Mittens Rike 46, Klädedräkt i sen Kejsartid, Costume in late imperial times

I Kina var en persons utseende reglerat
efter samhällsrang, kön, ålder, yrke m.m.
»Vanligt folk« använde oftast sina kläder
tills de var utslitna och det är ett skäl till
att dessa sällan finns kvar idag. Här visas
exempel på dräktdelar och dräkttillbehör
från de högre samhällsskikten.

Under Qing-dynastin (1644–1911) utfärdade den sty-
rande minoriteten manchu flera bestämmelser som
styrde utseendet för de politiskt intressanta grupper-
na. Undantagna var kvinnor och till exempel daoist-
och buddhistmunkar. Skälet till detta var att de inte
sågs som ett hot mot överheten. Kvinnorna i de övre
samhällsskikten kunde ibland ändå särskiljas genom
olikheter i klädsel mellan majoriteten, gruppen han,
och minoriteten, manchu.

China had sumptuary laws geared to
social standing, gender, age, occupa-
tion etc. »Ordinary people« most often
used their clothing until it was worn out,
which is one reason for few such gar-
ments now being extant. Here are some
examples of garments and accessories
worn by the upper classes.

During the time of the Qing dynasty (1644–1911) the
ruling Manchu minority issued several decrees regu-
lating the appearance of groups which were politi-
cally interesting. Women and, for example, Daoist and
Buddhist monks were not affected, because they were
not regarded as a threat to the establishment. Wo-
men of the upper classes could, though, sometimes
be distinguished by sartorial differences between the
majority – the Han group – and the minority – the
Manchu.