Ben

F33. Ben från den östra gravgömman i röset, strax öster om centrum. Ett 0,7x0,7 m stort område där man också fann en dolk, en rakkniv, en pincett, samt rester av en fibula i brons, samt resterna av ett järnbleck, möjligtvis en skära.
Vikt vid den arkeologiska undersökningen: 355 g
Vikt vid den osteologiska analysen: 277,2 g, varav damm och småbitar 5 g, sten 5,1 g, kol 0,7 g, en bit fajans (?) 0,4 g, djurben 2,9 g.
Av de resterande 263,1 g kunde 80 g identifieras:
Skallfragment: 2,8 g
Bålfragment: 4,7 g
Fragment, armar: 26 g
Fragment, ben: 15,5 g
Fragment, rörben från barn: 5 g
Längsta fragment, skalle: 21,4 mm
Längsta fragment, resten av kroppen: 38,8 mm
Minsta antal individer: 2.
Kön: Det går inte att könsbestämma barn, och det fanns inga lämpliga fragment för att könsbestämma den andra individen.
Ålder: Ett barn i 5-8 årsåldern och en tonåring som passerat puberteten och var 13-18 år. Pga storleken på benen är det troligare att det rör sig om den övre delen av åldersspannet.
Två bitar av tandroten från den första mjölktands-molaren i överkäken kunde identifieras. Även om själva spetsarna på den tredelade roten var borta, så var det klart att roten inte hade tillbakabildats, vilket sker så att tanden kan tappas och ersättas av en permanent tand. Roten på den här molaren är fullt utvecklad vid 2-2,5 års ålder och ersätts av den första premolaren i överkäken vid 10-11 års ålder. Roten börjar tillbakabildas vid 6-8 årsåldern.
Två bitar av tandroten från den första premolaren i överkäken kunde identifieras. Även om den yttersta spetsen saknades på båda fragmenten, så verkade roten i stort sett färdigutvecklad, vilket sker i 12-13 årsåldern. Då den här tanden ersätter den första mjölktands-molaren, så är det inte troligt att båda kommer från samma individ.
Det fanns inga riktigt robusta skallfragment. Flera fragment av ansiktsskelettet, inklusive fragment av käken, pannbenet och kanten på ögonhålan, skilde sig dock från resten. De var så små och gracila att de bara hade kunnat komma från ett barn. Benen hade också ett typiskt juvenilt utseende, och var mer porösa.
Av revbensfragment fanns både sådana som verkade vara av mer vuxen storlek, och sådana som verkade komma från ett litet barn.
Få fragment av ryggraden kunde identifieras, inklusive några ledytor, varav ett som såg juvenilt ut. Det fanns också ett fragment av en ofusionerad sakralkota, S3 eller möjligtvis S4. Kotorna S3 och S4 växer ihop vid ungefär 12 års ålder. S3 växer ihop med S2 i puberteten. I storlek och form stämde fragmentet mer med ett barn på minst 5-8 år än med ett yngre barn.
Ett antal rörbensfragment från barn kunde inte närmare identifieras, pga fragmenteringsgraden. Storleksmässigt verkade de tillhöra ett barn i 4-7 årsåldern.
Av de rörben som kunde identifieras var alla av vuxen storlek. Inga epifyser kunde dock identifieras. Då det inte gick att bedöma om de var fusionerade eller inte betyder det att benen kan tillhöra en individ som inte är äldre än i 15-18 årsåldern. Benen var inte ovanligt robusta, men de var inte på något sätt små eller gracila.
Av fotens ben kunde ett fragment av hälbenet och ett fragment av en falang identifieras. Fragmentet av hälbenet ger en ålder på 6 år eller mer, men då det bara var ett fragment gick det inte att säga om det var fusionerat eller inte, storleken tyder dock på en individ som var ett barn, snarare än äldre tonåring. Basen på tåfalangen var ofusionerad, vilket sker i 13-18 årsåldern. Falangen var av vuxen storlek, vilket tyder på att individen var en tonåring, snarare än ett yngre barn. Fusionen sker senare i pojkar (16-18) än i flickor (13-16).
Ritual: Benen var överlag vita och såg väl brända ut. De var ganska fragmenterade, och spongiöst ben var underrepresenterat. Att även tandrötter fanns med i materialet tyder på att benen plockats omsorgsfullt från bålet. Trots det är det bara en mindre del som hittades i graven. Om det beror på att man gjort andra saker med resten av benen, eller om en del av benen har vittrat bort under tiden som de låg i graven går inte att säga. Det går inte att säga om båda individerna har bränts tillsammans, eller om benen har blandats efteråt. Möjligtvis fanns ett djur, eller delar av ett djur, med på bålet. Inga blå-gröna fläckar från kopparlegeringar identifierades på benen, vilket tyder på att inga bronsföremål fanns med på bålet. Bronsföremålen lades till senare, när benen lades ner i graven. Att benen låg samlade i en liten cirkel tyder på att det kan ha funnits någon form av organisk behållare som sedan har brutits ner.

På uppdrag av Växjö kommun undersöktes i samband med ett lagerhusbygge fornlämning 3 i Aneboda socken. Undersökningen utfördes av Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet. Fornlämning 3 utgjordes av två rösen, A1 och A2.

A1 bestod av ett runt röse, 16 meter i diameter och 1,3 meter högt. I röset påträffades kolkoncentrationer, flintavslag och två gravgömmor. Den ena gravgömman innehöll endast brända ben. Den andra innehöll även bronsföremål (dolk, rakkniv, del av fibula, samt pincett) och även ett järnbleck. Bronsföremålen daterar det till bronsålderns period III.

A2 bestod av ett röse, 14 meter i diameter och 0,8 meter högt. Röset innehöll en 9,5 meter lång och 2 meter bred hällkista. Anläggningen innehöll en spjutspets av flinta, en stridsyxa av bergart, flintskärvor och ornerade keramikbitar. Den dateras till Senneolitikum. Dessutom fanns en sekundärgrav med brända ben. Hällkistan står nu i Hembygdsparken i Lammhult.