köpehandling

Född 1844 i Stävie. Son till Jon Göransson och Karna Pehrsdotter. Hade sex syskon. Fadern dog och lämnade familjen med skulder. Familjen fick lämna gården och Måns fick bo hos sin äldsta syster Karna och hennes make Per Johnsson, riksdagsman och ägare av en gård i Remmarslöv. När Måns var 16 år antogs han som volontär vid Kungliga Norra Skånska Infanteriregementet. Hans tjänsteförteckning berättar om hans utveckling: 1862 underofficer, 1863 furir, 1868 underbefäl, 1869 sergeant, 1871 fanjunkare, 1887 svärdsman, 1894 avsked från krigstjänsten. Måns förtidspensionerades från krigstjänsten då han hade åderbråck som besvärade honom. Under det militära bodde Måns troligen på regementet men skaffade egen bostad i mitten av 1870-talet. Vid den här tiden blev Karolina Jönsson hans hushållerska och sedan hans livspartner (paret gifte sig inte). Parets första bostad låg på Hallegatan och den andra på Karl Krooksgatan. Paret fick 12 barn: Måns Fredrik 1878, Måns John 1880, Måns Ivar 1882 (död 1883), Måns Ivar 1885, Måns Bror 1887, Märtha 1889, Karin 1891, Hanna 1894, Ebba 1896, Måns Klas 1897, Måns Krister 1900 och Ingar 1904.
1885 köptes ett hus i Pålsjö av Tullverket för 6200 kr. Adressen var Drottninggatan 147. Huset var från början envånings men Måns lät bygga en våning till. Efter avslutad militärtjänstgöring blev Måns brännvinskontrollör. Måns hade många intressen, han var frimurare och mycket politiskt intresserad. Han var förespråkare av eldbegängelse och han var intresserad av kostfrågor. Han tyckte om att spela kort och många gånger kom vänner hem till honom för att spela, en av dessa var kapten Bank. Han tyckte också mycket om sjön och hade båt. Det blev både fiske och turer till Helsingör.

Måns hade besvärats av njursten en tid och 1908 opererades han. Operationen gick väl men efter fem dagar fick Måns en blodpropp i ena lungan och avled den 22 augusti 1908. Måns hade inget till övers för kyrkan och därför var han och Karolina inte gifta men före operationen erbjöd han Karolina äktenskap ifall något skulle hända honom. Men hade det inte behövts tidigare så tyckte hon inte att det behövdes nu heller.

Hela berättelsen, nedtecknad av Tom Wilson, finns som bilaga.