Skedkniv av järn med träskaft.
Skedknivar av denna typ har använts mycket länge på nordvästkusten. De användes för de finaste sniderierna som krävde mest detaljarbeten. En liknande typ av kniv användes också av eskimåerna. Troligtvis var skedknivarna under förhistorisk tid försedda med blad av nedslipade bävertänder men redan under historisk tid före kulturkontakten med Européerna förekom järnblad på skedknivar som denna.
Vid kapten Cooks ankomst till Nootka Sound 1778, som han felaktigt namngav platsen, liksom indianerna till Nootka, noterades att de flesta knivar och stämjärn i bruk hade järnblad, och järn var mycket eftersökt av indianerna som gärna ville byta till sig det. Den tidiga pälshandeln på kusten, från tlingitindianerna i norr ner till Californiens indianer i söder som byggde på byteshandel med främst havsutterns päls mot europeiska varor rörde sig mest om järn mot skinn.
Det finns bevis för att en del av det föreuropeiska järnet i bruk kom från uppspolade japanska skeppsvrak, fartyg som lidigt skeppsbrott och förts med av den japanska strömmen. Troligen kom dock mycket av järnet från Sibirien som också försåg eskimåerna med järn redan under förhistorisk tid, en del av detta kan också ha nått nordvästkusten.
Skedknivar som denna används fortfarande och är ett av de vanligaste och viktigaste redskapen för dagens nordvästkustindianska konstnärer, t.ex Nuu-chah-nulth konstnären Tim Paul, som har en stor uppsättning.
Enligt generalkatalogen är detta en snidkniv av järn med träskaft, med proveniensen British Columbia.
Exakt proveniens är mycket svår att fastställa då skedknivar användes längs hela kusten.
04.19.274, är i gott skick och av en äldre typ då lindningen är av något rot, eller vidjematerial. Skedkniven har en del repor på skaftet. En utskärning för tummen gör att den ligger mycket bekvämt i handen. Spår av tygtrådslindning syns under rot, el vidjelindningen. Bladet är rostanlöpt./JG