skåp

Rött skåp med mytologiska motiv. Rajastan.
SEM.97. Bronsskulptur föreställande Shiva Nataraja. Förmodligen södra Indien.
Shiva i dansställningen Ananda Tandavam framförande sin extatiska, kosmiska tandava-dans. Nataraja betyder "Dansens herre". Shiva som Nataraja brukar ses som ett symboliskt uttryck för hans fem kosmiska aktiviteter (pancha-kriya): skapelse eller evolution (shrishti), upprätthållande (sthiti), förgörelse (samhara), beslöjande eller illusion (tirobhava) och frälsning (anugraha). (Gorakshkar, 1987:67; Das, 1991:195f.)
Trumman (damaru; i övre högra handen), symboliserar Shivas besittning över själva orsaken till världsskapelsen, nämligen ljudet, den ursprungliga vibrationen, som han kan framkalla efter eget gottfinnande. Det heliga mantrat OM, ur vilket kosmos framgår och som också är en symbol för brahman, världssjälen, har sin upprinnelse i denna trumma. Ur trummans kosmiska vibrationer uppstår således skapelsen. I vänstra främre handen håller han i elden (agni), som ofta är en krigssymbol, men som här symboliserar frigörelsen och själens (atman) strålglans (jyoti). Tigerskinnet Shiva svept om höfterna, representerar egocentrismen (ahamkara), som han övervunnit och på ett symboliskt plan alltså avklätt sig. Månskäran han bär i håret, representerar det Eviga ljuset och själens (atman) salighet, men är även en symbol för tiden. Kobrorna, som slingrar sig runt lemmarna, representerar här den kosmiska kraft Shiva i egenskap av den Store Yogin genererar genom stränga asketiska övningar (tapas). I kroppens nedersta chakra (kraftcentra), i muladhara-chakra, slumrar den kosmiska energin, och endast yogin kan uppväcka den så att den (ofta personifierad som ormgudinnan Kundalini) kan färdas genom energikanalen sushumna, som löper genom ryggraden, via flera chakras för att slutligen utmynna i det översta chakrat, sahasrara, den "tusenbladiga lotusblomman", på hjässan. Allteftersom denna kraft rör sig uppåt, upplevs allt intensivare visioner och djupare insikt om de yttersta tingen tills det slutliga målet nås, föreningen med Gud eller varat. (Das, 1991:195f.)
Piedestalen som Shiva står på (en padmasana, "lotussockel"), representerar kremeringsplatsen, den plats där alla lidelser, passioner samt de namn och former av vilka världen är sammansatt, förbränns och utplånas. (Das, 1991:195f.)
Shiva är också avbildad med tre ögon, symboler för solen, månen och elden och för tidsperioderna förfluten tid, nutid och framtid. Det tredje ögat är lokaliserat mellan ögonbrynen och kallas "visdomens öga". (Das, 1991:195f.)
Den valvgloria eller cirkel (tiruvasi) med flammande eldar Shiva står innanför, representerar hans rytmiska spel som källa till all rörelse inom kosmos. Ändamålet med Shivas dans är också att frigöra de oräkneliga själarna ur illusionens snara och återfödelsernas eviga kretslopp (samsara). (Gorakshkar, 1987:67.) Till framställningsformen brukar också höra, som understryker detta, en dvärgdemon, på vilken Shiva står och som symboliserar övervinnandet av illusioner och ovetenhet.
Shivas främre högra hand är lyft i abhaya-mudra/hasta, den beskyddande gesten, som skänker hans hängivna anhängare hopp och förtröstan. Den upphöjda foten ger befrielse. (Gorakshkar, 1987:67.)
Skulpturen avviker på flera punkter från den klassiska formen. Illusionens dvärg saknas, likaså det böljande trassliga håret (jata), den "heliga tråden" (yajnopavita), som markerar tillhörighet till de tre högsta kasterna (varna, bokstavl. "färg"), och rudraksha-halsbandet, som symboliserar Shivas tårar och som bärs av anhängare till Shiva m m. Till skillnad från den klassiska utformningen av Shiva Nataraja, är denna skulptur dessutom illa proportionerad och saknar grace. (Niklas Foxeus, 2000)