Bahelele, Jacques

Jacques Ndimisina Bahelele, född 15 juli 1911 i byn Nganda i Manianga‑territoriet i Bas‑Congo , Kongo‑Kinshasa, var en kongolesisk pastor, lärare och intellektuell verksam inom ramen för Svenska Missionsförbundets arbete i Nedre Kongo. Han tillhörde clan Nsundi, en släktgrupp som i regionens tradition ofta betraktas som särskilt begåvad.
Bahelele föddes i byn Nganda, som låg cirka 1,5 km från Svenska Missionsförbundets station med samma namn. Byn hade växt fram kring missionens skolor, där unga män som studerade vid Ngandas pojkskola ofta gifte sig med elever från flickskolan och bildade hushåll i närheten av stationen. Under senare år tömdes byn när invånarna återvände till sina ursprungliga hemorter, och Nganda finns inte längre kvar.
Hans far, Kapita André, tillhörde clan Nsaku. Han gick i skolan i Nganda 1902–1905 och arbetade därefter som kock vid missionen i Matadi från 1906 till 1941.
Hans mor, Elizabeth Minkembi, kom från byn Nsangamani nära Nsundi Mamba. Hon miste sina föräldrar som barn och togs om hand av missionärerna, som förde henne till Nganda där hon utbildades vid flickskolan. Hon gifte sig med Kapita André år 1910 och avled 1922.

Jacques Bahelele genomgick en lång utbildningsgång inom Svenska Missionsförbundets skolor:

1921–1923: byskolan i Nganda
1923–1925: missionsstationens folkskola i Mukimbungu
1926–1927: mellanskola vid missionsstationen i Kingoyi
1932–1934: teologiska seminariet vid Kingoyi
1937–1938: lärarseminariet vid École de Pasteurs et d’Instituteurs de Kimpese, där han utbildades till lärare
1939–1941: pastorsutbildningen vid Kimpese

År 1942 (året efter avslutad pastorsutbildning) vigdes han till pastor.
Kyrklig tjänst
Vid tiden för den beskrivna biografiska texten (1948) tjänstgjorde Bahelele som pastor vid missionsstationen Nsundi Lutete. Hans verksamhet präglades av kopplingen till Svenska Missionsförbundets arbete i området, och han framstår som en viktig lokal ledare i utvecklingen av den inhemska kyrkan i Manianga‑regionen.
Språkintresse och arbete med bakongo‑proverb
Bahelele visade ett särskilt intresse för det bakongospråkiga kulturarvet, särskilt för traditionella ordspråk, deras språkhistoria och deras moralbudskap. I sina egna kommentarer återger han flera uttryck som vid tiden redan ansågs arkaiska eller utdöende:

« Mon père n'est pas mort, il s'est noyé… » – en språklig reflektion kring verbet fumbwa (att drunkna levande).
« La parole diligente a découvert la vipère » – om ordet tozi (flitig), som inte längre användes i modernt språk.
« Au pays des morts a précédé l'un des vôtres » – om det utdöda ordet mpemba för dödsriket.
« Le jour où un ami viendra, la truie ne mourra pas » – om ordet nzika, tidigare använt för en “mycket god vän”.

Hans noteringar visar att han inte bara var pastor utan även språkligt och kulturellt bildad, med ett tydligt intresse för att dokumentera och tolka Kikongos språkliga traditioner.