Runsten

Runsten av gråberg. 1871 funnen i en stenkalm i "Hemåkern" omkring 200 steg från gården Pilgårds i Boge.

Runinskriften är sjuradig, och lyder:
biarfaa : statu : sis-stain
habbiarn : bru_r
ru_uisl : austain : imuar
is af(a) : st(ain)n- : stata : aft : raf(a)
su(_) fur(i) ru-s(t)aini : kua(m)u
utiti aifur : uifil
--u_u^m

Vilka översätts till:
"Bjärtmålad uppställde (de) denna sten
Hejbjarn och hans bröder
Rodvisl, Austain och Emund.
De har uppställt stenar till minne av Ravn
söder om Rufstain (?). De kom
vida in i Aifor. Vifill förde befälet."

Ur Gotländskt Arkiv 2003 - Klenoder i Gotlands Fornsal:

Senvåren i slutet av 900-talet styrde några skepp ut från Boge på norra Gotland med kurs österut. Ombord på ett fanns bröderna Hegbjarn, Rodvisl, Austain, Emund och Ravn. Framåt sommaren nådde de Kiev vid Dnjepr. Vattenståndet i floden var så lågt att den forsrika färden ner till Svarta havet borde blivit mindre farofull. Trots det valde antagligen bröderna (och Vifill, ledaren för färden) att i Kiev skaffa sig forsbåtar för att slippa släpa sina skepp. Man hade passerat den stora forsen och kommit en bra bit in i nästa (som svenskarna kallade Aifor - "den ständigt häftiga") och kommit förbi en tröskel i forsen (som möjligen hette Rufstain). Där gick en båt överstyr och Ravn omkom.

Bröderna lät resa några stenar till minne av Ravn ett stycke söder om olycksplatsen och fortsatte färden. När de kom hem till Gotland reste de en sten i Boge - dels till minne av Ravn, dels för att med bjärt målade runor tala om att de själva tillsammans med ledaren Vifill lyckats genomföra en farofylld färd österut.

I inledningen finns en uppradning av ord med uddljudande s: "statu : sis-stain". Ordföljden i inledningen är iögonfallande. Karakteristiskt för en grupp av runstenar före 1000-talet, då sedan att resa runstenar blev vanlig framför allt i Uppland, är att inskrifterna på dessa något äldre runstenar inte följer ett fast mönster utan är särpräglade. Ibland är utformningen versliknande eller starkt stiliserad. Språket i dem återspeglar ofta uttryckssätt som stilistiskt inte hör hemma i vardagens språk. Avsiktligt rytmiserande utformning av texten med hjälp av en ordföljd som avviker från den normala och allittererande delar av satsen röjer en konstnärlig gestaltningsvilja utan att därför prosan övergår i versform. Pilgårdsstenen hör till denna grupp runstenar.

Pilgårdsstenen vittnar om att Dnjepr var en viktig färdled mellan Norden och Svarta havet och det bysantinska riket. Färder till Konstantinopel finns belagda i skriftliga källor redan 839. Under 900-talet företogs flera härtåg från Kiev-Ryssland mot Bysans som avslutades med freder omnämnda i Nestorskrönikan. Avtalen visar den stora betydelse handeln hade i förbindelserna mellan de två rikena, och de i fredsavtalen nämnda "sändebuden och köpmännen" har till största delen nordiska namn.

Pilgårdsstenen har ursprungligen stått i närheten av Boge kyrka, där boplatslager och silverskatter har påträffats. Där låg också den vikingatida handelsplatsen och hamnen. Att platsen varit väl känd framgår av att den nämns på en vikingatida uppländsk runsten.