utställningstext

SVÄRDET Under nästan 700 år (ca 1185-1868) styrdes Japan av samurajer. Samurajerna hade som enda samhällsklass rätten att bära två svärd, ett långt (katana, längre än 60 cm) och ett kort (wakizashi, upp till 60 cm). Det var en del av strategin under sen Momoyama (1573–1615)- och Edo-perioden för att skapa ett våldsmonopol för de styrande. Undantagsvis kunde till exempel rika köpmän och läkare ges privilegiet att bära det korta svärdet.

Svärdet har en viktig roll i den shintoistiska skapelsemyten. Solgudinnan Amaterasu gav enligt legenden sitt barnbarn, den japanske kejsaren, de tre heliga skatterna: svärdet, spegeln och juvelerna. Svärdet blev en symbol för samurajens själ, heder, lydnad och stridsvilja. De många inbördeskrigen före Edo-perioden har präglat bilden av ett krigiskt Japan. Medellivslängden för samurajerna de perioder det var krig var ofta omkring 20 år. Svärden, men även bågskyttet, spjut, och skjutvapen var viktiga. Skjutvapen kom till Japan med européer under 1500-talet och användes av de flesta länsherrars arméer före Edo-perioden. Inga krig utkämpades under Edo-perioden och då fick svärdet en större plats, även symboliskt. Svärd av den typ vi känner, eneggade med en lätt svängd form, har sitt ursprung i Heian-perioden (794–1185).

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Isärtaget svärd som visar de olika delarna. Kombinationen av delarna möjliggjorde enkel demontering vid rengöring och byte mellan olika monteringar. Från NM-1919-0044 och samlingen OM-1979. 1. Sprint (mekugi) som låser klingan vid kaveln. 2. Två mellanbrickor (seppa) i koppar. 3. Parerplåt (tsuba) med motiv av spindelnät. Järn och guld. 4. Kavel (tsuka) med skinnlindat hajskinn, metalldetaljer. 5. Beslag (menuki) som fästs under kavelns lindning. Shibuichi, guld. 6. Dekorerat handtag (kozuka) till den lilla kniven. 7. Liten kniv (kogatana). 8. Verktyg som ofta används som hårnål (kogai).

THE SWORD For almost 700 years (c. 1185–1868) Japan was ruled by samurai. The samurai were the only social class entitled to carry two swords, a long one (katana, more than 60 cm in length) and a short one (wakizashi, up to 60 cm). This was part of a strategy during the late Momoyama (1573–1615) and Edo periods to give the ruling class a monopoly of force. In exceptional cases, wealthy merchants and physicians, for example, could be granted the privilege of carrying the short sword.

The sword plays an important part in the Shinto myth of creation. The sun goddess Amaterasu, legend has it, gave her grandchild, the Japanese emperor, three sacred treasures: the sword, the mirror and the jewels. The sword came to symbolise the soul, honour, obedience and fighting spirit of the samurai. The many civil wars before the Edo period have shaped the image of a warlike Japan. The average length of life of samurai in times of war was often about 20. Swords were important, but the bow, spear and firearms were also much used. Firearms came to Japan with Europeans in the 16th century and were being used by most of the warlords’ armies before the Edo period. No wars were fought during that period, and so the sword now acquired a more prominent position, not least symbolically. Swords of the kind known to us, slightly curved and single-edged, originated during the Helan period (794–1185).

Parts of a sword showing the different elements. The combination of the elements made it easy to disassemble and clean the sword and to change various mountings. From NM-1919-0044 and the collection of OM-1979. 1. Small peg securing the hilt to the tang (mekugi). 2. Two copper spacers (seppa). 3. Sword guard (tsuba) with cobweb patterning. 4. Hilt (tsuka) with leather- wrapped sharkskin 5. Hilt fitting (menuki) to be secured under the wrapping of the hilt. Shibuichi, gold. 6. Decorated handle (kozuka) of the small knife. Shibuichi. 7. Small knife (kogatana). 8. Implement often used as a hairdressing tool (kogai).