Telegraf

Morsetelegrafen började användas under SJs första år och användes vid de större järnvägsstationerna för att innan man kunde släppa ut ett tåg förvissa sig om att det avgående tåget inte löpte risk att kollidera med annat tåg. Tågklareraren på avgångsstationen måste meddela sin kollega på ankomststationen, och få bekräftelse från denne, innan han kunde ge klarsignal åt lokföraren. Morse erhöll patent på sin telegraf år 1837, men de första telegraferna hade mycket stora proportioner. I Sverige öppnades den första elektriska telegraflinjen den 1 augusti 1853 mellan Stockholm och Uppsala. Morsetelegrafen var förmånligare än visartelegrafen på flera områden, dels att telegraferingen gick snabbare och att den lämnade efter sig texten på en pappersremsa så att den gick att tyda i efterhand. Morsetelegrafen förutsatte att både sändaren och mottagaren behärskade morsealfabetet. Morsetelegrafen drevs med likström, till skillnad från visartelegrafen som drevs med växelström.

Litteratur: Lärobok i Telegrafi och Telefoni Utgiven av Kungl Järnvägsstyrelsen, Stockholm, 1917.
Sveriges Järnvägs Historia, Telegraf och telefon, s 90-91, Björn Kullander.

Telegrafmottagare med pappersrulle på spole.
Mekanisk uppdragning.
Mottagare av mässing på brun träplatta.
En förteckning över Järnvägslinjer medföljer. Även enskilda och utländska som tex. Norge och Danmark samt Berlin och Hamburg.
Under mottagaren sitter en lapp, där varvantalet uppges som 8 500 och serien 130.