utställningstext

Ingen vet med säkerhet exakt när, varifrån eller hur de första kolonisatörerna

av Stilla havets öar tog sig dit. Det måste ha varit med båt och arkeologer är

överens om att människorna har kommit från/via Sydostasiens övärld men inte

exakt varifrån resorna påbörjades. En av de tidigast befolkade ögrupperna i

Stilla havet är Marianerna, dit kom människor för minst 3200 år sedan. Hur de

hittade alla små öar i det enorma Stilla havet är fortfarande ett mysterium.

Det lilla vi vet om tidig sjöfart och navigering i Stilla havet härstammar från

lokal oral tradition och den kunskap som upptäckare, bl.a. Magellan, James

Cook och Jean-Pierre de Bougainville, nedtecknat. Alla båtar som de första

européerna såg var utriggade kanoter av olika storlek.

På Marshallöarna i Mikronesien har kunskap om traditionell navigering överlevt

tills idag och består av ett intrikat system där det går att förutse om det finns en

ö eller ögrupp framför båten genom att läsa av vågrörelser, känna igen vindar

och dofter, solens placering på himlen eller stjärnornas position på natten. Att

bli en mästernavigatör kan kräva upp till 20 års erfarenhet både på land och till

havs. Genom kartor tillverkade av kokosribbor med fastknutna snäckskal, så

kallade rebbelibs, lär sig navigatören på land att memorera var vågor och

strömmar störs av öar, inte var öar befinner sig, och kan på detta sätt hitta

fram till en ö den aldrig någonsin seglat till.