Taggart, Elmore Findlay

Elmore Findlay Taggart, född 5 oktober 1858, Orrville, Wayne County, Ohio, USA, död 18 september 1935, Baguio, Benguet, Luzon, Filippinerna, överste (colonel), krigsveteran.
Son till Samuel Morrow Taggart (1828–1907) och Sarah Jane Slusser Taggart
(1834–1920). Han utbildades vid den amerikanska armén (United States Military Academy) 1879-1883 och blev då löjtnant i 6:e infanteriregementet.
Efter examen tjänstgjorde Taggart vid olika befattningar inom USA:s armé. Han var under många år stationerad på västfronten, bland annat vid Fort Douglas (Utah), där han deltog i gevärstävlingar mellan juli och september åren 1885 och 1886. Han hade även tjänstgöring i garnison vid Fort Sheridan, Illinois. Han utbildades vid Torpedo School vid Willet’s Point, New York. Gift 1890 med Grace Viola Culver (1871–1929). Far till Charles (Taggart) Culver (1894 - 1971) och ett barn till.

Under spansk-amerikanska kriget 1898 deltog han som kapten i frivilligstyrkor (U.S. Volunteers) som “Commissary of Subsistence” (mat- och försörjningsansvarig). Han var verksam i kampanjer mot Santiago i Kuba, liksom senare i Camp Wikoff. Efter kriget gick han vidare till tjänst i Kuba, bland annat med ansvar för ransoneringsdistribution till behövande i november 1898, samt som chefskommissarie i Matanzas-departementet.

Därefter tjänstgjorde han i Filippinerna 1900-1902, bland annat i Mindanao och på Luzon, och deltog då i flera fälttåg. Han tjänstgjorde som “Chief of Police” i Manila under den tidiga amerikanska ockupationen.

Han återvände till USA. Han arbetade en tid vid Subsistence Department i Washington D.C. och kan ha haft tillfälliga befattningar vid olika fort. 1905–1908 skickades Taggart till Mexikanska gränsen under de oroligheter som föregick den Mexikanska revolutionen (1910–1920). Taggart tjänstgjorde där som logistikofficer, ansvarig för truppförsörjning. Han förflyttades därefter till Alaska, där den amerikanska armén hade flera små garnisoner, bland annat i Fort Egbert, Fort Davis och Fort Liscum. Hans uppgift där var främst att övervaka förnödenhets- och transportnät i den arktiska miljön. Därefter återvände han till Filippinerna 1911.

Under sin karriär befordrades han successivt från major till överstelöjtnant och sedan till överste (Colonel). Efter USA:s inträde i första världskriget (april 1917) skickades han till San Francisco och Presidio, där han hade logistiska och administrativa uppgifter, troligen inom Quartermaster Corps (kvartermästarväsendet) eller Subsistence Department (försörjning). Han återvände sedan till Filippinerna.

Han pensionerades frivilligt den 9 juli 1920, efter mer än 41 års aktiv tjänstgöring.

Under sin militära karriär belönades han med två Silver Star-utmärkelser, bland annat “för tapperhet i strid mot upprorsstyrkor vid Imus, Luzon, Filippinerna, den 7 januari 1900”, och “för tapperhet i strid vid Malaybalay, Mindanao, 28 februari 1901.”

Han tjänstgjorde som vice borgmästare (vice-mayor) i staden Baguio, samt var medlem av stadsfullmäktige från den 1 september 1921 till 1 juni 1925. Han dog den 18 september 1935 i Baguio, Filippinerna, vid 78 års ålder. Han bodde på Leonard Wood Road i Baguio, Luzon, Filippinerna.

Vid något tillfälle skilde han sig i en uppmärksammad skilsmässa. Enligt rapporter under rättegången hävdade han bland annat att alkoholbruk i armén var så vanligt att det nästan var en sed. Skilsmässan gav honom vårdnaden om deras två barn — något som då var mycket ovanligt.

Begravd i Crown Hill Cemetery, Orrville, Wayne County, Ohio, USA.