Vishnu

Vishnu [vi´ʃnu], Viṣṇu (sanskrit), indisk gud. V. förbinds i den äldre vediska litteraturen med de tre steg med vilka han genomskridit och utbrett kosmos. Hans två första steg går genom den synliga världen (jord och atmosfär), medan hans tredje steg är en osynlig överjordisk ort, ett paradis. Han identifieras också med den centrala kultakten - offret - och sammansmälter successivt med skaparguden-urväsendet under namnen Purusha och Narayana. I eftervedisk hinduisk religiositet intar V. ofta rollen av den högsta gudomen (Purushottama, Paramatman, Bhagavan), i vars "allgestalt" (vishvarupa) all tillvaro är innesluten. Allt som existerar har emanerat ur V. och är utvecklingsformer av honom. Den som dyrkar honom med hängivenhet (bhakti) förlossar han från återfödelse, till salig gemenskap med sig. I mytologins trefald av gudar (trimurti) framträder han som upprätthållaren vid sidan av skaparen Brahma och förstöraren Shiva. Jfr hinduismens mytologi.

V. dyrkas till stor del i de former i vilka han tänks manifestera sig för att upprätthålla skapelsens ordning (dharma). Han skall ha framträtt i tio olika gestalter, se avatar; de viktigaste är Rama och Krishna. V. (liksom Rama och Krishna) avbildas med blå kroppsfärg. Han bär kungakrona och smycken och har vanligen fyra armar. I händerna håller han sina attribut, snäckan (använd som trumpet, shankha), diskusen (cakra), stridsklubban (gada) och lotusblomman (padma), ibland även båge och/eller svärd. Hans huvudgemål är gudinnan Lakshmi (Shri-Lakshmi); som V:s hustru räknas också Bhudevi, jordgudinnan. V. färdas på Garuda, som är hans tjänare och riddjur (vahana), avbildad som en rovfågel eller en fågelmänniska. Vilande skildras han liggande på ormen Ananta (eller Shesha). Som Vishnus himmelska paradis betraktas Vaikuntha. (2010-05-28 Nationalencyklopedin, Lång
http://www.ne.se/lang/vishnu)