bowl, kärl, skål

Bland de stora fynd av guld och silver, som gjorts, hör skatterna, som grävts ned i orostider, till de största. Någon gång 1910—11 skall en stor skatt ha hittats i Persien, i en liten ort mellan Hamadan och Isfahan, inte av arkeologer utan av en markägare. Styckevis vandrade dessa föremål ut på antikvitetsmarknaden. Först på 1920-talet lyckades vetenskapsmän lägga samman den evidens, som de många uppgifterna om föremålen utgjorde. Detta var en stor skatt från Nihawand med guld- och silverföremål från flera århundraden; kända delar av den finns nu i många olika muséer. Troligen kan Medelhavsmuseet numera göra anspråk på att äga ett av de många objekten i skatten. Det är fråga om en silverskål. som Kung Gustaf VI Adolf testamentariskt överlämnat till muséet. Den är inte så stor med sin diameter på drygt 14 cm, men den väger faktiskt 545 gram, mer än ett halvt kilo.

Skålen är halvsfärisk och har en reliefdekor; graverade vindruvsklasar återkommer med jämna mellanrum i smala fält. I Väst-Berlin finns en mycket nära parallell, som skall stamma från Nihawand. Båda skålarna kan man knyta till parthernas rike på grund av att de har inskrifter: den i Stockholm har på kanten en inprickad inskrift, som troligen är en ägarbeteckning: Artafar. Någon gång har dessa ryttare på de stora slätterna i Persien samlat denna skatt. Men skålarna är troligen inte alls gjorda i Persien utan i Grekland; men med säkerhet vet vi inte. Den närmaste parallellen till de båda, ett kärl, som bör ha kommit från samma verkstad, har hittats på Odysseus” hemö Ithaka i nordvästra Grekland. Guld och silver har alltid vandrat. (Medlhavsmuseet 1982:132)