målning

1. Ångfartyget ”Storra Lee” (Ja, det skall stavas med två r!) inköptes för 7 650 pund under våren 1895 av ett partrederi i Helsingborg bestående av: konsul Carl Henckel, disponent Carl Sylvan, disponent Carl Flyborg, handlande Anton Hulthén, major Gustaf Follin, ryttmästare Axel Tretow, sjökapten Bengt Swensson, sjökapten Nils Petter Swensson, sjökapten Anders Göransson, sjökapten Nils Theodor Pyk, sjökapten Johannes Jönsson, direktör Fredrik Henckel, sjökapten Herman Swensson samt två ej namngivna personer.
Konsul Carl Henckel utsågs till huvudredare för ångaren.
Fartyget byggdes 1882 av William Gray & Co, West Hartlepool, åt J. H Murrel & Co. Dimensionerna var längd 77,47, bredd 10,15, djup 5, 80 meter, L/B 7, 63, B/D 1, 75. Nybygget var welldäckat och framdrivningsmaskineriet bestod av en compoundångmaskin om 170 nom. hkr. Vid inregistreringen till Helsingborg inmättes nyförvärvet till 1 677 brt. Namnet ändrades till ”Edith”.
Under de första helsingborgsåren fördes ångaren av: sjökapten Herman Swensson, Helsingborg 1895-1896, sjökapten N. P. Swensson, Helsingborg 1897-1899.
I juni månad 1898 anmäldes till sjöfartsregistret att disponent Carl Sylvan, Helsingborg, blivit huvudredare för ”Edith”. I slutet av mars månad 1899 övertog sjökapten N. P. Swensson huvudansvaret.

Nils Petter Swensson var 11 år gammal när hans moder avled. Fyra av hans syskon var yngre och det fanns sex barn i familjen. Fadern, sjökapten Bengt Swensson gifte inte om sig, han befann sig till sjöss den övervägande tiden fram till 1892. Samtliga barn förutom ett, fick genom giftermål eller direkt medverkan stor betydelse för Rederi AB Henckel Hbg och dess många avläggare ända fram till 1962.
Bengt Swensson styrde fullständigt sina båda söner Nils Petter och Hermans sjömanstid ända fram till sin död 1905. Båda seglade med få undantag i fartyg som fadern var delägare i, och de fördes dessutom av befälhavare som var släkt med sjökapten Bengt Swensson.
De fem ångarna ”Balzar von Platen”, ”Emily”, ”Edith”, ”Fredrik” och ”Rosalind” var hemmahörande i Helsingborg ända tills de förliste eller såldes. Några av dem var registrerade i staden ända till slutet av första världskriget.
”Edith” fördes fram till 1917 av följande befälhavare: sjökapten August Andersson 1899-1910, sjökapten G. L. Gustafsson 1911, sjökapten Nicander Andersson 1912-1916, sjökapten L. O. Norrman 1917.
Fartyget såldes den 19 september 1917 till Ernst Svedelius, Stockholm, för 1 400 000:- sv kr. De tyska ubåtarna intensifierade sina insatser mot transportvägarna till och från Storbritannien under 1917. Fartygsförlusterna växte till bristningsgränsen för de västallierade. Fartygspriserna rusade i höjden och omsättningen av tillgängligt tonnage var livlig.
Den 12 mars 1918 såldes ångaren igen. Ny köpare var AB Rederikompaniet, Stockholm. Inköpspriset var 1 400 000:- kr. Den 6 juni samma år bytte fartyget ägare igen. Köpare var Rederi AB Motala Ström, Norrköping. Priset hade nu stigit till 1 950 000:- kronor. I januari månad 1920 ändrades namnet till ”Glan”.
Under hösten 1921 råkade rederiet ut för betalningssvårigheter och ångaren bjöds ut till försäljning. Den 2 januari 1922 inköptes ångaren för 160 000:- av ett partrederi i Helsingborg med sjökapten Herman Swensson som huvudredare. Efter dennes död år 1923 övertog fröken Sigfrida E. Bülow, Helsingborg, huvudansvaret. Hon var anställd på det nybildade partrederiets kontor. I samband med inköpet till Helsingborg ändrades namnet på ångaren till ”Signe”.
I mitten av februari 1924 blev sjökapten August Andersson, Bräcke 6, Helsingborg/Viken, redare för fartyget och senare under året överfördes fartyget till rederi AB Signe, Helsingborg.
I slutet av mars 1939 såldes ångaren till rederi AB Signe, Mariehamn för 122 500:- kronor.
Den 30 mars 1940 avgick fartyget i konvoj från Bergen till England. På grund av hårt väder kunde inte fartygen hållas samlade. ”Signe” förliste under överfarten, troligen sänkt av tyskt bombflyg.
(se även 450-72, 433-76 och sidan 196, kap. 15 i Malmströms bok ”Sjöfolk och fartyg från Nordvästskåne)