målning, glasmålning

Apper, Sundarer, Sammunder and Manikyavachaker
Apper, Sundarer, Sammunder och Manikya Vachaker (vita; shiva-tilak i pannan). De fyra mest framstående av de sextiotre nayanmarerna (bhaktipoeter och tillika helgon som besjöng Shiva), även kallade sivacharyas (saivitiska lärare). Deras andliga centra låg i Chidabaram.

När kulten av Shiva hotade att försvinna i södra Indien under 600-talets första hälft, utkonkurrerad av buddhismen och jainismen, framträdde poeter som med hängiven gudskärlek (bhakti) besjöng Shiva och skrev högstämda poem till dennes ära. Den bhaktirörelse för vilka dessa poet-helgon, så kallade nayanmarer, stod i spetsen och som utbildades under 600-och 800-talen, kom att få en avgörande betydelse för shaivismens överlevnad i södra Indien. Samtidigt bidrog denna rörelse till buddhismens borttynande. Traditionen räknar med 64 nayanmarer. Flertalet tillhörde de lägre kasterna. En motsvarande rörelse kom att växa fram kring kulten av Vishnu och dennes avatarer, och helgonen inom denna rörelse kallades alvarer.

Sambandar/Sammunder (fullst. namn: Tiru Jnana Sambandamurti Swami) och dennes äldre vän Apper (fullst. namn: Tirunavukkarasu Swami) var de första av nayanmarerna som framträdde i historiens ljus och levde under 600-talets första hälft. De växte upp i området kring Tanjore. Sambandar var senare alldeles särskilt knuten till Madurai och pandyafursten som regerade där, och som han lyckades övertala att lämna jainismen och konvertera till shaivismen. De första två nayanmarerna har starkt bidragit till jainismens och buddhismens försvinnande i södra Indien. I synnerhet Sambandars poem är fientligt stämda mot buddhismen och jainismen. Manikya Vachaka (sanskrit; tamil: Manikka Vasahar), som levde under 800-talet, var minister vid pandyafurstens hov i Madurai, men valde senare att bli egendomslös, kringvandrande poet. Hans poem anses vara de bästa. Sundarer (fullst. namn: Sundaramurti Swami) var verksam under åttahundratalets första hälft och var den siste av de sextiotre nayanmarerna. (Kingsbury, 1921; Brockington, 1989:130 ff.)

Längst till höger Apper som i sin ena hand håller i ett spadliknande redskap med lång käpp, med vilket han brukade skrapa bort gräs från tempelgårdarnas väggar. (Kingsbury, 1921:36-37.) Sambandar är den andre från vänster, som håller i små cymbaler.

Kärnan i deras andliga budskap är att Shiva dväljs i hjärtat hos dem som riktar hela sitt sinne på honom i kärleksfull hängivenhet och begrundan (bhakti).

Rituell handställning (mudra):

Ikonografiska detaljer: Runt halsen, handlederna och överarmarna bär de rudraksha-mala. Rudraksha är röd-bruna, torkade bär från ett träd (elaeocarpus ganitrus roxb), som är förknippade med Shiva och kallas ”Shivas tårar” (jfr. Rudra, ett av Shivas många namn.). De är ett emblem för anhängare av Shiva. De står på piedestaler eller socklar kallade padmasana, en rund piedestal formad som en lotusblomma., och utnyttjades som säte för gudomen när denne åtnjöt kult och tillbedjan. Samma term (padmasana) betecknar också en sittställning inom yoga (”lotusställningen”). (Rao, 1914:19f; Stutley, 1985: 226.) Sambandar, den andre från vänster håller i små cymbaler (manjira), Apper, längst till höger, håller i sitt spadliknande redskap, och den andre nayanmarern från höger håller i en lotusblomma (padma). Samtliga har shiva-tilak (para-tilaka) i pannan. (Niklas , 2000)