kalebasskål, teknikprov, kärl, skål, huacal

Skålen visas i den tredje och slutliga fasen av den utsparningsteknik som beskrivs nedan.

Kalebasserna dekoreras med en teknik som utgör en slags negativ-målning. I Izalco förfärdigas kalebasskärlen uteslutande av kvinnor. När frukterna är mogna, avplockas de från trädet (Crecentia L.) med största omsorg. Med hjälp av en kniv öppnas de på den led man önskar och allt efter den form man vill ge kärlet. Fruktköttet med dess talrika frön avlägsnas. Därefter skrapas, den tunna gröna nästan läderartade överhuden med det refflade skalet av ett slags havsmussla (Arca sp) och finpoleras sedan med de torra, hårda och skrovliga bladen av gaurumo (Cecropia sp.), ett av Centralamerikas vackraste och mest karakteristiska träd. Genom denna polering erhåller skalen en särdeles vacker och slät, bländande vit yta. När de torkat fullständigt, ditmålas ornamenten för fri hand med en liten vanlig hårpensel; denna doppas i en på glödande kol stående liten lerskål fylld med smält vax. Den målande kvinnan drar först upp samtliga de parallellinjer som löper runt om skalet, och intecknar därpå figurerna inom de sålunda bildade zonerna eller fälten, varefter vaxet får torka.

Detta, som vanligtvis hämtas från vilda bistockar, är mörkt till färgen till följd av rökningen vid skattningen. Mot den vita grunden te sig vaxteckningarna svarta eller mörkbruna.

Därefter vidtaget den andra delen av arbetet. I ett stort lerkärl tillreds genom kokning en svart, flytande färgblandning, bestående av sönderstött träkol, med tillsats av litet socker eller honung samt pulveriserade baljor av "korpträdet" (cacalont cuahhuitl) av familjen papilionaceae. Träkolet ger färgen, sockret lösningen vidhäftande klibbig och dekokten på baljorna förlänar den ytterst varaktiga polityren. En liten trasa doppas i den svarta färgen, och med denna bestrykes kalebasskärlets yttersida. Så lämnas detta ånyo att torka.

Slutligen kommer den tredje och sista proceduren. De med vaxmålningar försedda, svärtade kalebasserna neddoppas i ett kärl med kokhett vatten, varvid vaxet smälter bort och naturligtvis även medtager den svarta färg som täckt vaxmålningarna, så att här den vita underliggande bottenfärgen åter framträder.
(citat ur C. V. Hartman Kalebassträdet i tropiska Amerika, Uppsala 1911. sid. 269 ff)
Skålens bark är avskrapad med musselskal och polerad med Guarinna-löv, försedd med ornament fritt målade med vax av en pipilkvinna i Izalco.