuteras huruvida det rör sig om en grav eller om mannen drunknat. Att han helt enkelt har slängts på avskrädeshögen till en boplats har också framkastats som möjligt. Nu lutar det mest åt att det rör sig om en grav.
Mannen har en läkt skada i ena armen och ett färskt sår i ena benet. Tillsammans med skelettet hittades en yxa som enligt arbetarna stod lutad mot huvudet.
Skelettet har nu blivit ordentligt dokumenterad ben för ben av osteologen Leif Jonsson på Arkeologiskt naturvetenskapligt laboratorium (ANL). Förutom att benen har dokumenterats har också tänderna röntgats. Tänderna är starkt nedslitna trots att han inte var mer än mellan 20 och 25 år gammal när han dog. Tidigare har man påstått att han var 30 år gammal och att han lidit av D-vitaminbrist - rakitis. Han var endast 154 cm lång. Genom C 14-analys har det konstaterats att han dog för ca 4500 år sedan.

Skelettfyndet anmäldes till museet och fyndplatsen besiktigades i november 1920. Skelettet var då upptaget och arbetarna som grävt diket där skeletttet påträffades redogjorde för fyndomständigheterna.

I maj 1921 gjordes en efterbesiktning och ben mm tillvaratogs (GAM:31370-31390). Ostronen som ingår i montaget har med alla sannolikhet tagits på platsen för fyndet.

Fyndet har tolkats på olia sätt som avskrädeshög eller grav eller drunkningsolycka.
Montaget gjordes utställningsmässigt bl a var huvudet vänt nedåt enligt sagesmännen.