Kashgar; skomakaren och hans verkstad, Kashgar; the shoemaker and his workshop

Ljudet från skomakarnas arbete kunde höras i basaren och folk flockades vid deras butiker för att se skor och stövlar förfärdigas och säljas. I verkstäderna kunde man se råmaterialet; skinn för ovanläder och sulor, tråd för sömnaden, metall för klackjärn och bakkappor. Kring skomakaren låg hans verktyg; knivar, prylar, nålar och formar av trä.

Den omfattande samling av föremål från Kashgar i västligaste Kina, som missionären Lars Erik Högberg och hans medarbetare systematiskt byggde upp, var avsedd för missionsutställningen i Stockholm 1907.

Avsikten var att visa upp den miljö i vilken missionärerna verkade. Eftersom de, vid sidan av det kristna förkunnandet, närmade sig lokalbefolkningen genom sjukvård och vad man skulle kunna kalla ”utvecklingsarbete” skulle utställningen spegla detta. Den skulle visa att Sinkiangs befolkning var i behov av undervisning, men att man i detta avlägsna hörn av innersta Asien också hade kunskap att bygga på, inte minst inom hantverken.

The sound from the shoemakers’ work would be heard in the bazaar and people gathered at their shops to look at the shoes and boots being produced and sold. In the workshops all the raw materials could be seen; leather for the upper parts of the shoes and the soles, metal plates for the heels and reinforcement of the back parts. The shoe maker was surrounded by his tools: knives, awls, needles and wooden moulds.

The extensive collection of objects from Kashgar in the most western part of China formed by the missionary Lars Erik Högberg and his collaborators was intended for the mission exhibition arranged in Stockholm 1907.

The aim was to present the working environment of the missionaries. Apart from their Christian evangelization they were getting closer to the local population by way of health care and what could be named “development work”. The idea was to let this be mirrored in the exhibition; to show that the population of Sinkiang was in need of education, and that even in this remote corner of Asia there was existing knowledge to draw on, particularly in the crafts.