textile fragment, tapestry, textilfragment, bonad

It took a long time before the Egyptians abandoned the thought of preserving the body even after death. In certain places they continued to mummify bodies well into the eighth century.
Caring for the deceased continued even afterwards, which can be seen in the many surviving shrouds that have been found in tombs. Shrouds were often reused festive dress. They were colourfully decorated in comparison with older white linen dress.
The decoration was woven in wool or linen
and sewn on as roundels or bands. When the tunic was worn out, the decorations could be cut out, saved and sewn unto a new garment.
The motifs were many. People and animals were amongst the most common, often taken from pagan mythology. They inspired medieval artists in both the Middle East and Europe.

Det dröjde innan egyptierna släppte tanken på att bevara kroppen även efter döden. På vissa platser fortsatte man att mumifiera sina döda ända in på 700-talet.
Omsorgen om de avlidna fortlevde även därefter, vilket syns i de många bevarade svepningar som hittats i gravar.
Svepningarna var ofta återanvända festkläder. De var färggrant dekorerade jämfört med äldre tiders vita linnedräkter. Dekoren vävdes
i ullgarn eller linne och syddes på som rundlar eller band. När tunikan blev sliten kunde
applikationerna klippas ut, sparas och sys på ett nytt plagg.
Motiven var många. Bland de vanligaste var människor och djur, ofta hämtade ur hednisk mytologi. De inspirerade medeltida konstnärer i både Mellanöstern och Europa.