målning

Byggdes 1883 i West Hartlepool och sjösattes med namnet ”City of Truro. Den mätte 1 064 nettoton och lastade ca 2 300 ton. Maskinstyrkan var 600 ind. hkr. och ångstyrinrättning fanns. Fartyget inköptes i mars 1897 från England för 8 400 pund av rederiaktiebolaget Astrea. Astrea bildades 1896 av grosshandlare och skeppsredaren C.A. Banck, vd, varvsdisponenten, förre ångfartygsbefälhavaren C.A. Sylvan och ångbåtskommissionären A.P. Romare. Befälhavare blev sjökapten N. T. Pyk som efterträddes i april 1903 av M. Jönsson från Jonstorp och 1911 av H. Holmgren.
Ångaren var på sin tid världsbekant i samband med det rysk-japanska kriget 1904-05.
Till förstärkning av sina sjöstridskrafter i Fjärran Östern utrustade Ryssland sommaren 1904 den s.k. Östersjöeskadern, bestående av sex slagskepp och sex kryssare samt sju större torpedbåtar, vilka ställdes under befäl av amiralen Z. Roschestvenski. Den 11 oktober lämnade eskadern Libau och var den 20:e utkommen på Nordsjön. Rykten hade dessförinnan nått ryssarna om att japanska torpedbåtar skulle ligga där och lura på dem, vilket framkallade en sådan uppjagad sinnesstämning att dess officerare tyckte sig se japanska torpedfartyg snart sagt bakom varenda vågkam. Fastän det var på ljusa dagen besköts flera fartyg som intet ont anande närmade sig. I denna veva kom ”Aldebaran” fredligt ångande och fick också några kulor, dock utan att någon människa skadades. Vid ett tillfälle sköt de ryska örlogsmännen t.o.m. på varandra varvid en skeppspräst stupade.
När mörkret föll på synes officerarna ha råkat i en alltmer uppjagad stämning och då eskadern kom i närheten av Dogger Bank upptäcktes en mängd ljus guppa på sjöarna, som i själva verket var ett 30-tal engelska ångtrålare som fiskade, förlorade de all besinning och avfyrade den ena kanonsalvan efter den andra bland de stackars fiskarna orsakande död och elände. Den ryska regeringen betalade sedermera ut ett skadestånd till de dödade fiskarnas efterlevande m.m. samt för en sänkt trålare på 65 000 pund.
För att reda ut affären tillsattes en internationell undersökningskommission i Paris och i London arbetade en annan kommission. Inför dessa båda fick bl.a. kapten Jönsson och hans styrman redogöra för sina upplevelser. Om rederiet fick någon ersättning är obekant.
Enligt en rysk förklaring skulle örlogsskeppet ”Kamtschatka” ha signalerat till flaggskeppet att det blivit beskjutet av en mötande torpedbåt, som enligt kommittén då borde varit ”Aldebaran”!

S/S Aldebaran, okänd konstnär, olja på pannå, u.å.

Ångaren Aldebaran byggdes 1883 på varvet William Grey & Co, West Hartlepool och inköptes till Sverige 1897 av Rederi AB Astrea från Newcastle. Fartyget var på sin tid världsbekant i samband med det rysk-japanska kriget 1904-05, då det blev beskjutet, men utan att någon människa skadades. För att reda ut affären tillsattes två internationella undersökningskommissioner. Inför dessa fick bl.a. kapten Jönsson och hans styrman redogöra för sina upplevelser.

Under första världskriget lämnade Aldebaran Marbella i Spanien, seglandes mot Skottland med malm i lasten. I Gibraltar anslöt den sig till en konvoj som skingrades vid Portland och ångaren försvann för alltid. Vid olyckan omkom 19 man. Det förmodas att ångaren under natten blev torpederad av en tysk ubåt, som vid denna tid opererade vid farvattnet utanför Lizard Head. Vrakspillror från ångaren spolades upp vid Wolf Rock. Senare fann man ett litet skrin, innehållande kaptenens privata korrespondens. Är antagandet om torpederingen riktigt var Aldebaran det sista svenska offret för direkt krigshandling under världskriget till sjöss 1914-18.