Tvåsträngat stråkinstrument av trä med hals av bambu. Den cylinderformade ljudkroppen är på ena sidan täckt med ormskinn. Den ena strängen är halv, den andra saknas.
Enligt kataloguppgift saknas båda strängarna.
Enligt Aarflot benämns instrumentet som hui-hu eller tan-chin.
Termen erhu kommer från det äldre huqin, "barbariskt stränginstrument" som är en generell term för alla stränginstrument. I södra Kina och på Taiwan kallas det nanhu, "södra hu". På en erhu är stråken fäst vid instrumentet på så sätt att taglet är trätt mellan de två strängarna, och den kan därmed inte skiljas från instrumentet. Instrumentet hålls när det spelas upprättstående på vänster lår och stråken förs med höger hand. Erhu används vid teatern och i orkestrar, samt är ett uppskattat soloinstrument./CR
Se: Aarflot 1948, s. 112.
The New Grove Dictionary of Musical Instruments 1984,
uppslagsord erhu, vol. 1.
Aarflot, Olav. 1948. Kinesisk Musikk. Oslo.
The New Grove Dictionary of Musical Instruments. Ed. Stanley
Sadie. Macmillan, London. 1984.