kompass, solur

"Kompassur av ben- kombinerat horisontal och vertikalur- med skuggkastare, polos, av silkestråd. dekor, siffror m.m. ristade och fyllda med röd och svart tusch. Tillverkat av Paulus Reinmann, kompassmakare i Nürnberg, död 1608. [...] Baksidan av kompassuret [...] med anordning att omvandla timmar avlästa i månljus, vilket är omöjligt, till soltid. Den rörliga skivan är av mässing. Märk kronan, den Reinmannska verkstadens stämpel."
"Under sen medeltiden konstruerade lärda män de första resesoluren med polos. De kunde vara såväl horisontal- och vertikalur som ekvatorialur. Behov av kompass för fastställande av meridianen, dvs nord-sydlig rikting, vid varje avläsningstillfälle, medförde att man byggde in kompassen i soluret.
Dessa 1500- och 1600-talens kompassur är tillverkade av elfenben eller metall och ofta utförda med långt driven finess både konstnärligt och vetenskapligt. Enligt markeringar med djurkretsens symboler kan de ställas in för den månad där man befinner sig. Vidare kan polos justeras så att den blir parallell med jordaxeln, vars vinkel till horisontalplanet ju varierar från ort till ort. För denna inställning brukar soluren vara försedda med polhöjskala och uppgifter om polhöjden för de orter, där uret är tänkt att användas. För ekvatorialur gäller samma sak då solurets ekvatorialplan, som är det som skall regleras, alltid har rät vinkel till polos liksom ekvatorialplanet till jordaxeln.
Augsburg och Nürnberg blev mycket snart centra för tillverkning av bärbara kompassur. Redan 1510 var det inte mindre än tjugo kompassmakare i Nürnberg, som slöt sig samman och anhöll om att få bilda skrå. Nürnbergarna tycks främst ha koncentrerat sig på elfenbensur, som gått under namnet 'beinernen nürnberger Kompasse', medan Augsburgmästarna haft ekvatorialur i metall som specialitet. Ofta ägnade sig hela familjer åt hantverket. "
"Att kompassurmakeriet tillika var ett konsthantverk framgår tydligt av att kompassuret av mässing med sin graverade och utsågade barockornamentik, tillverkat av Johann Willebrand, verksam i Augsburg fram till 1726."
"Sifferringen ställs in efter den graderade skalan, som anger olika polhöjder, så att den blir parallell med ekvatorsplanet. Polhöjderna för olika orter finns angivna på solurets undersida."

Gamla ur ur Kulturens samlingar, s. 16-18